På stenen nedan har man kostat på en längre text, innehållande några rim, vilken i sin helhet lyder: "Saliga de som ifrån världens öden, somna i Jesu Kristi tro i döden, Herren skall föra deras själ ur nöden hem till sin glädje".
fredag, augusti 21, 2009
Läsa gravstensinskriptioner
På stenen nedan har man kostat på en längre text, innehållande några rim, vilken i sin helhet lyder: "Saliga de som ifrån världens öden, somna i Jesu Kristi tro i döden, Herren skall föra deras själ ur nöden hem till sin glädje".
måndag, augusti 17, 2009
Arbetet inne i kyrkan
- fixa blommor till altaret
- sätta på, alternativt höja, värmen i kyrkan inför gudstjänsten
- se till att antalet altarljus är det rätta för helgen
- se till att antependiet (ett slags "förhänge" som hänger ner från altaret) har den rätta liturgiska färgen
- se till att de kyrkliga textilierna är rena, t ex dopservetter, kalkdukar och albor
- hålla koll på förrådet av olika slags ljus, samt dopbevis, fadderbrev och vigselbevis
Jag tycker om den inre tjänsten. Det skulle kännas fattigt att bara arbeta utanför kyrkan hela dagarna. Vid gudstjänsten får man tillfälle att träffa människor i arbetet. Som vaktmästare på tre små kyrkogårdar träffar jag inte särskilt många människor under en arbetsdag. Det finns dagar då jag inte träffar någon alls.
En av nackdelarna med den inre tjänsten är att man arbetar under helger. Det blir mindre tid för familj och vänner, men det är ju ett dilemma man delar med många andra yrkeskategorier. En annan nackdel är dagar då det hålls en gudstjänst på förmiddagen och en annan på kvällen. Jag har så långt att resa till jobbet att det inte känns lönt att åka hem emellan. Och man har ju bara betalt för den tiden man är i tjänst. Men kan man bortse från detta, så är vaktmästaryrket ett toppenjobb!
lördag, augusti 15, 2009
Och så vädret... med hörselkåporna på!
Eftersom jag ett par dagar tidigare hade jobbat över lite grann, kände jag att det var dags att ta ut övertiden nu. Jag packade in mig i bilen och åkte hemåt. Några minuter senare kom hagelskuren. Det smattrade så man inte kunde höra sina egna tankar. Värre var att det knappt gick att se vägen eller styra i blandningen av jättehagel och stora mängder vatten. Snabbt in till vägkanten tillsammans med ett gäng andra bilister. Så sträckte jag mig efter hörselkåporna som alltid följer med mig i bilen mellan arbetsplatserna. Såg jag lite muppig ut när jag satt med hörselkåporna på vid ratten? Förmodligen. (Men kanske det sparade min hörsel något...?)
Så här såg det ut genom bilrutan! Bra att vägen hade så breda vägrenar att alla vi ängsliga, icke-bråttom-människor (någon, hm, med väldigt slitna däck...) kunde vänta ut den värsta skuren av hagelbombardemang. Det kan löna sig att passa på att arbeta någon timme extra en dag när det är bra gräsklippningsväder, för då kan man också med gott samvete åka hem tidigare en dag då det blir så här.
måndag, augusti 03, 2009
Häckar...
Här är muskelbyggarmaskinen. En riktigt bra finess på den är att handtaget går att vrida åt olika håll, så att det blir lättare att klippa i olika vinklar. Nu är jag inte så erfaren att jag kan ägna mig åt formklippning. Det räcker gott med att jag lyckas klippa bort lite kvistar över huvud taget.
