måndag, december 27, 2010

Julens altarblommor

Blommorna som prydde altaret under julaftonens gudstjänst var helt underbart vackra. Julnejlikor...

Det är röda nejlikor som har fått dra upp blå färg i kronbladen. Min kamera ville inte återge färgerna riktigt sanningsenligt. Nejlikorna var mycket mörkare, mer dramatiska, än vad bilden visar. (Låter precis som något jag skrivit tidigare - det där om färgåtergivning...)

torsdag, december 23, 2010

Julgran

Igår fick julgranen äntligen komma in i kyrkan. När man är nybörjare som jag är, blir det inte alltid som man tänkt. Granen beställdes i god tid, men eftersom den också kom i väldigt god tid (före första advent), lät jag den ligga ute tills det var dags.

När jag sen tittade på granen inne i kyrkan, tyckte jag att den var lite kort. Mycket riktigt - den är 2,80 trots att jag beställde en på 3,50. Vilken miss! Till nästa år blir det skärpning för min egen del. Ska jag köpa gran, får jag använda måttbandet direkt. Och i år får kyrkobesökarna ställa sig upp i bänkarna för att titta på granen där den står i det rymliga koret...


För övrigt har denna julgran mycket mera charm än många andra granar. Det här är inte en s k "Kalle Anka-gran". Den är krokig på flera ställen, så hur man än sätter fast den i julgransfoten, ser den sned ut. Står man längst bak i kyrkan och tittar, ser granen ut som den ska välta, men faktum är att den nedre hälften av granen (dvs stammen) står helt rakt. Och grankritiker ombedes att betänka att detta är en Guds skapelse, och att granen, om den själv fått välja, förmodligen hellre hade stannat kvar i skogen där den växte.

God Jul tillönskas alla granar där ute!

onsdag, december 22, 2010

Vaktmästarn's kontor

I samma byggnad där garaget finns, har vaktmästaren ett litet kontor. Det är funktionellt och trivsamt. Där finns toalett och dusch, en garderob och ett värmeskåp, en kontorsdel med skrivbord och stol, samt ett litet pentry. Det har inte skett särskilt stora förändringar där, sen jag tog över, men lite personlig prägel ville jag sätta.

Väggarna kändes lite kala, så jag hängde upp några änglar på den vägg som blicken oftast faller på.


Änglarna är tecknade och sen färglagda med akvarell. Det är inte jag som har gjort dem... men jag förmedlar gärna kontakt med konstnären, ifall någon vill ha en egen ängel.





Nu ska jag iväg till gymmet, sen ska det fixas i kyrkan inför mässan på julafton.

En riktigt fin vinterdag tillönskas alla läsare!



söndag, december 19, 2010

Prärieklockor

Veckans altarblommor är vita, fyllda prärieklockor med mycket långa stjälkar. Det blev också inköp av nya vaser så att blommorna verkligen kunde komma till sin rätt. De gamla vaserna passar bara för låga buketter.




Några av prärieklockorna hamnade i minikrukor som dekoration på kaffeborden.


Att fixa med blommorna till kyrkan är en av de roligaste arbetsuppgifterna i det här jobbet. En skön avkoppling efter snöröjningen så här års. Ett bra sätt att varva ner inför veckoslutet. En skönhetsupplevelse som man får betalt för att utföra.

torsdag, december 16, 2010

Dekorera mera

Förra veckan hölls en kurs om kransbinderi och (jul)grupper på Växthuset Mobilia i Mantorp. Där var det roligt att vara med! Detta har nu inte så mycket med jobbet som kyrkvaktmästare att göra, för jag betalade kursen själv, men man kan ju alltid förena nöje med lite nytta också. Förutom de julgrupper jag gjorde åt mig själv, blev det en krans att hänga på kyrkporten.

tisdag, december 07, 2010

Trafikfarlig kyrkogårdsmur

Igår blev en stackars lastbil anfallen av kyrkogårdsmuren. Tyvärr blev jag inte ögonvittne till själva händelsen, men jag hörde den. Ljudet var väldigt likt det då en lastmaskin sätter ner skopan mot marken och skjuter på, en kraftigt skrapande ljud, så det var vad jag trodde jag hörde.

I stället var det alltså så, att kyrkogårdsmuren blev helt tokig och anföll en stackars lastbil bakifrån och tryckte sig in under flaket.

