torsdag, september 30, 2010

Elände

VARNING! Titta inte på bilderna längre ner i detta inlägg om du är en känslig person eller har ormfobi!

Men vi börjar med något mindre otäckt, innan vi går över till något mera eländigt. Vi börjar med onsdagens lunch. Den bestod av croissanter fyllda med ost och skinka. Förpackningen innehöll två stycken. Lika bra att äta upp båda, så står man sig längre, tänkte jag. I församlingshemmet finns en ugn, så där åkte de in för uppvärmning och gratinering. Jag följde anvisningarna på förpackningen. För säkerhets skull satte jag på kom-i-håg-larmet på mobilen. Så långt fungerade allt bra. Men när mobilen larmat och jag öppnar ungnen är bröden ganska mörka. Så mörka att brandvarnaren sätter igång. Och så lukten av bränt bröd med bränd ost... Tur i oturen att damen som bor på våningen ovanför just då inte var hemma.

Någon annan lunch fanns inte att tillgå, och jag hade ingen som helst lust att åka och handla. Visst har jag hört att bränd mat innehåller cancerframkallande ämnen, men jag bestämde mig för att inte få cancer av just den här maträtten. Inuti smakade det fortfarande ganska gott, och de värst drabbade områdena skar jag bort.


Därefter tänkte jag inte mer på denna lilla förtretlighet, utan fortsatte med arbetet tills arbetsdagen var till ända. På hemvägen möttes jag av en otrevlig syn. Jag hann se att det var något som rörde sig på vägen och saktade snabbt in, väjde över till andra sidan, vände och åkte tillbaka. Det här var vad som låg på vägen:



Du som klarar av att se såna här bilder, kan se att ormen har rört sig under den tid det tog att ta bild nummer två. Det känns tråkigt att komma till en plats och behöva se sånt här. Om jag ser levande djur som inte har vett att flytta sig från vägen, brukar jag stanna och försöka få bort dem därifrån. Lyfta undan paddor och jaga bort ormar för att de inte ska bli påkörda. Här kom jag uppenbart för sent. Huggormen var rejält stor, har faktiskt aldrig sett en så stor huggorm förut.

Man blir lite nedstämd av såna här upplevelser. Med tanke på att ormen befann sig på en 30-sträcka borde det inte ha hänt över huvud taget. Hoppas att resten av ormarna i området håller sig borta från vägen.

Vill du se en mera lycklig huggorm, kan du klicka här. Då kommer du till ett tidigare inlägg med ett par bilder på en jättefin huggorm. Huggormsbilderna finns längst ner i det inlägget.

tisdag, september 28, 2010

Gråsuggans bostad

Igår började jag gräva bort sommarblommorna i gravrabatterna. De börjar bli fula nu. Det är mest isbegonior, och dem vill man gärna få bort före första frosten, för sen blir de svåra att hantera, hala och kladdiga. I några rabatter fanns det knölbegonior, och jag vill prova att förvara några av dem över vintern för att se om det går att få igång dem nästa vår. Därför hade jag turen att göra en fascinerande upptäckt.

Medan jag rensade knölbegoniorna, fick jag se detta. I en stjälk fanns ett hål, och däri bodde det en gråsugga. Ni kan se den längst till höger i hålet.


Gråsuggor är intressanta varelser. Ett spår från en sedan länge svunnen tid. De har både lungor och gälar att andas med, men eftersom lungorna bara tar upp cirka 5% av det syre de behöver, är de beroende av fuktiga miljöer. Det är därför de uppehåller sig under blomkrukor och stenar, och skyndar sig tillbaka till skuggan om man råkar lyfta upp blomkrukan. De behöver fukten för att kunna överleva. Jag gillar gråsuggorna på jobbet. De är som ett slags husdjur. De hör till.

onsdag, september 22, 2010

Underbara, vackra amiral

Idag fick vi en varm, skön dag utan hårda vindar. På kyrkogården visade sig några sena fjärilar. Den här underbara skönheten satt på bänken i minneslunden. Den satt där länge, länge, och jag hann studera den noga, sen chansade jag och gick efter kameran, och fjärilen satt kvar när jag kom tillbaka. Hur ofta händer sånt?

