Krångel eller variation?

Som kyrkvaktmästare har man ganska varierade arbetsuppgifter. En del arbetar bara utomhus och är då t ex kyrkogårdsarbetare, andra arbetar bara inne i kyrkan och har då s k inre tjänst. Sen kan man göra både och. Det får jag göra, och den varianten tycker jag är roligast. Arbetsuppgifterna blir så varierande att man knappast kan tröttna på dem. Det går inte att förutse allt som kan hända.

Redan denna första vecka på jobbet fick jag följa ordinarie vaktmästare på två gudstjänster, i två olika kyrkor. Det gör att man får lära känna kyrkorna som enskilda individer. Varje kyrka har sin karaktär, sina förutsättningar. Det kan vara akustiken, uppvärmningen, ljusförhållanden, graden av fukt i luften, hur mycket som sköts manuellt respektive är automatiserat (t ex klockringning eller värmesystem).

Det kan också vara kärvande dörrar, lås som är svåra att få upp, kassaskåpskombinationer som man glömmer bort, ljudanläggningar som är känsliga.

Som ett exempel på dylika egenheter vill jag visa den fina dörren på bilden intill. Det finns ett nyckelhål i själva dörren (den mörka fläcken nedanför handtaget) och det sitter ett gammalt lås där innanför, men det finns ingen nyckel. Man får sticka in ett finger och peta till en metallhake för att få upp låset och därmed dörren.

Inför skärtorsdagens gudstjänst kunde vi konstatera att en av kyrkklockorna hade lagt av. Det hände inget när ordinarie vaktmästare tryckte på knappen. På långfredagens gudstjänst, förlagd till en annan kyrka, visade sig ljudanläggningen bjuda på både rundgång och avbrott.

Vissa saker kan man fixa själv, andra saker behövs det experter till. Problemet med kyrkklockan överlämnas till en expert, ljudanläggningen kommer vi att få mixtra med själva.

Om detta ska betecknas krångel eller variation i arbetet, är väl närmast en fråga om vaktmästarens egen läggning och dagsform. Så här i nybörjarstadiet väljer jag att kalla det variation i arbetet.