Avgör själva av dessa spår. Man ser ju att lastbilens bakhjul hamnat väldigt nära muren, och att det är släpspår ovanpå muren och ut över snön. Dessutom blev lastbilen skadad och tappade locket till någon slags lucka som förmodligen sitter ganska långt bak på den.



Två gånger i rad anfölls lastbilen av muren! Om detta händer fler gånger, måste jag nog vidta åtgärder. Vad gör ni andra kyrkvaktmästare för att hålla kyrkogårdsmurarna lugna? Problemet verkar vara värst under vinterförhållanden.

lördag, december 04, 2010

Fler skönhetsupplevelser på arbetsplatsen

Kyrkan ser majestätisk ut i den bleka vintersolen... Man blir ju glad när man kommer till jobbet och det ser ut så här.


Detalj av grinden som ser ut att ha fått tomteskägg...


torsdag, december 02, 2010

Före snön

Innan snön kom, hann jag fotografera en gravstenssockel som var så vackert dekorerad av naturen själv. Både mossor och lavar har funnit en bra växtplats där.


Det påminner om ett skärgårdslandskap, där mossan bildar små öar på stenytans hav. Fantasin får tankarna att dra iväg på äventyr när man tittar på såna här skapelser...

söndag, november 28, 2010

Inför adventsfirandet i Viby kyrka

I fredags eftermiddag fixade jag till de sista detaljerna inför dagens högmässa i Viby kyrka. Förra veckans altarblommor återanvändes, men på olika sätt. Buketten såg ut så här:

De röda nejlikorna sattes på kaffeborden längst bak i kyrkan, och de underbara vita jättekryssen med limegröna kronbladskanter fick fortsätta att stå i altarvaserna. De fick sällskap av sky och vitfärgat björngräs. Jag tycker att de syns bra mot den mörka altartavlan.



Även adventsljusstaken fick lite dekor. Den ser rätt alldaglig ut, som en sån där som vem som helst kan ha haft hemma på 80-talet (?). Lite omodern utan att vara antik, inte tillräckligt gammal för att vara shabby chic, för nu ska det ju vara zink, eller möjligen gammalt slitet trä, som i gamla sockerlådor.

Två sorters mossa och ett par echeveria fick plats i den. Sen stack jag ner några småkvistar av sky också. Egentligen skulle den varit ännu mer dekorerad med växter, men det fanns inte plats för mer. Får använda det överblivna materialet till något annat arrangemang.

Hoppas nu att allt är fint i kyrkan när gudstjänsten snart börjar. Själv har jag ledig helg och ska ta fram adventsljusen och fiffa lite här hemma.

Tänd ett ljus, känn med dem som har det svårt, tänk med glädje på allt du har att vara tacksam för och njut av förväntan inför det som ska komma.

Varma tankar till alla själar därute från vaktmästarn

torsdag, november 25, 2010

Snö...

Vinter. Snö. Snart första advent. Det nya kyrkoårets början. Känns som en tid då man ska varva ner och känna förväntan. Allt anläggningsarbete som jag planerade att utföra på kyrkogården ligger under snötäcket. Men snön självt gav lite utomhussysselsättning ändå. En ny bekantskap att göra - snöslungan.

För länge sen bodde jag på en annan plats och hade ett helt annat liv. Där hade vi också en snöslunga. Den var stor och mäktig. När batteriet på vår gamla dieselmerca var så dåligt att bilen vägrade starta, tog jag ut snöslungan och startkablarna och vips hoppade bilen igång.

Den lilla enstegs-Toron jag har på jobbet startar man nog inga bilar med. Men den fungerar, efter sina egna förutsättningar. Och den startar väldigt lätt. Maskiner som startar lätt är något som jag gillar. Helst ska de gå igång på första rycket. Det gör denna lilla snöslunga.


Min snöröjningsteknik är ännu inte så förfinad. Snö i knähöjd blev trixigt med slungan igår. Med skyffeln förstörde jag detta vackra landskap av snö som formats av vinden.


Snöslungan ser nästan lite bortkommen ut mot kyrkan...