Nedan en yvig ligusterhäck med inslag av både ask och lind. Från början var det nog en ren ligusterhäck. Sen har diverse träd fröat av sig och slagit rot i häcken. Men ska det bli riktigt snyggt måste trädplantorna bort. De olika växtsorterna i blandhäckar växer olika fort och ger snabbt ett spretigt intryck.
söndag, juli 19, 2009
Växtdiskriminering
Nå, definitionen av ogräs är väl egentligen sånt som växer där man inte vill ha det. Och i grusgångar vill jag inte ha någon växtlighet alls. Ogräset har jag samlat in i en plastkorg som blivit allt tyngre ju mer ogräs man fått bort. När den gamla korgen gick sönder så mycket att den nöp i fingarna så fort man lyfte upp den, fick jag nog. Jag åkte till Biltema och köpte en ny. Den nya korgen var något mindre och behändigare, och det fanns en liten vagn som tillbehör!
Vagnen blev jag omedelbart förtjust i! Den väger knappt något och man kan dra den med en hand. (Alternativet skottkärra måste man ju ha båda händerna till, och en del skottkärror väger mer än det man lastat i.) Tänk att slippa kröka rygg varje gång man ska flytta korgen. Tänk att slippa kånka korgen över hela kyrkogården. Tänk att för så små pengar få så mycket bekvämlighet. Tack Biltema, det här är en grej som jag gillar. Kanske blir ogräsrensningen aningen roligare tack vare korgen och vagnen...
lördag, juli 11, 2009
Semester
Nu har vi ju inte spenderat HELA semestern med att måla hus. Vi har gjort en paus då och då för att åka till stan och köpa mer färg. Och ätit korv med bröd för att slippa laga mat. Och flämtat i skuggan på altanen då temperaturen stigit uppåt 28 grader.
Förra söndagen gav vi oss ut på en för oss typisk semesterresa. Vi åkte till grannkommunen fem mil bort och åt glass. På vägen dit plockade vi upp min mor och bror. Vi frossade i glass och sen åkte vi hem igen. Mor uttryckte sin glädje över att ha fått åka på semester en dag. Hon och jag har således helt överensstämmande uppfattning om hurdan en semesterresa är och ska vara. Och på måndag börjar jag jobba igen.
måndag, juli 06, 2009
Dagen före ledigheten
Först klippte jag gräset. Sen parkerade jag klipparen några meter utanför garaget för att rengöra klippaggregatet. Så rengjorde jag aggregatet. Och när jag skulle köra in klipparen i garaget, vägrade den att starta.
Viktigast i det här läget var ju då att få in klipparen i garaget. Därför började jag leta efter de spärrar som ska lossas för att man ska kunna rulla klipparen framåt. Efter att ha micklat lite med maskinen, provat att knuffa den utan att den rörde sig en millimeter, ringde jag till generalagenturen för maskinen ifråga. Mannen som svarade var mycket trevlig och tjänstvillig och förklarade exakt hur jag skulle göra. Vilket var precis vad jag hade gjort. Jag tackade så mycket för hjälpen, och han önskade mig en trevlig semester.
Jag såg ingen semester i sikte. Hur kan man gå på semester när det står en jättedyr klippare ute i det fria, helt död? Och varför rörde sig inte klipparen när jag följt instruktionerna?
Eftersom maskinen inte lät sig knuffas, tänkte jag dra in den i stället. Fram med ett rep som lägligt nog låg inknölat på en hylla i garaget. Repet fästes i det kraftiga handtaget på klippaggregatet. Jag gjorde mig beredd att med kroppsvikt (60 kg) och muskelkraft (?) dra in maskinen. Och så drog jag. Ingenting hände. Jag tog i ännu mer. Maskinen gungade till.
I min hjärna, avdelningen för synintryck och synminnen, utspelade sig en Strongman-tävling där jag sett Magnus Samuelsson dra en lastbil på rekordtid. Ja, han utklassade alla konkurrenter med hästlängder den gången. Och jag BLEV Magnus! Och eftersom jag inte klarade av att dra in maskinen, så ryckte jag in den, bit för bit, några centimeter i taget.
