Full rulle på verksamheten

Idag har det rört på sig på kyrkogården. Dagen började med grävning för att komma åt vattenläckan som jag upptäckte förra veckan. Till sådant arbete behövs rejält yrkesfolk med bra maskiner och verktyg. Första medhjälparen anlände med detta ekipage. På vagnen står en liten Bobcat-grävare, en otroligt smidig maskin till krångliga kyrkogårdsmiljöer.

Det var bara att lasta av grävaren och sätta igång och jobba. Läckan hade vi lokaliserat till en grusgång i anslutning till ett vattenkar på kyrkogården. Vädret var inte det mest önskvärda. Iskalla vindar som förde med sig regnskurar och snö om vartannat.

 Oj, oj, oj, där rök den plana, fina stenläggningen framför vattenkaret. Hur ska jag få det så där slätt och fint igen?

Lite roligt var det också. Jag fick vara "spadgubbe" för första gången i mitt liv. Ni vet den där mannen som brukar stå och luta sig mot en spade i direkt anslutning till en arbetande grävmaskin. Nu vet jag hur det känns. Det är trevligt så länge man får luta sig mot spaden, men väldigt jobbigt när man måste kröka rygg för att ösa jord ur gropen och se till att hålla ledningarna synliga för grävmaskinisten.

Här ser ni problemet: det är definitivt ett hål på det rostiga röret.

Slutligen krävs det någon som är duktig på att fixa rör. Det dök upp inte bara en, utan två rörkrökare! (Undrar om det kommer dubbla räkningar? Glömde fråga!)

En av rörkrökarna blev fångad på bild, och han har godkänt publiceringen i denna blogg - fast han har inte sett bilden i förväg. (Eventuella modelluppdrag går genom mig, så att jag kan få lite procent på arvodena.) Jag kan rekommendera den här gladlynta typen av rörkrökare från trakten, som sprider trivsel omkring sig, och gärna kravlar omkring i lera och iskallt vatten för att åtgärda problem.

Sen var det bara att flytta tillbaka allt material som grävts upp...

Med skyffel och kratta får man släta till det allra sista. Det är ju knappt så det syns att det var ett stort hål i gången alldeles nyss...

Skönt att det blev åtgärdat så här tidigt på säsongen. Nu ligger det moderna ledningar på den här platsen i alla fall. Vi blev klara till lunch, och det var skönt att få komma in i stugvärmen i vaktmästeriet. Sen kom en bil från Östgötafrakt och levererade dressjord som jag beställt.

Lastbilar som tippar... finns det något som är mer intressant att titta på? Igår stod jag och såg på en containerbil när chauffören lyfte upp den fulla containern, körde ut den tomma och lyfte ner den. Jag skulle kunna ta fram en campingstol och sätta mig ner och glo en hel dag på lastbilar som lastar och lossar.

Och så blev jag ju så glad också, igår åkte en knökfull container iväg. Jag hade stått och hoppat på soporna i containern för att kunna fylla på den ännu mer, men någon gång får man ge upp och konstatera att det inte går att fylla den mer. Underbart att få en helt tom container att få fylla från början, alldeles själv.

Lika glad blev jag idag över den här jordhögen. "Min egen" jordhög!

Slutligen dök "klockmannen" upp. Det är en social, mycket trevlig skåning som känner till allt man behöver veta om kyrkklockor. Vilken bra dag jag har haft på jobbet idag. I morgon blir det en begravning.

Begravning = styrketräning

Jo, det är sant. En jordbegravning blir alltid ett tillfälle till styrketräning. Inom denna kyrkliga samfällighet fylls gravarna manuellt. Det betyder att vi inte får använda några maskiner (t ex grävskopa) för att fylla igen en grav.

Standardproceduren är följande: Graven grävs företrädesvis dagen innan begravningen. Först markeras gravens läge med plankor. Då tas eventuell grässvål upp, liksom stenkanter om det finns såna runt graven eller gravrabatten. De första skoporna jord brukar köras bort till ett jordupplag någonstans i utkanten av kyrkogården. Man kan ha det bekvämt och köra det på en liten vagn som dras av åkgräsklippare eller traktor, eller i värsta fall (för vaktmästaren ifråga) får man ta det på skottkärra... Det är tungt.

Därefter läggs resten av jordmassorna i en jordlåda. På min förra arbetsplats hade vi en jordlåda med tipp. Det innebär att man efter begravningen kunde luta jordlådan och försiktigt tippa ner jorden i graven. På nuvarande arbetsplats finns inte någon sådan jordlåda. Där får man skyffla ner jorden för hand. Därav likhetstecknet mellan begravning och styrketräning i dagens rubrik.

Igår eftermiddag fick jag vara med och skyffla. Vi brukar vara tre på den här sortens uppdrag, och det var vi denna gång också. Det var värsta sortens lera som bakat ihop sig i stora klumpar. Dels är det tungt att lyfta, dels fastnar det på allt (skyfflar, skosulor etc) och så är det svårt att dela klumparna så att de inte faller ner för tungt och förstör kistan. Det tar också något längre tid att utföra arbetet när det blir så tungt.

Efteråt kändes det som man gått igenom ett rejält arbetspass på gymmet. Belöningen för utfört arbete fanns i församlingshemmet, där vi fick gå lös på kakfat och hallontårta som blivit över från begravningskaffet. Alla arbeten har väl sina bonusar!