Dagens tips från vaktmästarn är att skotta i lugn takt och spänna magmusklerna ordentligt för att undvika ryggskott :)

onsdag, november 24, 2010

Kyrktornet

Med all snö som yrt omkring de senaste dagarna, är det nästan svårt att föreställa sig barmark och solsken. Men en dag förra veckan tittade solen fram på eftermiddagen, och då fick jag se ett träd avteckna sin skugga på kyrktornet. Det blev ett tillfälle att stanna upp en liten stund och förundras...

söndag, november 21, 2010

Räddningsinsats behövs snarast!

Det finns en gravsten som stått länge utan tillsyn och omvårdnad. Den har spruckit på alla håll och kanter. Med kollegors hjälp gavs stenen lite stöttning. Dock behövs en mer omfattande insats, om stenen ska räddas från att rasa ihop i småbitar.


 
En stenhuggare, som råkade ha ärende på Viby kyrkogård just då, konsulterades. Ibland får man verkligen hjälp precis när man behöver. Nu har jag mer fakta och vet hur jag ska gå vidare. Eftersom stenen är kulturminnesmärkt, måste expertis tillkallas. Tills jag fått tag på rätt person, kommer stenen att hållas ihop av ett lastband.


Det känns väldigt trist att det har gått så här långt. Nu gäller det att ha fokus på att åtgärda problemet. Hoppas kunna återkomma senare i veckan med glada nyheter :)

lördag, november 13, 2010

Veckans altarblommor

Här kommer ett fullständigt odramatiskt inlägg. Veckans altarblommor. Limonium i en underbart grålila nyans, lite åt lavendelhållet. Vita elegansnejlikor och härliga ruskor av eukalyptus.

Njut av helgen. Det ska jag göra.
Ha det gott!

måndag, november 08, 2010

Minnesgudstjänst i Veta kyrka

På söndagskvällen var det minnesgudstjänst i Veta kyrka. Det blev en stämningsfull gudstjänst med ljuständning och körsång. Femtio ljus tändes för de församlingsmedlemmar som gått bort under det senaste året.


Den lilla ljusbäraren, där kyrkobesökarna kan tända ljus, blev full på en gång. Prästen berättade för mig att det är Vetas tidigare kyrkvaktmästare som tillverkat ljusbäraren. Den är verkligen perfekt avpassad för sin plats.


Nu väntar en ny arbetsvecka...

söndag, november 07, 2010

Allhelgonahelgen

Just nu är det ofattbart vackert på kyrkogårdarna i landet. Dagtid kan man beundra variationen av olika sorters granris, dekorationer och lyktor. I skymningen börjar ljuslågorna synas och skapar en alldeles särskild stämning av lugn och skönhet.

Det ordnas fler gudstjänster än vanligt. Jag jobbade på högmässan i Viby på lördagmorgonen. Sen blev det allhelgonavesper i Herrberga kyrka på kvällen. På väg till Herrberga stannade jag vid Västra Hargs kyrkogård för att sätta i ett nytt ljus på en grav där. Gudstjänsten pågick för fullt inne i kyrkan och den såg så fin ut med sina lysande fönster.

Tänk så mycket skönhet vi har omkring oss. Alldeles gratis att njuta av. Livet bjuder verkligen på mycket, och det är bara att ta för sig.

Denna söndag ska jag jobba i vackra Veta kyrka, där det först blir barndop och senare på kvällen en minnesgudstjänst för alla dem som avlidit under året. Jag ser fram emot att få se ljuslågorna fladdra över Veta kyrkogård i skymningen i kväll...

fredag, november 05, 2010

Vad man hittar i soporna

På kyrkogården finns tre soptunnor. De är av den typen att man sätter en plastsäck i dem. När säcken är full, får man lyfta den från soptunnan och upp på den lilla vagnen som dras efter gräsklipparen. Oftast går allt bra. Men i tider då många kommer och byter växter i gravrabatterna, blir säckarna både överfulla och tunga. Det brukar heller inte vara något problem, för jag håller säcken nära kroppen och knuffar på med ena benet.


Problem uppstår när människor lägger olämpliga saker i säckarna. Det kan till exempel vara föremål av glas eller metall. Igår hittade jag den här gravlyktan. Jag såg den inte när jag öppnade soptunnelocket, för den var insvept i en plastkasse. Men när jag lyfte säcken, skars den genast sönder av lyktan. Det är sällan jag blir riktigt arg, men sånt kan få mig arg på en tusendels sekund. I våras fick jag skärsår på benet av något liknande och det tog ett tag innan det läkte. Hur snuskigt är inte det?


