tisdag, mars 30, 2010

Intryck och stearinlandskap

Mina första två dagar på nya jobbet har varit fulla av olika intryck. Det är så mycket man behöver veta när man tar över en kyrkogård från någon annan... var man sätter på, respektive stänger av vattnet, hur man programmerar kyrkklockorna, vem man ringer till när man ska beställa penséer, och så de där underliga mysterierna som "varför bröts inte strömmen i gravkapellet förrän det brann i säkringsdosan?".

Jag var mest otålig att få sätta igång och röja på kyrkogården. Vad ni än hör om arbete på en kyrkogård, så är sanningen den att det ALLTID finns något att göra där.

Här är några höstlöv, blandade med mängder av kastanjer, som jag fått ärva... Bilden togs igår...

De flesta har väl tröttnat på snön nu, men även den sista smältande snön har sin skönhet. Här framhäver den buxbomsbuskarna så fint.

Klockan sju i morse var jag igång med städningen på kyrkogården. Alla liggare, kransar och allt granris som legat på gravarna sedan Allhelgonahelgen ska nu städas bort. En del var fortfarande fastfruset, så jag får gå en runda till om ett par dagar.

Inne i kyrkan ska det förberedas för söndagens gudstjänst. Jag fick byta ut en del stearinljus. Måste dock säga att jag inte gillar att man bränner ner ljusen så långt ner att det inte går att ta ut stumparna för hand.

Det skonsamma sättet att avlägsna stearin är varmt vatten. Jag använder en mer brutal metod i såna här lägen. Jag använder en kniv som är inköpt i Frankrike för länge, länge sen, och som jag ALLTID har med mig. Jag skär ut stearinet, och då måste man förstås vara oerhört försiktig så att man inte förstör ljushållaren.

Kniven är från Opinel och går att använda till allt möjligt. Den finns i en mängd storlekar och utföranden. I vanliga fall brukar jag använda min vid svampplockning och när jag snittar blomstjälkar.

Så här ser lampetten ut när ljushållaren sitter på plats - med ett nytt ljus i.

Så vill jag avsluta med det vackraste stearinlandskap jag hittills sett. Är det inte fantastiskt så mycket skönhet vi kan upptäcka omkring oss om vi bara går lite nära och stannar till där en stund?

fredag, mars 26, 2010

Snart start i Viby!

Idag har jag besökt Viby kyrkogård där jag ska börja arbeta på måndag. Men innan jag kom fram till kyrkan var jag ju bara tvungen att stanna bilen och stiga ur och fotografera. Det var så fint med dimman. Kyrktornet syntes knappt. Den här vyn ser man när man kör mot kyrkan. Den ligger längs en sidoväg till gamla E4:an.

På kyrkogården ligger en del snö kvar och det finns gott om utomhusarbete att ägna sig åt, så jag kommer att vara fullt sysselsatt från första dagen. Med bara en vecka kvar till påskhelgen kan det bli stressigt, men samtidigt en utmaning att få det att se så fint ut som möjligt, trots att snön just nu ligger i vägen för en del arbeten som behöver utföras så här års.

Sen måste jag hinna sätta mig in i påskens traditioner i kyrkan, framför allt när det gäller blommorna, så att jag hinner beställa dem i tid. Just nu snurrar det i huvudet av alla saker som ska göras och alla saker jag behöver lära mig. Så otroligt roligt det ska bli!!!

tisdag, mars 23, 2010

Anställningsintervjuer

Så här års börjar kyrkorna anställa de säsongsarbetare som får följa hela växtsäsongen. För cirka två veckor sedan var jag inte bara på en, utan två anställningsintervjuer. Två olika pastorat, två helt olika upplägg på intervjuerna.

Den första intervjun kändes informell och avslappnad, även om frågorna och samtalsämnena var i högsta grad seriösa. Två representanter från två helt olika grenar av kyrkans verksamhet höll i intervjun. Efter intervjun fick jag träffa två av vaktmästarna som visade mig den kyrka som fanns på orten, och därefter ytterligare en vaktmästare som visade mig garagen med alla maskiner, samt de otroligt fina, fräscha personalutrymmena. Alla var mycket vänliga, trevliga och glada. Jag kände mig själv glad över att ha fått komma dit och träffa alla dessa fina människor.

Den andra intervjun som jag var på två dagar senare, var helt annorlunda. Mycket mer formell. Där satt sex personer i ett konferensrum. Tre av dem var jag bekant med, ytterligare en av dem kände jag igen, och två var jag helt obekant med. Då kände jag att det är tur att jag är gammal lärare och van vid att möta människor i sammanhang där man snabbt behöver etablera förtroende. Att bli drabbad av nervositet i ett sånt läge gynnar ingen.

Efteråt undrade jag väldigt mycket över utfallet. Hur hade det gått? Vad tyckte de? Hur blir det nu? Får jag något jobb?