Repet skavde in röda märken i underarmarna, svetten lackade, envisheten regerade, och maskinen kom ända fram till garageöppningen. Sen var det stopp. Jag fick den inte över tröskeln. Däremot fick jag en ljus idé. Det kanske fanns en hjälpare i närheten. Snickaren som har sin firma i en lada på andra sidan kyrkan. Och jo, han var där och han hjälpte mig. Tillsammans fick vi in monstret, och jag kände en evig tacksamhet gentemot denne man som lagt ifrån sig sina verktyg för att komma med och hjälpa mig. Han såg ju till att min semester äntligen kunde ta sin början.
Men varför hade allt gått så trögt? Jag kollade upp tekniska data om maskinen. Den väger över 300 kg... Skön semester!
torsdag, juni 11, 2009
Fågelliv
En annan dag hittade jag två kajor i en syrenhäck. De hade gett sig ut på flygtur och landat i grönskan. Vingarna bar inte riktigt. Jag fångade dem, en i taget, höll en fågel i ena handen och tog fram en stege med den andra. Klättrade upp mot en stor gammal lönn och satte fåglarna i närmaste grenklyka, medan föräldrarna kraxade ljudligt.Sålunda går livet vidare i kyrkogårdsnaturen. Ibland känns det som om man inkräktar på någon annans område när fåglarna tjattrande talar om att man kommer för nära. Ibland träffar man på helt orädda individer som låter en komma nära inpå och studera dem. Härligt!
lördag, maj 23, 2009
Titta inte längst ner på det här inlägget om du är rädd för ormar!
En annan gång, när jag var på väg mellan två arbetsplatser, såg jag något mörkt ligga mitt på vägen. Det var en riktigt solig dag i slutet av april. Jag stannade bilen och gick fram för att titta. Och se, där låg en huggorm och värmde sig.
Härligt med dessa möten med djurlivet. På betald arbetstid!
fredag, maj 15, 2009
Begravning = styrketräning
tisdag, maj 12, 2009
Måndag morgon...
Fram med den alldeles nya, oanvända sopborsten. Åh, vad den sopade mjukt och fint. Men när jag nästan sopat färdigt, gick skaftet av!!! Den var ju helt ny! Till och med prislappen satt ju fortfarande kvar! Vad ska man tro? Jag rannsakade mig själv, hade jag använt otillbörligt våld på den stackars sopborsten under städningen? Nej, lätt på handen och fascinerad av det tillfredsställande städresultatet hade varit min metod. Därför tänkte jag att billigt är kanske inte alltid så bra. Men man hoppas ju varje gång att man gjort ett fynd. Det var i alla fall så jag hade tänkt när jag såg sopborsten i reklambladet. (Inköpt på ett stort lågbudgetvaruhus som finns i utkanten av snart sagt varje kommun i landet.)
Städningen avslutades abrupt med att jag tog fram en skyffel och lyfte bort högarna som jag hunnit sopa ihop. Sen beslutade jag mig för att fixa med gräsklipparen på grusplanen utanför. Konstigt nog sticks inte småsten lika mycket när en hel yta är belagd med dem, jämfört med om det ligger enstaka små stenar på ett i övrigt slätt golv.
Med instruktionshäftet blev det lätt att förstå hur klippaggregatet skulle lossas så att det gick att vända upp det. Men så dök nästa problem upp. En fjäder som håller spännrullen på plats. Jag drog i den så fingrarna höll på att klämmas fast i metalltråden. Tiden gick. Känslorna svallade. Ilskan fann snabbt sin boning i hela mitt väsen. Hur gör de på gräsklipparverkstan? Det kan inte vara så att en gräsklipparmekaniker sitter på golvet i en kvart och sliter för att få loss en fjäder. Det måste finnas ett verktyg för det här. Jag gick och letade i förrådet. Något kraftigt av metall som är lite krokigt i ena änden och har ett bra handtag att hålla i. Och jag hittade - en kultivator.