Mer humor går att applicera på nästa fynd. I sopsäcken ligger en kasse med - höstlöv! Ganska vanligt så här års. Folk vill göra fint i gravrabatterna, och plockar bort vartenda löv som hamnat där. Att det står stora träd fulla med gula löv precis intill hindrar dem inte från att putsa och fiffa. Men faktum är att så snart de lagt sina löv i soptunnan, och gått sin väg, är gravrabatten faktiskt täckt av dem igen.

Intressant hur olika synsätt vi kan ha på ett så naturligt fenomen som att träden släpper sina löv under en period på året. Varför ska man önska att det är tipptopp och jätteprydligt precis hela tiden? För mig känns det poänglöst att jaga vartenda löv. Njut av de vackra lövens förlåtande täcke. Naturen har sin gång även på kyrkogården.

söndag, oktober 31, 2010

Kyrktak kan man irritera sig på

I år skulle taken på kyrkan och gravkapellet ses över. Byggnaderna har spåntak och kräver därmed också särskild expertis för åtgärderna. Delar som är i gott skick ska tjäras, dåliga bitar bytas ut och där det redan fattas spån, ska det förstås läggas på nya. Två mindre tak ska läggas om helt och hållet.

När arbetena påbörjades, såg det ut så här.

Högst upp på taket, i bortre änden, kan man skymta en av personerna som har jobbat med att få taket i ordning. I det perspektivet känner jag mig nöjd med mitt arbete på marknivå. Tyvärr har arbetena försenats på grund av vädret. Det börjar kännas som en seg följetong. Sånt brukar inte bekymra mig, men när det förde med sig konkreta negativa konsekvenser, blev jag... irriterad.

En morgon för några veckor sedan upptäckte jag att det läckt in vatten i sakristian. Mattan därinne var dyngsur. Eftersom det ligger ett rum ovanför, var det ju uppenbart att det även fanns vatten där någonstans. Regnvattnet hade letat sig in utmed ytterväggen på övervåningen, sen runnit in i golvet, och därefter läckt in genom taket i rummet nedanför, in i sakristian.

Åtgärd: ringa och informera, samt rådgöra med en högt respekterad person i fastighetsnämnden, och därefter åka och hyra en avfuktare. Avfuktaren fick gå en vecka i sakristian och en vecka i rummet ovanför. Under tiden blev taket fixat. Allt frid och fröjd.

I måndags möttes jag av denna syn i brudkammaren i kyrkan.
Helgens tjänstgörande vaktmästare hade fått lyfta undan möbler, hänga upp mattan, samt sätta en hink där vatten droppade ner från taket. Det hade även runnit in vatten längs med ytterväggen.

Då kändes det extra irriterande, för jag hade nämligen returnerat avfuktaren till uthyrningsfirman två dagar tidigare, och nu var det bara att sätta sig i bilen och åka och hyra den igen!

Det mest positiva är att inga av mässhakarna har blivit förstörda, vare sig de nya eller de riktigt gamla. Jag tror faktiskt att Vår Herre höll sin hand över dem hela tiden droppandet pågick. Nu ser jag fram emot ett nytt tak som ett barn ser fram emot julafton. Så roligt det ska bli när det äntligen blir klart!

lördag, oktober 23, 2010

Träningsvärk

Denna lördag bjuder endast på träningsvärk. Jag utgår från tesen att man behöver träna styrka, om man ska orka med jobbet som kyrkvaktmästare. Därför går jag på gym cirka två gånger i veckan. Tro nu inte att jag är en bodybuilder, för jag kan knappt stava till ordet. Inte heller är jag en sån där tjusig fitness-tjej, även om det vore kul att se så snygg ut. Nej, medelålders, med allt hastigare rynkbildning både här och där (skyller på att jag är ute i väder och vind hela dagarna) samt allt mer expanderande badringar runt midjan, p g a dagligt kakätande.

Men jag försöker faktiskt vara lite förutseende med träningen. Om jag vet att jag ska gå mycket, så tränar jag mera överkropp, armar och axlar. Om jag däremot kommer att sitta mycket på gräsklipparen, går det bra att köra lite hårdare med benträning.

Den gångna veckan blev det lite si och så med framförhållningen. Hade oturligt nog tränat för hårt med armar och axlar, fast jag visste att jag skulle såga ner en häck och lasta två-tre-meterslånga syrenruskor på släpet. Idiotiskt, men det var bara att bita ihop.