Resultatet blev i alla fall att jag blev erbjuden BÅDA jobben! Det kändes helt fantastiskt. Hur många arbetslösa får uppleva den känslan? Här har man gått i drygt två år och vikarierat lite här och där, jobbat säsong en omgång, och sökt alla möjliga jobb utan resultat. Sen händer detta!

Ett av jobben var en säsongsanställning med eventuell möjlighet till förlängning. Det andra var en tillsvidareanställning, så den var första prioritet för mig, och det var den jag valde att tacka ja till. Snart börjar jag alltså att jobba! Jag får en "egen" kyrka och kyrkogård att sköta och ansvara för.

Fördelarna med tjänsten är många. Bland annat blir det ett relativt kort pendlingsavstånd hemifrån, cirka tre mil. Dessutom har jag jobbat där förut, så jag vet ungefär vad det kommer att innebära. Jag får bra arbetskamrater. De andra vaktmästarna känns redan som gamla bekanta sedan jag vikarierade där, för vi har hållit kontakt med varandra även då jag varit arbetslös eller arbetat någon annanstans. Ja, det finns ett antal fördelar med jobbet. Nackdelarna lär man väl också få känna av, men det är inget jag kommer att fördjupa mig i, om det inte blir absolut nödvändigt.

Arbetslöshet är ingen höjdare. Nu väntar jag på besked om när jag får börja jobba...

fredag, mars 05, 2010

Åkgräsklippare - Stiga, Walker & Husqvarna

För länge sedan hade jag ambitionen att skriva recensioner av åkgräsklipparna. Däremot fanns inte riktigt orken att genomföra det. Arbetet tog det mesta av både tid och kraft. Nu tar jag mig tid till en kortrecension av en Stiga, en Walker och en Husqvarna.

Nedan en Stigaklippare. De finns i hur många modeller och varianter som helst. Därför får man vara noga med att hålla reda på att maskin och klippaggregat har skilda modellnummer när man behöver skaffa reservdelar. Det hjälper inte att veta att maskinen heter exempelvis Stiga Millennium och tro att verkstan ska plocka fram rätt muttrar eller vad det nu är man behöver. (OBS! Maskinen nedan är inte en Millennium, men det finns en som heter så.) Kåpan bak är borttagen vid fototillfället då jag bytte batteri på maskinen.

Stigan i sig är ganska hög, man sitter högt och ser ganska bra vad man har omkring sig. Klippaggregatet är lite tungt och bökigt att släppa ner och lyfta upp. Inte så bekvämt, för man måste luta sig framåt-neråt med hela kroppen och sträcka ut högerarmen för att mickla med spaken.

Stor nackdel - vissa klippaggregat går inte att vinkla upp, vilket komplicerar rengöringen. Man behöver en ramp att köra upp på för att kunna angripa klumparna med gräsklipp underifrån.


Nästa maskin är en Walker. Finns förstås också i en rad varianter. Välj den om du vill bräcka grannen och riskera att få inbrott i garaget. Känns lyxig att köra. Kanske är den utvecklad av cowboys, för den vänder runt som en rodeohäst! Styrs med spakar, genialiskt enkelt när man fattat maskinens manövrerbarhet. Lite lurigt i början med hjulen på klippaggregatet som beter sig som hjulen på snabbköpets kundvagnar, men det lär man sig att utnyttja. Varning för snabba, snäva vändningar på gräsmatta där jorden är blöt, det kan bli riktigt fula märken efter bakhjulet.

Stor fördel också att det är enkelt att vika upp klippaggregatet för rengöring, men det kräver dock viss styrka att dra upp den. Klart manlig ljudvolym på motorn, nästan lite V8-känsla.

Nackdelar? Dyr i inköp och ganska törstig. Den här lilla varianten väger ca 300 kg enligt papperen. Har du läst blogginlägget jag skrev dagen innan semestern förra året, så vet du också att det inte är helt enkelt att knuffa in den i garaget om marken lutar något uppåt och du väger runt 60 kg. Det motverkar möjligtvis risken för stöld, för man lyfter inte in den i en skåpbil i en handvändning.

Ytterligare något som jag upplevde som en stor fördel: återförsäljarens trevliga bemötande och servicekänsla. Att kunna ringa och få instruktioner per telefon när det kniper. Toppen!



Ser den bronto-tuff ut, eller?



Slutligen min favoritmaskin - Husqvarna Rider. Detta exemplar är en ganska gammal maskin. Har Kawasakimotor. Går jättebra trots att den gått mycket. Helt suverän att köra på snedden i sluttningar. Man gasar så mycket man kan och lutar som en durkslav för att inte välta. Här är säkerhetsspärren urkopplad för att man ska kunna lätta från sätet utan att maskinen stannar. Vitsen är ju att man måste ha full fart för att inte välta.

Det är inte alltid man faller för det dyraste, flottaste eller tekniskt mest fulländade. Ibland handlar det om mer subtila saker, eller om något så enkelt som att just min kropp sitter så bra i just den här maskinen.