På riktigt nära håll kan man se att det inte bara är kroppen som är luden, även bakvingens ovansida är alldeles hårig.


Till slut blev nog amiralen lite orolig när jag kom så nära med kameran. Den slog ihop sina vingar några gånger och sen flög den.

Det känns sorgligt att veta att fjärilstiden snart är slut för i år. Man vet ju inte vilken fjäril som blir den sista man ser för året...

Studiebesök i Tranås

Tisdagen ägnades åt en studieresa till Tranås griftegård, samt gräsklippartillverkaren Stiga. De flesta av vaktmästarna i vårt pastorat deltog, liksom många vaktmästare från angränsande pastorat. Vi blev väl bemötta av personalen på griftegården i Tranås och det var intressant att höra om deras verksamhet. Det blev rundvandring på griftegården, men det regnade hela tiden, så jag tog inga bilder av hänsyn till min älskade kamera. Jag har redan bestämt mig för att åka dit någon dag när det inte regnar i stället.

Andra programpunkter var besök i Säby kyrka, en otroligt vacker kyrka, som just nu genomgår en utvändig restaurering, samt  företaget där Stiga-klipparna monteras.

De enda bilderna jag tog, var från Säby kyrka, men det blev inte så många därifrån heller, eftersom vi var så många och det alltid finns en risk att få med människor som inte vill vara med på bild.

Jag blev förtjust i fönstret ovanför altaret.

Kyrkan är från 1100-talet och har underbart vackra, dekorerade valv.




Det fanns många fler intressanta och vackra detaljer att fördjupa sig i både i och utanför kyrkan, men det får jag återkomma till vid ett annat tillfälle.

söndag, september 19, 2010

Helgtjänstgöring

Denna helg får jag tjänstgöra i hela tre kyrkor. Det kan man kalla omväxling :) Igår var det Viby och Veta. Idag blir det Viby och Västra Harg. Västra Harg hör dock inte till de kyrkor där jag brukar arbeta, utan denna gång är jag vikarie där. Tidigare i veckan var jag där för att sätta på värmen och fixa med altarblommorna. Då passade jag på att fotografera lite också.

Den blå mattan är så fin. Den kommer verkligen till sin rätt när dagsljuset från de stora fönstren är så här milt. Kyrkan blev också ännu vackrare sedan man lät måla om bänkarna förra vintern. Interiören går i en harmonisk och lugnande färgskala.


Altaret är klätt för helgens gudstjänst. Altarblommorna går i höstens färger.


Detalj av krucifixet på altaret. Mycket vackert detaljerad och välgjord Jesusfigur, tycker jag.


Altartavlan har sin egen, lite speciella historia, men den berättar jag inte här. Ni får fråga Västra Hargs egen vaktmästare om ni blir nyfikna :) Han är snäll och trevlig, och visar gärna kyrkan för besökare som kommer dit.


Fönstren i koret är dekorerade på detta vis.


Psalmtavlor i guld med stiliga strama siffror.


Mer guld i inredningen. Här är predikstolen.


Kvällens gudstjänst blir en orgelmässa. Har ni inget bättre för er denna söndag, så kom till Västra Hargs kyrka och njut av orgelmusik av professionella musiker. Gudstjänsten startar klockan 18. Välkommen!

fredag, september 17, 2010

Resväg

Åter har jag njutit extra mycket av resvägen till jobbet. Det känns så skönt att sitta i en varm och torr bil när det småregnar utanför. All grönska tycks vara ännu grönare i regn. På den här platsen blir jag alltid påmind om att köra långsammare så jag verkligen hinner njuta av utsikten.

Efter kröken kommer man ner till en trevägskorsning och där finns en damm och en åkerlapp, och så ligger Västra Hargs kyrka, med tillhörande kyrkogård, på en liten jordhög alldeles intill.

torsdag, september 16, 2010

Hortensiorna vid Kyrkans Hus

Just nu blommar underbara hortensior vid Kyrkans Hus i Mantorp. De är planterade lite "vid sidan om", utmed östra fasaden, vid parkeringen. Njut av anblicken!