Igår tränade jag ben och mage extra hårt. Det var tidigt på morgonen. På förmiddagen fick jag veta att vi ska upp på taket hemma i helgen. Allt taktegel ska ner, och ett nytt tak ska börja läggas på måndag, om allt går som det ska. Hur smidig blir man på ett tak när man har ont i alla muskler från magen och neråt? Det blir till att bita ihop, en gång till, denna vecka...

torsdag, oktober 21, 2010

Barnskor

Kylan sveper in över landet och det blir allt kallare att jobba ute på kyrkogården. Ett par gånger har jag verkligen frusit ordentligt om fötterna i mina ofodrade lågskor. Kängorna, som jag tyckte att jag beställde i god tid, dröjde, och sen visade det sig att butiken fått in fel storlek. För storleken är nämligen en del av problemet. Jag har skostorlek 36.

Det är inte så att jag har små fötter. De är korta, men normalbreda. Därför är det inte bara att knalla in på barnavdelningen och handla. Och en vanlig skoaffär har inte barnskor med stålhätta och diverse andra skydd och finesser. Tack och lov ändå, att det gick att beställa vinterfodrade arbetskängor i min storlek, och att de verkligen passade. Jag hämtade kängorna i måndags och redan i affären skojade flickan bakom butiksdisken om "barnskor". Kartongen som de levereras i, är nämligen lika stor oavsett storlek på kängorna, så hon tyckte att de liksom skramlade omkring i den för stora lådan.

Igår blåste det ruggigt kallt från norr hela dagen. (Det vet man om man kan höra ljudet från motorvägen när man är på toaletten.) Kängorna provades ute i den hårda kyrkvaktmästarverkligheten och fick godkänt. Fötterna höll sig varma. Verkligen skönt. Och under dagen hann jag få ytterligare en kommentar om "barnskor"...

tisdag, oktober 19, 2010

Höstlöv

Höstlöv - hur många dikter satt man och skrev om höstlöv när man gick i skolan? En dikt varje höst genom alla årskurserna i grundskolan, tror jag nog att det blev. Var man riktigt exalterad, när man var i de yngre årskurserna, kunde man kanske producera mer än en dikt när man väl kommit i stämning.

Idag, på jobbet, blir höstlöven en arbetsuppgift. Något som ska hanteras. Framför allt ska höstlöven oftast flyttas från ett ställe till ett annat. De får aldrig ligga kvar exakt där de faller efter sin flykt från en gren ner på marken.

Med maskiner går det ganska smidigt. Lövblåsen är en favorit. Det är ROLIGT att jobba med den. Det spelar heller ingen roll om det är kallt ute, för man jobbar sig verkligen varm när man går med den. Löven hamnar i raka rader på gräsmattorna.

Sen tar gräsklipparen vid. Med de nya lövknivarna (cross cut kallas de, om jag minns rätt) flisas varje löv i många små bitar redan vid första överkörningen. Verkligen effektivt. Löven liksom bara försvinner in i gräsmattan efter ett par dagar.

Så var daggmaskarna utfodrade idag :)

fredag, oktober 15, 2010

Sommarblommornas öde

I samband med att en kollega och jag åkte på komposteringskurs, uppkom också en diskussion kring vår verksamhet hemma. Kommunens miljöinspektör har rekommenderat oss att kompostera visst material, hellre än att vi slänger i det en container som sen körs bort. Miljöinspektören har helt rätt. Det är mer miljövänligt att ta hand om materialet på plats och återvinna det, och samtidigt undvika onödiga transporter.

Men om man ska anlägga en kompost måste man ha rätt sorts material i rätt mängd och en plats som är lämplig att lägga det på. Det behövs också maskiner för hanteringen av komposten, samt tid avsatt för denna hantering. Plus kunskap att göra det på rätt sätt. Att vi har gått en kurs är bara början. Sen måste man sätta sig in i lagar och regler, och det finns många aspekter att ta hänsyn till. Det där man gör hemma, slänger allt möjligt trädgårdsavfall i en hög i utkanten av trädgården, fungerar inte på en kyrkogård.

