Vandalernas framfart

Veckan har bjudit på en variation av arbetsuppgifter. Bland annat har jag lärt mig att skyffla igen gravar, men det ämnet återkommer jag till vid något senare tillfälle. I stället ska dagens text handla om oavsiktlig förstörelse.

Under en period är det någon som vandaliserat gräsmattorna på en kyrkogård. Grästussar har rivits upp och intill tussarna är det små gropar i marken. Så har det sett ut på flera olika ställen på kyrkogården, och det tycks inte finnas något system i förstörelsen. (Skulle orsaken till eländet lättare uppenbarats om förstörelsen varit systematisk?)

Det var vår ordinarie vaktmästare som berättade att det är typiska grävlingsspår. Det är tydligen inte första gången det inträffar. Även besökare på kyrkogården har kommenterat fenomenet och är bekanta med det. Och jag som trodde att det var flockar av fåglar med extremt kraftfulla näbbar som letat mask...

Ytterligare en riktig aha-upplevelse inföll under veckan, då jag verkligen förstod vad som drabbat enstaka penséer i gravrabatter och blomurnor. Under föregående vecka har jag spekulerat i frostskador och torka, men skadornas omfattning och utseende har inte riktigt stämt med mina teorier.

Vid både torka och frost drabbas troligtvis alla plantorna i en och samma rabatt. I det här fallet har det varit EN planta i en hel rabatt. Se bilden. Den vita ihopsjunkna bladhögen är en f d gulblommande pensé. Det blåblommiga exemplaret bakom är däremot i välbevarat originalskick.

När jag beklagade mig för ordinarie vaktmästare kom lösningen. Efter att ha tittat på eländet konstaterades att den troliga orsaken till skadorna var överdosering av gödsel. Så bra att få svaret på gåtan. Så vansinnigt pinsamt att behöva inse att det är jag själv som är orsaken till förstörelsen. Gödselbränna. När hörde man senast talas om det???