Mycket skönhet i höstrusket. Underbart!

onsdag, september 15, 2010

Höst

Nu är hösten här. Lindarna har börjat fälla sina löv. De flesta sitter fortfarande kvar på träden, men här och var finns det fläckar av gult bland grenarna.


Ett soligt ögonblick så här års på kyrkogården ger en verklig skönhetsupplevelse om man ställer sig lite på avstånd och tittar. Lite synd att många hastar iväg direkt till "sin" grav, för att krafsa i rabatten, alternativt trycka ner en vas och arrangera snittblommor, med blicken riktad neråt, och sen bara skyndar iväg till soptunnan, och därefter till bilen.

Stanna upp en stund och njut av naturens skönhet, var du än råkar befinna dig just nu!

söndag, september 12, 2010

Gravkapellet i Viby

Gravkapellet i Viby lever ett ganska undanskymt liv. Det står längst bort på den nyare, nedre delen av kyrkogården och används tyvärr alltför sällan.

Ändå är det både vackert och fridfullt där inne. Det enda fönstret vetter mot minneslunden och är överhöljt av vildvin. Kapellet är ganska litet. Utvändigt är det putsat och har spåntak som nyligen tjärades. Bilden ovan är tagen i maj, före taktjärningen.

Innertaket är härligt blått, med tvärgående bjälkar. Golvet är av sten. Stolarna har jag burit ner från kyrkan. Det verkar inte finnas någon genomtänkt möblering för kapellet. Mattan har nog sett sina bästa dagar. Dessutom ser det lite konstigt ut att den är kortare än katafalken.


Golvljusstakarna i smidesjärn har nog stått där ett tag, men den trearmade tennljusstaken och tennvaserna på altaret har jag burit ner från kyrkan. De är nu återbördade till kyrkan igen, för tenn får ju inte stå för kallt, och dessutom är det kyrkans altarvaser, så de var liksom bara "utlånade" till kapellet en stund.

Enligt min mening används kapellet alltför lite. Det är passande för små sällskap, kanske tio-femton personer. Eller färre, förstås. Alldeles utmärkt också om man vill förätta en borgerlig begravningsakt. Men det förutsätter förstås att det inte kommer för många gäster.

Det som inte kom med på bilden är den gamla tramporgeln, som faktiskt ger ljud ifrån sig. (Jag har testat, men kan inte gå i god för att det betyder njutbar musik.) Korset som brukar hänga ovanför altaret är inte heller med. Det är ett enkelt, brunt träkors och var nerplockat vid fotograferingstillfället.

Min önskan är att kapellet får leva upp lite då och då. Det står definitivt till förfogande, liksom jag själv. Välkommen på ett besök!

fredag, september 10, 2010

Altarblommorna denna helg

Altaret på söndag kommer, enligt riktlinjerna i kyrkokalendern, att prydas av liljor. De fick ha vilken färg som helst, utom vit. Blomsterhandeln hade fina brandgula liljor. De fick sällskap av riktigt frodiga hypericum och lite vit sky.

Skyn satte jag dit mest för att altartavlan är så mörk, så alla blommor tenderar att försvinna in i mörkret om man inte tillsätter något ljust eller riktigt lysande färgglatt.

Det är knappt att lilla kompaktkamerans blixt räcker till mot den mörka bakgrunden. Oftast fotograferar jag altarblommorna i ljuset från något av fönstren intill.

Med dessa blommor önskar jag er alla, kära bloggläsare, en riktigt fridfull helg.

torsdag, september 09, 2010

Risigt

Vad tog det åt alla buskar och häckväxter i vintras? Frös de? Torkade de? Både och? Samtliga forsythior (detta har jag skrivit förut...) i minneslunden fick börja skjuta rotskott. Inget levande på de gamla grenarna. Bort med dem!
 
Cirka tio meter av en gammal cotoneasterhäck har varit kal sedan växtsäsongen satte igång i våras. Här och var har några försiktiga små, taniga, rotskott dykt upp, men definitivt inget som ger intryck av häck. Bort med dem bara!