Efter bara ett par försök, lyckades det. Kanske används kultivatorn på alla auktoriserade Stiga-verkstäder i landet? Min glädje kände inga gränser! Nu fick jag äntligen se vad som var fel på klippaggregatet. Och så här såg det ut:Du som redan vet hur det SKA se ut, ser själv problemet. För dig som inte har en aning, ska veta att knivarna inte ska sitta på det sättet i förhållande till varandra. Och knivarna ska vara helt raka. Inte som den högra där en av spetsarna har vikt sig.
Idag ska jag konsultera arbetsledningen för att få råd och stöd angående åtgärder. Det ser jag fram emot!
söndag, maj 10, 2009
Veckan som gått
När gick fönsterputsarlönerna upp så mycket att man kan skaffa en sån bil? Eller har jag mött en person som faktiskt vunnit på lotteri? Eller är fönsterputsaren en uttråkad miljonär som undrar hur det är att ha ett vanligt kneg? Hur det nu än är med den saken, så fick jag i alla fall förmånen att få se ett i trakterna sällsynt åkdon. Inte helt i min smak, men ändå en otroligt fin bil. (Nej, jag är inte avundsjuk, min drömbil står i garaget hemma. Det räcker att få höra bilen starta för att lyckokänslan ska sprida sig i kroppen!)
fredag, maj 01, 2009
Vandalernas framfart
Under en period är det någon som vandaliserat gräsmattorna på en kyrkogård. Grästussar har rivits upp och intill tussarna är det små gropar i marken. Så har det sett ut på flera olika ställen på kyrkogården, och det tycks inte finnas något system i förstörelsen. (Skulle orsaken till eländet lättare uppenbarats om förstörelsen varit systematisk?)
Det var vår ordinarie vaktmästare som berättade att det är typiska grävlingsspår. Det är tydligen inte första gången det inträffar. Även besökare på kyrkogården har kommenterat fenomenet och är bekanta med det. Och jag som trodde att det var flockar av fåglar med extremt kraftfulla näbbar som letat mask...
Ytterligare en riktig aha-upplevelse inföll under veckan, då jag verkligen förstod vad som drabbat enstaka penséer i gravrabatter och blomurnor. Under föregående vecka har jag spekulerat i frostskador och torka, men skadornas omfattning och utseende har inte riktigt stämt med mina teorier.
Vid både torka och frost drabbas troligtvis alla plantorna i en och samma rabatt. I det här fallet har det varit EN planta i en hel rabatt. Se bilden. Den vita ihopsjunkna bladhögen är en f d gulblommande pensé. Det blåblommiga exemplaret bakom är däremot i välbevarat originalskick.
När jag beklagade mig för ordinarie vaktmästare kom lösningen. Efter att ha tittat på eländet konstaterades att den troliga orsaken till skadorna var överdosering av gödsel. Så bra att få svaret på gåtan. Så vansinnigt pinsamt att behöva inse att det är jag själv som är orsaken till förstörelsen. Gödselbränna. När hörde man senast talas om det???lördag, april 25, 2009
Fredagsrutinen
torsdag, april 23, 2009
Gräspremiär!
Resten av dagen förflöt i omväxlande trimning och klippning. Gräset var inte särskilt yvigt, annat än på några ställen, men vårlökens blad stack upp överallt och behövde kapas av. Trimningen gav en viss värk i höger överarm och en grön ytbeläggning på byxor och skor. Men hur kan gräsklippet hamna på strumpornas undersida? Det liksom limmar sig fast. Undrar vad tvättmaskinen kommer att göra med det. Kanske vävs det in som ytterligare förstärkande fibrer i strumpan?
Slutresultatet blev mycket tillfredsställande. Inga pinsamheter med penséer halshuggna av trimmertråden. Jag är så nöjd! Doften av nyklippt gräs. Känslan av att ha återställt ordningen. (Min ordning, inte naturens.) Se själv.
tisdag, april 21, 2009
Ordning och reda
Ibland hinner man skaffa redskap snabbare än man hinner skruva upp upphängningsanordningar på väggarna. Sen ska man hämta något bland redskapen, och plötsligt står man där i ett plockepinn av räfsor, skyfflar, spadar och annat. Ibland kan man få en redan upphängd kratta i huvudet och hur roligt är det?