Vi kom fram till att vi redan återför en massa material på plats. Vi använder inte uppsamlare när vi klipper gräs, utan det återgår direkt i gräsmattorna. Det är ju multiklipp som gäller numera. När vi har klippt häckarna, kör vi bara över rubbet med gräsklipparna, och så återgår även det materialet direkt till marken. Samma sak med höstlöven. Särskilda lövklippningsknivar monteras på gräsklipparna, och sen mal vi sönder rubbet.

Så återstår då penséerna från vårplanteringen, och sommarblommorna som tas upp på höstkanten. Ja, de har ju hittills hamnat i containern. Då tänkte jag, att det kanske går att klippa ner dem också. Så jag testade, och det gick alldeles utmärkt. De sista isbegoniorna togs upp och slängdes på gräsmattan. Sen körde jag över dem med gräsklipparen. Här ser ni resultatet.

Före:


Efter:
Skulle man dessutom slänga ut lite dressjord ovanpå gräsmattorna, skulle ingen ens kunna misstänka att det ligger söndermalda isbegonior här. Det känns nästan lite fånigt att tänka på att man tidigare forslat bort så mycket växter.

Sen är det ju så, att jag har anlagt en pytteliten kompost ändå, bara för att testa...

onsdag, oktober 13, 2010

Komposteringskurs

För några veckor sedan åkte en kollega och jag på komposteringskurs i Nyköping. Den var bra. Kursledaren var kunnig och presentationen intressant. Innehållet i kursen var precis det vi efterfrågat. Dagens schema var också bra. Teori på förmiddagen, god lunch mitt på dagen, och kyrkogårdsvandring med besök på en komposteringsanläggning på eftermiddagen.


Konferenshotellet var verkligen fräscht. I den här fina matsalen fick vi lunch.


I anslutning till kyrkogården i Nyköping finns en ganska stor komposteringsanläggning. Materialet läggs i strängar och vänds regelbundet. Observera de vackra granarna i bakgrunden. Minns nu inte vad det var för sort, men man har byggt ett vackert landskap med olika sorters träd, framför allt barrträd, på kyrkogården.


De har ganska många strängar med material i olika stadier av nedbrytning. Vi fick med oss väldigt matnyttig kunskap från kursen. Här är några punkter:
  • Lägg aldrig jord i komposten. Den ska bara innehålla växtmaterial, inget annat. När komposten är klar, har allt material omvandlats till humus, och den blandas sedan med exempelvis sand, jord eller grus eller lite av varje beroende på vad den ska användas till.
  • Förhållandet mellan grundämnena kol och kväve är viktigt för optimal nedbrytning. Kol finns i trämaterial, kväve finns i gräsklipp, växter, löv etc.
  • Man måste tillföra grovt material som ris, grenar och kvistar, dels för att lufta komposten så att det kommer in syre, och dels för att öka mängden kol. Det gör inget om inte alla kvistar brutits ner när komposten i övrigt är färdig, för det sållar man ändå bort i sluthanteringen.
  • Det är viktigt att ha en hög med ris till hands under hela komposteringsprocessen för att kunna tillföra vid behov. Det räcker oftast inte att bygga en hög, och sen låta den vara. Blir högen för kompakt, måste man blanda i mera ris. Däremot ska man inte mata på med något annat material. 
  • Komposten måste vändas då och då. Ju oftare den vänds, desto snabbare går nedbrytningsprocessen.
  • Komposten bryts ner av en mängd olika levande organismer, från daggmaskar och andra insekter, till svampar och bakterier. Om komposten blir för kompakt och innehåller för mycket kväve, kan dessa organismer inte utföra sitt arbete. Då avstannar komposteringsprocessen. I värsta fall blir det i stället en kemisk process som kallas rötning och då bildas illaluktande gaser.
  • En fungerande kompost är varm, och det medför bland annat att en stor andel av eventuella ogräsfrön dör. I en hög där rötning pågår, är högen kall och ogräsfröna överlever. Sprider man ut rötat material i sin rabatt, sår man också ogräs.


På bilden ovan ligger väntande rishögar och på bilden nedan diverse material som tillförs när komposten omvandlats till humus och är klar att användas.


Det var intressant att få åka på en kurs när innehållet var så bra. Att få träffa andra som arbetar inom samma yrke var också roligt. Man jämför arbetsuppgifter och metoder, pratar om arbetsvillkor och får ökad förståelse för varandra. En del människor man möter är ju så himla TREVLIGA och det gör mycket till en positiv upplevelse. Och solen lyste hela dagen. Toppen!