En ledig dag

När vi har jobbat helg är det brukligt att vi tar följande måndag ledigt. I praktiken fungerar det inte alltid. När det är som mest att göra, hinner man helt enkelt inte med veckans alla arbetsuppgifter på fyra dagar. Därför hade jag lite ledighet innestående, och tog ut en ledig dag i tisdags. Och hur var vädret denna lediga tisdag? Jo, så här såg det ut på eftermiddagen när jag tittade ut genom fönstret hemma.

Det var alltså den tredje maj. Gullvivorna stod i full blom. En del körsbärsträd hade slagit ut och blommade. Liljekonvaljerna är på gång. Och så stora, blaffiga snöflingor på det. Förutom allt annat konstigt som föll ner från himlen. Kornsnö, hagel, regndroppar. Vad ska man säga?

Vad oroar man sig för under semestern?

Det ska ju vara vila och rekreation under semestern, är det väl tänkt. Men ändå, man har ju en arbetsplats, man har ett ansvar. En kyrkogård ska ju vara välskött. Och jag har förstås oroat mig. Men jag vet att mina semestervikarier gör ett bra jobb. Det såg jag redan när de kom och jobbade med mig veckan före semestern. Dessutom har jag träffat kyrkogårdsbesökare som har berömt skötseln av kyrkogården (efter att jag gick på semester). Så där hade jag inget att oroa mig för. Så vad gör man då? Oroar sig över vädret förstås!

Det har varit så varmt, och så torrt. De få regnskurar som kommit, har passerat Viby utan att ha lämnat ifrån sig mer än några droppar. Så det gav mig ju något att oroa mig över. Semestervikarier kan ju nämligen inte göra så mycket åt vädret. Ja, de kan vattna rabatterna förstås. Men det har de ju gjort, så det kan jag ju inte oroa mig över. Men gräsmattorna vattnas inte i Viby, så det går alldeles utmärkt att oroa sig över dem.

Men nu kom ju helgen med enorma mängder vatten. Hemma fick vi en överfull regnvattenmätare, och eftersom det bara är tre mil till Viby, så kom det kanske ner lite regn där också? Men jag måste nog åka dit och titta efter, för att vara på säkra sidan. Så tills dess kan jag sitta här hemma, och ha semester, och oroa mig...

Och så vädret... med hörselkåporna på!

Man skulle kunna säga att i yrket som kyrkvaktmästare är man beroende av vädret. Vissa arbetsuppgifter blir lättare att utföra i vissa väder. Å andra sidan kan man hävda att man INTE är beroende av vädret. De flesta arbetsuppgifter måste ju utföras OAVSETT vilket väder det är. Så det beror lite på hur man väljer att se på saken.

Vissa arbetsuppgifter blir lättare att utföra i vissa typer av väder. Får jag önska, vill jag att det ska vara så här:

Gräsklippning - gärna torrt och möjligtvis lite blåsigt.

Ogräsrensning i grusgångar - företrädesvis efter en regnskur.

Lövblåsning - helst vindstilla!

Blir det busväder går man in i en kyrka och städar den, eller tar ut sin övertid och åker hem till soffan och en god bok.

En dag när jag skyfflade ogräs fick jag se detta. Ett oväder drog fram över landskapet och kom allt närmare. Det blev mörkare och åskan mullrade som bakgrundsljud hela tiden. Jag såg mig om över axeln med jämna mellanrum för att se hur ovädret avancerade. Eftersom jag inte tycker om att skyffla ogräs, hade jag lovat mig själv att som belöning få klippa lite gräs innan jag åker hem. Snabbt hämtade jag klipparen och klippte en yta för att få känna mig nöjd och glad. Ännu snabbare fick jag köra ner till redskapsboden med klipparen för att få in den under tak. Rätt som det var blixtrade det över huvudet på mig. Dags att dra sig ur på riktigt!


Eftersom jag ett par dagar tidigare hade jobbat över lite grann, kände jag att det var dags att ta ut övertiden nu. Jag packade in mig i bilen och åkte hemåt. Några minuter senare kom hagelskuren. Det smattrade så man inte kunde höra sina egna tankar. Värre var att det knappt gick att se vägen eller styra i blandningen av jättehagel och stora mängder vatten. Snabbt in till vägkanten tillsammans med ett gäng andra bilister. Så sträckte jag mig efter hörselkåporna som alltid följer med mig i bilen mellan arbetsplatserna. Såg jag lite muppig ut när jag satt med hörselkåporna på vid ratten? Förmodligen. (Men kanske det sparade min hörsel något...?)

Så här såg det ut genom bilrutan! Bra att vägen hade så breda vägrenar att alla vi ängsliga, icke-bråttom-människor (någon, hm, med väldigt slitna däck...) kunde vänta ut den värsta skuren av hagelbombardemang. Det kan löna sig att passa på att arbeta någon timme extra en dag när det är bra gräsklippningsväder, för då kan man också med gott samvete åka hem tidigare en dag då det blir så här.