Nu har jag inte råkat ut för dylika olyckor under min hittills korta vikarietillvaro. För att förebygga ytterligare, införskaffades några krokar av diverse modeller för att ytterligare säkra redskapen i viloläge.
Det här är ett arrangemang som jag är mäkta nöjd över. Lövblåsen som kräver yta "försvinner" upp på väggen. Bränslet riskerar inte att rinna ut och jag slipper att lyfta den fram och tillbaka för att kunna utnyttja arbetsbänken. Förutsättningen är förstås att jag fäste kroken ordentligt. Förhoppningsvis hänger maskinen kvar på väggen tills den behövs igen.
Maskiner, maskiner, maskiner
Sen testkörde jag en liten Klippo. Den gick också som den skulle. Den rök lite i starten, men det är ju inte så konstigt när den stått hela vintern i förrådet. Slutligen skulle jag prova en trimmer, men där tog min lycka slut. Den vägrade starta, så den fick följa med hem för närmare undersökning. Väl hemma gick den igång hur fint som helst. Den hade väl bara extremt lång startsträcka och fick åka en sväng på 12 mil t/r hem till mig bara för detta.
På nästa stationeringsort fungerade trimmern bra, men åkgräsklipparen vägrade att starta. Felsökningen gav resultatet att antingen var batteriet tomt, eller så var det handhavandefel av undertecknad. Således sattes batteriet på laddning och så gjorde jag upp med ordinarie vaktmästare att vi gemensamt ska försöka få igång maskinen på tisdag morgon. Det ska bli intressant att se resultatet av de ansträngningarna. Det är sånt som gör det lite spännande att åka till jobbet.
lördag, april 18, 2009
Planteringsdags
Efter plantering måste det vattnas. Då fick jag tillfälle att undersöka hur det står till med vattenslangar och diverse bevattningstillbehör, och, framför allt, alla slangkopplingar. Slangkopplingar brukar utgöra den svagaste länken i enklare bevattningssystem. (Vet inte hur det är med de mer avancerade...) Tyvärr måste jag säga att det läckte lite på ett par ställen. Det leder till att det kan bli ganska geggigt på det ställe där något står och läcker. Inte så trevligt att gå på för eventuella kyrkogårdsbesökare. Men nu vet jag ju att det finns något att pyssla med om jag skulle känna mig sysslolös någon dag. Att täta slangkopplingar. Om det går.
På den minsta kyrkogården finns det inte så många gravar. Inte finns det särskilt många lediga, tomma hinkar heller. Jag behövde en hink till gödselmedlet och hittade ingen. Men det var ju ett angeläget problem att lösa, så jag såg mig om i förrådet efter något annat. Se vad jag hittade! En gammal lampkupa i plast, något bränd av en alltför het och närgången glödlampa en gång i tiden. Den fyllde jag med NPK och sen var det bara att strössla det över rabatterna.
Här är lampkupan förevigad på bild tillsammans med de ljuvliga blomstren och mina favorithandskar.
På det hela taget har det gått bra. Vädret har varit perfekt för planteringsändamål. Plantorna räckte precis. Bra räknat av den som beställde blommorna. Nu återstår att hålla liv i dem så länge säsongen pågår. Om några månader ska de ryckas upp och det ska planteras isbegonior i stället.
lördag, april 11, 2009
Krångel eller variation?
Redan denna första vecka på jobbet fick jag följa ordinarie vaktmästare på två gudstjänster, i två olika kyrkor. Det gör att man får lära känna kyrkorna som enskilda individer. Varje kyrka har sin karaktär, sina förutsättningar. Det kan vara akustiken, uppvärmningen, ljusförhållanden, graden av fukt i luften, hur mycket som sköts manuellt respektive är automatiserat (t ex klockringning eller värmesystem).
Det kan också vara kärvande dörrar, lås som är svåra att få upp, kassaskåpskombinationer som man glömmer bort, ljudanläggningar som är känsliga.
