Höstlöv - hur många dikter satt man och skrev om höstlöv när man gick i skolan? En dikt varje höst genom alla årskurserna i grundskolan, tror jag nog att det blev. Var man riktigt exalterad, när man var i de yngre årskurserna, kunde man kanske producera mer än en dikt när man väl kommit i stämning.
Idag, på jobbet, blir höstlöven en arbetsuppgift. Något som ska hanteras. Framför allt ska höstlöven oftast flyttas från ett ställe till ett annat. De får aldrig ligga kvar exakt där de faller efter sin flykt från en gren ner på marken.
Med maskiner går det ganska smidigt. Lövblåsen är en favorit. Det är ROLIGT att jobba med den. Det spelar heller ingen roll om det är kallt ute, för man jobbar sig verkligen varm när man går med den. Löven hamnar i raka rader på gräsmattorna.
Sen tar gräsklipparen vid. Med de nya lövknivarna (cross cut kallas de, om jag minns rätt) flisas varje löv i många små bitar redan vid första överkörningen. Verkligen effektivt. Löven liksom bara försvinner in i gräsmattan efter ett par dagar.
Så var daggmaskarna utfodrade idag :)
Visar inlägg med etikett lövblås. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett lövblås. Visa alla inlägg
tisdag, oktober 19, 2010
tisdag, april 21, 2009
Ordning och reda
Begreppet ordning torde vara självklart till sin innebörd, men tolkningen är ändå relativ. Jag vill ha viss ordning på arbetsplatsen. Anledningen är främst att det tar så lång tid att leta efter saker, men det är också en fråga om trivsel. Det ska se trevligt ut. Fräscht, städat och överblickbart.
Ibland hinner man skaffa redskap snabbare än man hinner skruva upp upphängningsanordningar på väggarna. Sen ska man hämta något bland redskapen, och plötsligt står man där i ett plockepinn av räfsor, skyfflar, spadar och annat. Ibland kan man få en redan upphängd kratta i huvudet och hur roligt är det?
Nu har jag inte råkat ut för dylika olyckor under min hittills korta vikarietillvaro. För att förebygga ytterligare, införskaffades några krokar av diverse modeller för att ytterligare säkra redskapen i viloläge.

Ibland hinner man skaffa redskap snabbare än man hinner skruva upp upphängningsanordningar på väggarna. Sen ska man hämta något bland redskapen, och plötsligt står man där i ett plockepinn av räfsor, skyfflar, spadar och annat. Ibland kan man få en redan upphängd kratta i huvudet och hur roligt är det?
Nu har jag inte råkat ut för dylika olyckor under min hittills korta vikarietillvaro. För att förebygga ytterligare, införskaffades några krokar av diverse modeller för att ytterligare säkra redskapen i viloläge.

Det här är ett arrangemang som jag är mäkta nöjd över. Lövblåsen som kräver yta "försvinner" upp på väggen. Bränslet riskerar inte att rinna ut och jag slipper att lyfta den fram och tillbaka för att kunna utnyttja arbetsbänken. Förutsättningen är förstås att jag fäste kroken ordentligt. Förhoppningsvis hänger maskinen kvar på väggen tills den behövs igen.

För att få jobbet lite smidigt utfört tog jag med min Biltema-skruvdragare som jag köpte billigt för några år sen. Den nyttjades hårt vid ett altanbygge och har varit behjälplig i andra byggsammanhang, och den fungerar fortfarande alldeles utmärkt. Jag kan verkligen rekommendera den. (Nej, jag får inte betalt av Biltema för att skriva detta. Jag är en s. k. nöjd kund.) Att borra och skruva lite är extra trivsamt som sysselsättning då det regnar, snöar eller blåser hårt och kallt. Och visst har det väl varit lite kallt och blåsigt de senaste veckorna...
tisdag, april 07, 2009
Nya jobbet
Jaha, hur blev det nu på det nya jobbet? Massor av intryck, det surrar i huvudet. Många nya människor att lära känna. (Och att hålla sig väl med! OBS! Viktigt!!)
Sammanfattningsvis kan jag säga:
Idag har jag kommit igång med arbetet på en av "mina" kyrkogårdar. Det har fungerat bra, enligt min egen bedömning. Kanske var det lite onödigt att slå omkull en halv flaska lacknafta i redskapsförrådet. Otroligt nog märkte jag det inte då det inträffade. Det var inte förrän senare när jag hade ett ärende till förrådet som jag tyckte att det luktade lite starkt därinne. Då insåg jag mitt misstag.
Kanske borde jag också kollat dunken som det stod tvåtaktsbränsle på. När jag skulle tanka lövblåsen, rann det ner en klutt seg motorolja i bränsletanken. Oj oj oj! Bäst att spä på med bensin. Tänkt och gjort. Oroade mig väldigt för att jag förstört maskinen. Drog igång den och körde med den för fullt. Visst luktade det ovanligt mycket olja om avgaserna, men maskinen fungerade ju. Och förmannen var vänlig nog att inte kommentera saken, när jag bekände mitt misstag för honom.
Det känns som om jag har kommit till ett vänligt ställe. Men det här var ju bara andra dagen. Jag har hela säsongen på mig att begå nya och allt mer avancerade misstag.
Sammanfattningsvis kan jag säga:
- att det är ordning och reda på kontoret.
- att vi som är nya har fått all nödvändig information för att komma igång med arbetet.
- att vi har blivit bemötta med vänlighet och respekt.
Idag har jag kommit igång med arbetet på en av "mina" kyrkogårdar. Det har fungerat bra, enligt min egen bedömning. Kanske var det lite onödigt att slå omkull en halv flaska lacknafta i redskapsförrådet. Otroligt nog märkte jag det inte då det inträffade. Det var inte förrän senare när jag hade ett ärende till förrådet som jag tyckte att det luktade lite starkt därinne. Då insåg jag mitt misstag.
Kanske borde jag också kollat dunken som det stod tvåtaktsbränsle på. När jag skulle tanka lövblåsen, rann det ner en klutt seg motorolja i bränsletanken. Oj oj oj! Bäst att spä på med bensin. Tänkt och gjort. Oroade mig väldigt för att jag förstört maskinen. Drog igång den och körde med den för fullt. Visst luktade det ovanligt mycket olja om avgaserna, men maskinen fungerade ju. Och förmannen var vänlig nog att inte kommentera saken, när jag bekände mitt misstag för honom.
Det känns som om jag har kommit till ett vänligt ställe. Men det här var ju bara andra dagen. Jag har hela säsongen på mig att begå nya och allt mer avancerade misstag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)