Funderingar kring dammsugaren

Ja, dammsugaren är också en arbetskamrat. Hur skulle jag klara mig utan den? Så här års är det storstädning i kyrkan. Många skrymslen och vrår är det som ska befrias från damm och bös. (Lärde mig ordet "bös" av en boxholmare en gång. Tror det betyder "boss" från början, alltså småpartiklar från hö. I överförd betydelse "diverse mindre partiklar som får det att se dammigt ut".) Känner du till något ytterligare om ordet "bös" och dess etymologi, så kommentera gärna!

Tillbaka till ämnet. Städning. Dammsugare. Den är väldigt bra att ha just nu. Jag fick köpa ett nytt munstycke till den, en sån där kombivariant med dammborste i ena änden, och den där som man dammsuger dynor och liknande med i den andra. Den syns på bilden. Undrar vart originalmunstyckena tagit vägen?

Munstyckena är hur som helst alldeles nödvändiga om man ska få ett skapligt resultat av städningen. Sen får dammsugaren inte vara för stor heller, för då kommer den inte in mellan bänkraderna i kyrkan. Så får dammsugaren inte väsnas för mycket heller, för då blir undertecknad vaktmästare aggressiv. Ja, det är sant. Högljudda maskiner kan få mig riktigt arg, rasande alltså. Vet inte vad det beror på, men ilskan uppkommer på en tusendels sekund och känns väldigt påtaglig. (Enda undantaget för detta med ljudföroreningar är motorljud från muskelbilar, slutet av 60-talet, början av 70-talet.)

Kyrkans dammsugare klarar sig från min ilska, men den kunde gärna fått vara lite tystare. Dock har jag haft att göra med värre varianter, och då var det bara att sätta på sig hörselkåpor. Det såg säkert konstigt ut för utomstående betraktare, men hörseln är ju så viktig. Människor med skadad hörsel blir så isolerade i alla sociala sammanhang. En del får till och med ta emot andras irritation över att de inte hör. Hur kan det bli så? Var rädd om din hörsel och byt ut dammsugaren om den inte motsvarar dina krav! Dammsugaren är en arbetskamrat, en god sådan.

Och så vädret... med hörselkåporna på!

Man skulle kunna säga att i yrket som kyrkvaktmästare är man beroende av vädret. Vissa arbetsuppgifter blir lättare att utföra i vissa väder. Å andra sidan kan man hävda att man INTE är beroende av vädret. De flesta arbetsuppgifter måste ju utföras OAVSETT vilket väder det är. Så det beror lite på hur man väljer att se på saken.

Vissa arbetsuppgifter blir lättare att utföra i vissa typer av väder. Får jag önska, vill jag att det ska vara så här:

Gräsklippning - gärna torrt och möjligtvis lite blåsigt.

Ogräsrensning i grusgångar - företrädesvis efter en regnskur.

Lövblåsning - helst vindstilla!

Blir det busväder går man in i en kyrka och städar den, eller tar ut sin övertid och åker hem till soffan och en god bok.

En dag när jag skyfflade ogräs fick jag se detta. Ett oväder drog fram över landskapet och kom allt närmare. Det blev mörkare och åskan mullrade som bakgrundsljud hela tiden. Jag såg mig om över axeln med jämna mellanrum för att se hur ovädret avancerade. Eftersom jag inte tycker om att skyffla ogräs, hade jag lovat mig själv att som belöning få klippa lite gräs innan jag åker hem. Snabbt hämtade jag klipparen och klippte en yta för att få känna mig nöjd och glad. Ännu snabbare fick jag köra ner till redskapsboden med klipparen för att få in den under tak. Rätt som det var blixtrade det över huvudet på mig. Dags att dra sig ur på riktigt!


Eftersom jag ett par dagar tidigare hade jobbat över lite grann, kände jag att det var dags att ta ut övertiden nu. Jag packade in mig i bilen och åkte hemåt. Några minuter senare kom hagelskuren. Det smattrade så man inte kunde höra sina egna tankar. Värre var att det knappt gick att se vägen eller styra i blandningen av jättehagel och stora mängder vatten. Snabbt in till vägkanten tillsammans med ett gäng andra bilister. Så sträckte jag mig efter hörselkåporna som alltid följer med mig i bilen mellan arbetsplatserna. Såg jag lite muppig ut när jag satt med hörselkåporna på vid ratten? Förmodligen. (Men kanske det sparade min hörsel något...?)

Så här såg det ut genom bilrutan! Bra att vägen hade så breda vägrenar att alla vi ängsliga, icke-bråttom-människor (någon, hm, med väldigt slitna däck...) kunde vänta ut den värsta skuren av hagelbombardemang. Det kan löna sig att passa på att arbeta någon timme extra en dag när det är bra gräsklippningsväder, för då kan man också med gott samvete åka hem tidigare en dag då det blir så här.