Som ett exempel på dylika egenheter vill jag visa den fina dörren på bilden intill. Det finns ett nyckelhål i själva dörren (den mörka fläcken nedanför handtaget) och det sitter ett gammalt lås där innanför, men det finns ingen nyckel. Man får sticka in ett finger och peta till en metallhake för att få upp låset och därmed dörren.
Inför skärtorsdagens gudstjänst kunde vi konstatera att en av kyrkklockorna hade lagt av. Det hände inget när ordinarie vaktmästare tryckte på knappen. På långfredagens gudstjänst, förlagd till en annan kyrka, visade sig ljudanläggningen bjuda på både rundgång och avbrott.
Vissa saker kan man fixa själv, andra saker behövs det experter till. Problemet med kyrkklockan överlämnas till en expert, ljudanläggningen kommer vi att få mixtra med själva.
Om detta ska betecknas krångel eller variation i arbetet, är väl närmast en fråga om vaktmästarens egen läggning och dagsform. Så här i nybörjarstadiet väljer jag att kalla det variation i arbetet.
torsdag, april 09, 2009
Ordningsföreskrifter för användande av vattenklosett
Igår var jag på ett, för mig, nytt ställe. Församlingshemmet har tidigare varit byskola. En trevlig byggnad på det hela taget.
Vid någon tidpunkt under dagen behöver man ju uppsöka hemlighuset. Det finns faktiskt en länga gamla dass nedanför kyrkomuren, men det är nog mest möss som frekventerar dem i dessa tider. Jag vill helst ha något bekvämare och varmare. Sålunda gick jag in i detta lilla rum i församlingshemmet. Nu är jag inte den typen som sitter och läser tidningen på toaletten, men där erbjöds ändå en form av läsning som min nyfikenhet påbjöd att ta till mig.
På hållaren för toalettpapper finns ORDNINGSREGLER! Ja, det är sant. Det står så med stora bokstäver och utropstecken! Texten i sin helhet lyder så här:
ORDNINGSREGLER!
- Använd endast s. k. toilettpapper.
- SANITETSBINDOR, av vilket slag det vara må, få ej nedspolas i klosetten samt ej heller cellstoff eller dylikt.
- Om efter skedd spolning vattnet fortfar att rinna eller annat fel skulle uppstå, göres genast därom anmälan till husvärden.
Och slutligen, hur många har suttit där och läst ordningsreglerna, och vad har rört sig i deras huvuden?
tisdag, april 07, 2009
Nya jobbet
Sammanfattningsvis kan jag säga:
- att det är ordning och reda på kontoret.
- att vi som är nya har fått all nödvändig information för att komma igång med arbetet.
- att vi har blivit bemötta med vänlighet och respekt.
Idag har jag kommit igång med arbetet på en av "mina" kyrkogårdar. Det har fungerat bra, enligt min egen bedömning. Kanske var det lite onödigt att slå omkull en halv flaska lacknafta i redskapsförrådet. Otroligt nog märkte jag det inte då det inträffade. Det var inte förrän senare när jag hade ett ärende till förrådet som jag tyckte att det luktade lite starkt därinne. Då insåg jag mitt misstag.
Kanske borde jag också kollat dunken som det stod tvåtaktsbränsle på. När jag skulle tanka lövblåsen, rann det ner en klutt seg motorolja i bränsletanken. Oj oj oj! Bäst att spä på med bensin. Tänkt och gjort. Oroade mig väldigt för att jag förstört maskinen. Drog igång den och körde med den för fullt. Visst luktade det ovanligt mycket olja om avgaserna, men maskinen fungerade ju. Och förmannen var vänlig nog att inte kommentera saken, när jag bekände mitt misstag för honom.