Igår började jag såga i cotoneasterhäcken. Har ingen motorsåg, och tur är väl det, för det skulle nog aldrig gå väl. Jag har varit nära att sätta häcksaxen i benet ett antal gånger. Skärpning, vaktmästarn! Det finns heller inte tillräckligt motstånd i växtmaterialet för att motivera motorsåg. Men häcksaxen fick jobba. Inte gick det snabbt och inte var det praktiskt. Kanske blir det manuellt arbete med en grensax nästa gång jag ska fortsätta med det arbetet?

tisdag, september 07, 2010

In i dimman

Vägen till jobbet var i morse insvept i mjuka dimslöjor. Dimman suddade ut allt som låg långt bort. En älg som stod på ett gärde invid vägen, såg bara ut som en stor mörk skugga. Ju närmare kyrkan jag kom, desto tjockare blev dimman. När jag svängt av vägen mot kyrkan, syntes den inte ens. Helt otroligt!

Från mitt kontor tog jag den här bilden. Dimman hade lättat något, och försvann därefter ganska snabbt. Man får verkligen passa på att njuta av den trolska stämningen, när något sånt här inträffar.

lördag, september 04, 2010

Kattlort

Jag har varit inne på ämnet en gång förut, det här med "kattkluttar". Grusgången runt kyrkan som bekvämlighetsinrättning för grannskapets katter. Nu tror jag att det har flyttat in en ny katt i trakten. Det har nämligen dykt upp "kluttar" på nya och annorlunda ställen än tidigare.

Vi vaktmästare har något som kallas löneformulär, där alla våra arbetsuppgifter är beskrivna, och där det är uträknat hur många timmar per år man beräknas ägna sig åt respektive uppgift. Snart måste det göras ett tillägg i mitt formulär - mocka kattskit. Den typen av arbetsuppgift är något som måste göras omgående vid upptäckt. Tänk om någon skulle hinna trampa i det innan jag upptäckt och tagit bort det! Usch!!!

Mina tänkta åtgärder ligger fortfarande på planeringsstadiet, men så småningom är det tänkt att det ska bli en offentlig kattinrättning på ett mera säkert ställe. OBS! Katten på bilden har ingenting med problemet på kyrkogården att göra.

onsdag, september 01, 2010

Fixa gräsmattorna

Direkt efter semestern började jag med att fixa gräsmattorna. På en del ställen, där det varit jordbegravningar under vintern, låg det bar jord. Före semestern var det ingen mening med att slänga ut något gräsfrö på fläckarna, för det var alldeles för varmt och torrt. Nu har vädret varit perfekt, så flera gravar har blivit utjämnade och sådda med gräsfrö.

Till sånt arbete går det åt en hel del anläggningsjord, så jag beställde ett lass och så kom min absoluta favoritchaufför från Östgötafrakt med arbetsmaterial åt mig. Chauffören ville inte vara med på bild, men jag fick fotografera bilen och lägga ut den här bilden:

Massor av jord blev det. Som ni kan se räcker inte facket till riktigt, utan jorden rinner ut utanför. Kanske blev facket lite snålt tilltaget på längden, eller så borde jag anvisat till det bredare facket bredvid. Men jag ville se med egna ögon hur mycket det finns plats för, och nu vet jag ju att det kanske inte är lämpligt att tippa ett helt lass just där...

Samma dag som jag fick jordlasset, skyfflade jag nog undan nästan en kubik, så det ligger inte någon jord kvar på asfalten längre. Smidigast är väl att ha en traktor med lastare att köra ut den med på kyrkogården, men å andra sidan kör man sönder gräsmattor och kanter med traktorn. Och så har jag ju ingen traktor, utan det blev gräsklippare och vagn som stod för frakten ut till gräsmattorna.

Så här ser det ut nu. Vädret har varit perfekt och gräsfröna har grott. Många regnskvättar och i övrigt ganska fuktigt på morgnarna har gjort sitt. Det finns massor av ojämnheter att fylla igen i gräsmattorna, så jag behöver inte vara sysslolös en sekund, men jag tar lite i taget så att jag hinner med lite annat också.

Just nu finns det en del buskar som behöver klippas, ett par blomsterurnor som ska tömmas på sommarblommor som sett sina bästa dagar, blomsterlökar som ska sättas, gräsmattekanter som ska snyggas till, mängder av ogräs som grott i grusgångarna, plus tusen andra saker. Härligt!