Adjö Viby församlingshem - Välkommen till ett nytt liv!

Under det gångna året har det pågått en diskussion om Viby församlingshems vara eller icke vara, dvs om en försäljning av fastigheten. Så fattades då beslutet att sälja församlingshemmet och det har nu skett. De nya ägarna kommer snart att ta över.

Undertecknad, till synes helt utan självbevarelsedrift, erbjöd sig frivilligt att TÖMMA församlingshemmet. Ibland har jag undrat hur dum man kan vara. Det har nämligen varit JOBBIGT. Både fysiskt och psykiskt. Stressande framför allt. Vart ska man ta vägen med alla möbler och föremål? Det har varit den stora frågan.

Uppslutningen och engagemanget kring församlingshemmet har dock varit påtagligt från en liten skara engagerade människor, och jag har fått hjälp med både tips och konkret möbelkånkande. Nu är församlingshemmet tömt, så när som på några få föremål som står i källaren. De kommer snart att köras ut till sina nya "hem". Och jag känner också för att åka hem, gärna till ett vilohem.

Bland mina fotografier hittade jag en bild på församlingshemmet. Bilden är en av de allra första jag tog när jag blev anställd förra våren.

Känslor av nostalgi väcktes till liv av bilden. Det allra sorgligaste är att damen som bodde i lägenheten på övervåningen har flyttat. Det blev väldigt tomt efter henne. Allt gott man kan säga om en människa, kan man säga om henne. När jag kom till jobbet mörka vintermorgonar brukade jag titta upp mot hennes fönster för att se om hon stigit upp. Så snart det ljusnade, möttes vi med varsin snöskyffel. Om jag inte var tillräckligt snabb, hann hon förflytta enorma mängder snö innan jag fått igång snöslungan. Har aldrig mött hennes like på det området.

Oavsett årstid fick vi ofta en liten pratstund när hon gick ut för att hämta tidningen eller posten. Och högtidsstund då det blev kafferep, med goda hembakade kakor i mängder, i hennes kök eller i trädgården på baksidan. Det var hon som höll ordning på församlingshemmet. Jag skötte bara gräsklippningen.

Nu är det dags för ett nytt kapitel i församlingshemmets historia. En ny familj ska flytta in. Jag hoppas innerligt att de kommer att känna sig välkomna i Viby, med kyrkan som närmaste granne.

Gudstjänst i Herrberga församlingshem

Helgen bjöd på arbete på tre platser. Lördagens dop i Veta kyrka, söndagens högmässa i Kyrkans Hus i Mantorp, och så söndagkvällens lilla speciella gudstjänst i Herrberga församlingshem.

Herrberga kyrka såg så vacker ut i solnedgången. Dagens sista svaga solljus speglar sig i kyrkans fönster.

Församlingshemmet är ett gammalt, och får jag säga klassiskt svenskt (?), missionshus. Lite renoverat har det ju blivit med tiden. Man slipper numera att gå på utedasset om den sortens nöd skulle göra sig bemärkt.

Det kanske mest unika med just Herrberga församlingshem är den fantastiska väggmålningen av trakten. Nu skulle det krävts en detaljbild, men det tänkte jag inte på att ta. Mitt i målningen, långt borta vid horisonten, finns Herrberga kyrka och kyrkby.

Och vad var det som var så speciellt med kvällens gudstjänst? Jo, efter andakten berättade kyrkoherden sprudlande glatt, livligt och entusiastiskt om Fritiof Nilsson Piraten, och läste valda delar ur hans texter.

Ordningsföreskrifter för användande av vattenklosett

Var ska jag börja...? Jag har ju tre arbetsplatser och vid varje sådan finns också ett församlingshem. Det är i församlingshemmet jag kan förvara min matlåda, värma upp maten och inmundiga den. Där finns också toalett.

Igår var jag på ett, för mig, nytt ställe. Församlingshemmet har tidigare varit byskola. En trevlig byggnad på det hela taget.

Vid någon tidpunkt under dagen behöver man ju uppsöka hemlighuset. Det finns faktiskt en länga gamla dass nedanför kyrkomuren, men det är nog mest möss som frekventerar dem i dessa tider. Jag vill helst ha något bekvämare och varmare. Sålunda gick jag in i detta lilla rum i församlingshemmet. Nu är jag inte den typen som sitter och läser tidningen på toaletten, men där erbjöds ändå en form av läsning som min nyfikenhet påbjöd att ta till mig.

På hållaren för toalettpapper finns ORDNINGSREGLER! Ja, det är sant. Det står så med stora bokstäver och utropstecken! Texten i sin helhet lyder så här:

ORDNINGSREGLER!

1. Använd endast s. k. toilettpapper.
2. SANITETSBINDOR, av vilket slag det vara må, få ej nedspolas i klosetten samt ej heller cellstoff eller dylikt.
3. Om efter skedd spolning vattnet fortfar att rinna eller annat fel skulle uppstå, göres genast därom anmälan till husvärden.

Jag älskar den gammaldags ordalydelsen. Hur många kan idag skriva på ett sånt sätt? Det skulle vara så roligt att få veta vem som beslutat om inköp av denna toarullehållare. Vem som tillverkat den. Och vem som monterat den. För att inte tala om NÄR detta begav sig.

Och slutligen, hur många har suttit där och läst ordningsreglerna, och vad har rört sig i deras huvuden?