Det känns som om jag har kommit till ett vänligt ställe. Men det här var ju bara andra dagen. Jag har hela säsongen på mig att begå nya och allt mer avancerade misstag.
söndag, april 05, 2009
Oskrivna regler
Något som kan vara avgörande för trivseln på en arbetsplats är de oskrivna reglerna. De kan vara svåra att få grepp om. Man behöver en metod för att dechiffrera dem. Sinne och minne tycker jag är användbart. Synen och hörseln. Vad kan jag se de andra göra? Vad hör jag dem säga? Sen får man lägga ihop det för att undersöka om de är samstämmiga eller inte, och därifrån bilda sig en uppfattning. Kanske man får ett underlag utifrån vilket man kan ställa frågor till chef och arbetskamrater.
Till detta krävs också ett öppet sinnelag, så öppen man nu kan vara med tanke på att man har sitt eget bagage av kunskap och erfarenhet, fördomar och förutfattade meningar. Olika sätt att tolka ett skeende kan leda till skilda resultat och erfarenheter. Inte går det att tala om rätt eller fel i det läget. I stället kanske tänka: vilket sätt att tolka och reagera är mest funktionellt? Vilket gynnar alla inblandade mest? Jag tror att vi skulle ha mer harmoniska arbetsplatser om fler ställde sig den frågan.
När jag tänker tillbaka på tidigare arbetsplatser, och de oskrivna regler och förutsättningar som gällde där, får jag ihop följande:
- En del människor säger saker som är politiskt korrekta i sammanhanget, men sen lever de inte alls upp till det i praktiken.
- Många vågar inte säga vad de tycker och tänker, trots att det skulle gynna alla inblandade om de faktiskt gjorde det.
- Ibland tillsätts en chef på felaktiga grunder och meriter, och de ansvariga gör ingenting för att rätta till misstaget.
- Ibland har medarbetare inte de kunskaper de behöver för att kunna sköta sitt jobb på ett bra sätt.
- Vissa personer behöver aldrig diska eller göra i ordning kaffet.
- Vissa personer gynnas mer, eller oftare, än andra, t ex när det gäller att få nya arbetsredskap som ny dator eller telefon.
- Vissa personer klagar över något på arbetsplatsen, men gör ingenting för att förändra det till det bättre även om det är möjligt.
- Arbetsledningen ljuger för eller undanhåller viktig information från personalen.
fredag, april 03, 2009
Påskpyntning
torsdag, april 02, 2009
Räfsor och räfsor
Vår egen trädgård är placerad nedanför en väg. Det innebär att de flesta som åker förbi också får sig en grundlig översikt över trädgården. Därför känner jag att trädgården behöver skötas så att den tål en viss granskning. Ifall nu någon, förutom grannen, skulle veta att jag jobbar som kyrkvaktmästare. Yrket förpliktigar, men det är en helt självpåtagen uppfattning. (Tänk om kyrkoherden på anställningsintervjun skulle frågat: "Och hur sköter du din egen trädgård?" och därefter kommit på studiebesök med ett bedömningsunderlag och avprickningslista?)
Igår åkte räfsorna fram och en bit av gräsmattan befriades från de asplöv som vare sig blåst bort eller blivit maskmat. För att arbetet ska bli så effektivt och trivsamt som möjligt krävs bra redskap. Efter åratals prövningar i olika sammanhang, har jag kommit fram till att de enkla plasträfsorna är oöverträffade på gräsmattor. Främst tack vare sin låga vikt. Man orkar hålla på länge. Har du en hyfsat jämn gräsmatta rekommenderas den extra breda plasträfsan. Då blir arbetet ännu mer effektivt. Till grusgångar och rabatter krävs dock tuffare grejor. Metallräfsor.
Metallräfsor har en akilleshäl - eh? Akillestand? Alltså de där smala, långa metallpinnarna längst ut på räfsan. Gamla och misskötta metallräfsors tänder går helt enkelt av. Och det är då problemen börjar. Hur man än räfsar, blir det inte snyggt. I stället för att dra ett tag, eller två, med räfsan, så står man där och river och river. Trots hårt arbete ser man försmädliga löv, småpinnar och annat krafs ligga kvar.
