Och så vädret... med hörselkåporna på!

Man skulle kunna säga att i yrket som kyrkvaktmästare är man beroende av vädret. Vissa arbetsuppgifter blir lättare att utföra i vissa väder. Å andra sidan kan man hävda att man INTE är beroende av vädret. De flesta arbetsuppgifter måste ju utföras OAVSETT vilket väder det är. Så det beror lite på hur man väljer att se på saken.

Vissa arbetsuppgifter blir lättare att utföra i vissa typer av väder. Får jag önska, vill jag att det ska vara så här:

Gräsklippning - gärna torrt och möjligtvis lite blåsigt.

Ogräsrensning i grusgångar - företrädesvis efter en regnskur.

Lövblåsning - helst vindstilla!

Blir det busväder går man in i en kyrka och städar den, eller tar ut sin övertid och åker hem till soffan och en god bok.

En dag när jag skyfflade ogräs fick jag se detta. Ett oväder drog fram över landskapet och kom allt närmare. Det blev mörkare och åskan mullrade som bakgrundsljud hela tiden. Jag såg mig om över axeln med jämna mellanrum för att se hur ovädret avancerade. Eftersom jag inte tycker om att skyffla ogräs, hade jag lovat mig själv att som belöning få klippa lite gräs innan jag åker hem. Snabbt hämtade jag klipparen och klippte en yta för att få känna mig nöjd och glad. Ännu snabbare fick jag köra ner till redskapsboden med klipparen för att få in den under tak. Rätt som det var blixtrade det över huvudet på mig. Dags att dra sig ur på riktigt!


Eftersom jag ett par dagar tidigare hade jobbat över lite grann, kände jag att det var dags att ta ut övertiden nu. Jag packade in mig i bilen och åkte hemåt. Några minuter senare kom hagelskuren. Det smattrade så man inte kunde höra sina egna tankar. Värre var att det knappt gick att se vägen eller styra i blandningen av jättehagel och stora mängder vatten. Snabbt in till vägkanten tillsammans med ett gäng andra bilister. Så sträckte jag mig efter hörselkåporna som alltid följer med mig i bilen mellan arbetsplatserna. Såg jag lite muppig ut när jag satt med hörselkåporna på vid ratten? Förmodligen. (Men kanske det sparade min hörsel något...?)

Så här såg det ut genom bilrutan! Bra att vägen hade så breda vägrenar att alla vi ängsliga, icke-bråttom-människor (någon, hm, med väldigt slitna däck...) kunde vänta ut den värsta skuren av hagelbombardemang. Det kan löna sig att passa på att arbeta någon timme extra en dag när det är bra gräsklippningsväder, för då kan man också med gott samvete åka hem tidigare en dag då det blir så här.