torsdag, juli 21, 2011

Ibland har man maximal TUR!

Just nu åtnjuter jag min andra semestervecka. Tiden innan semestern jagade jag runt som en galning överallt på kyrkogården. En del saker hanns inte med alls, och det som hanns med blev inte lika omsorgsfullt utfört. Maj och juni är definitivt de allra stressigaste månaderna för min del.

Något som bara var tvunget att hinnas med var häckklippningen. Därför började jag klippa i god tid. Eftersom det är ett tungt arbete som främst frestar på ryggen för min del, klippte jag lite varje dag, för att sedan variera med annat arbete.

Men när känslan av stress tog överhanden, blev jag lite slarvig. Inte med själva frisyren på häckarna, för den är jag petnoga med, men med säkerheten. Många gånger har jag varit nära att såga mig i benet när jag släppte ner häcksaxen, och jag har fått sända iväg många tankar i tacksamhet till Den Allsmäktige för att jag kommit undan med blotta förskräckelsen. Men så tyckte Han nog att jag behövde en liten påminnelse ändå...


Så när jag sträckte fram handen för att plocka bort en stor kvist som vägrade att falla till marken, nöp häcksaxen tag i ett finger. Det blev ett ytligt sår, men blodet rann. Snabbt in med alla grejor i garaget och åka till vårdcentralen. När jag berättade vad som hänt, frågade sköterskan: "Hur var det möjligt?" och det undrar faktiskt jag också - ha ha ha!


Sköterskorna på Mantorps vårdcentral är så bra! Det blev lite sårtvätt, lite tejp och ett konstaterande att jag slipper stelkrampssprutan denna gång. Sen var det bara att åka tillbaka och klippa färdigt. Och vara glad att jag inte klippte av fingret. Det hade nog känts väldigt jobbigt...

tisdag, juli 05, 2011

Rivningen i minneslunden fortsätter

Långsamt går det framåt med saker och ting. Jag har konstaterat att jag inte hinner med allt på "ordinarie" arbetstid. Ska saker och ting bli gjorda får man jobba några timmar extra då och då. Men mitt beslut att riva dammen och planteringen i minneslunden före semestern står fast. Och nu har jag bara fyra dagar kvar att avsluta jobbet.

Det kändes riktigt bra när jag kommit så här långt:


Det fanns gott om sten i dammen. Likaså några liter fruktansvärt illaluktande vatten. När alla stenarna var urplockade, gick det ganska lätt att dra bort dammduken, och det kändes som en seger. Handlederna fick ta mest stryk med alla tunga lyft, men det kändes liksom väldigt bra ändå.

Observera den lilla röda medhjälparen som plötsligt dök upp lagom till fotograferingen. Han bor granne med kyrkogården och vistas ofta där.


Nu ska allting slätas ut. Jorden med alla ogräsrötter ska grävas bort. Sen ska den före detta planteringsytan bli gräsmatta. Det ska bli så roligt att se det färdiga resultatet inom kort!