I de fall då många av tänderna på räfsan gått av, går det faktiskt snabbare att plocka upp löv och annat bös för hand! Så har du en sån gammal, trasig räfsa - ta fram en skruvmejsel, lossa hela metalldelen från träskaftet. Gör kaffeved av skaftet och lämna in metallen till återvinning. Önska dig en ny räfsa i födelsedagspresent eller julklapp. Det går inte att göra ett bra jobb med trasiga grejor. Och hantera räfsan med respekt så att den håller länge.
måndag, mars 30, 2009
Sju dagar kvar
Uttrycket "psykosocial arbetsmiljö" mötte jag för första gången i en enkät som utvärderade den kommunala vuxenutbildningen i en större kommun i landet. Det visade sig att många av dem som förväntades fylla i enkäten inte alls förstod vad som avsågs. Man undrar hur sådan statistik kan bli användbar. Och hur det kom sig att folk lät bli att fråga vad det betyder. Var det inte tillräckligt viktigt att förstå frågan? Eller var de rädda för att framstå som obildade? Rädsla tycks vara en starkt pådrivande faktor när det gäller människors handlingar, men kanske ännu mer när det gäller att avstå från att handla.
Hur som helst så ser jag fram emot allt det nya som ska komma, och känner ingen rädsla inför det. Oavsett den psykosociala arbetsmiljön. Med tidigare erfarenhet från dysfunktionella arbetsplatser och relationer känner jag mig mest nyfiken. Hur kommer det att bli?
torsdag, mars 26, 2009
Sjuk i god tid
En vän till mig var nyligen sjuk. Tog sig inte riktigt tid att bli frisk dock, utan åkte plikttroget iväg till jobbet för tidigt. Jag mailade en manual för hur man kan tänka kring relationen jobb-sjukdom.
Så här kan man tänka:
- Det är bara DU som vet och kan känna om du är sjuk. Bara du kan avgöra om du mår så dåligt att du behöver vara hemma för att samla kraft och bli frisk. (OBS! Gäller både fysiska och psykiska symtom! Om man bara letar efter fysiska sjukdomssymtom och ignorerar de psykiska, går man garanterat in i väggen.)
- Om du verkligen tror att du blir frisk genom att åka och jobba får du skylla dig själv.
- När du är sjuk så är du sjuk. Det betyder noll ansvar gentemot någon annan än dig själv (undantaget barn som är så små att de inte kan ta hand om sig själva).
- Om du tar på dig ansvaret för att sköta ditt jobb när du är sjuk, då har du tagit på dig arbetsgivarens ansvar. Det är arbetsgivaren som ska se till att det arbete som ska utföras blir utfört när du inte är där. För du är ju hemma och är sjuk.
- Om arbetsgivaren inte tar sitt ansvar - so what? Vägra se dig själv som ett offer för en arbetsgivares eventuella ansvarslöshet.
- När du är tillbaka på jobbet fortsätter du bara där du var när du blev sjuk.
- Skriv ut den här listan och häng upp den på ytterdörren. Läs listan innan du klär på dig och går ut. Om du känner dig sjuk när du läser listan ska du låta bli att klä på dig. I stället vänder du om och går och lägger dig och vilar.
onsdag, mars 25, 2009
Skönt att börja jobba igen!
Jag ska jobba som kyrkvaktmästare. Det gjorde jag förra säsongen också, men inte hos samma arbetsgivare. Det känns spännande att få komma till ett nytt ställe, även om det förra var fenomenalt trevligt. Jag trivdes väldigt bra med jobbet och arbetskamraterna förra sommaren. Så bra att jag faktiskt hållt kontakten med dem hela vintern, trots att jag slutade där i början av november förra året.
En ny arbetsplats ger nya erfarenheter. Och erfarenheter ger kunskap. Förhoppningsvis kan kombinationen erfarenhet och kunskap leda till jobb i framtiden. Jag har ju drygt 20 år kvar till pensionen...