måndag, april 26, 2010

Högmässa? Snopet...

Söndagens huvudgudstjänst i pastoratet förläggs alltid till "min" kyrka. Det skulle bli högmässa, och min första helgtjänstgöring. Allting flöt på som det skulle. När jag kom till kyrkan, var kantorn redan där och övade på orgeln. Sedan kom kyrkvärden och därefter prästen. Sedan hände det inte så mycket mer, förrän strax innan mässan skulle börja. Då kom det en besökare. EN.


Vi stod i bakre änden av kyrkan och pratade. Beslut fattades om att inte fira någon mässa p g a att vi var så få. Så det blev psalmsång, prästen läste ett stycke, vi läste Vår Fader, så sjöng vi en psalm till, någonstans blev vi välsignade också, och slutligen fick kantorn spela ett stycke som han hade suttit och övat på så länge. Sen var det hela slut.

Det kändes så snopet. Vad ska man säga?

torsdag, april 22, 2010

Begravning

Idag har det varit begravning. Det blåste hårt och himlen såg då och då hotfull ut, men även några solstrålar letade sig fram till oss på jorden. När flaggan skulle hissas, fick man hålla hårt i linan, men det gick bra.


Det mesta var iordningställt i förväg inne i kyrkan. Jag tycker om att jobba så, för att undvika överraskningar i sista sekunden. Det som återstod för mig att göra, var att arrangera altarblommorna. I kalendern där det ges anvisningar om altarblommor, är det fortfarande vårblommor som gäller. Men jag hittade varken tulpaner eller påskliljor i butikerna, så det blev underbara, frodiga, väldoftande, vaniljvita lövkojor med kvistar av forsythia. Forsythian har stått i en hink med vatten i värmen i garaget under en vecka, men de har inte börjat blomma ännu. Nu hade inte det så stor betydelse. Även bara kvistar har sin skönhet, särskilt i såna här enkla arrangemang.


På en begravning lägger man kanske inte märke till altarblommorna över huvud taget. Det brukar ju bli ett blomsterhav både ovanpå och runt kistan.


När utrymmet på golvet inte räcker till, bygger man på höjden. Här har begravningsentreprenören varit riktigt fantasifull och ställt ett gigantiskt blomsterarrangemang ovanpå dopfunten. Hur vackert som helst!

Det känns skönt att allting flöt smidigt utan fadäser. Även idag fick jag samverka med proffs. När var och en tar sin roll på allvar, fungerar det så bra. På morgonen kom traktens mest respekterade florist och dekorerade kistan. Sen tog representanterna från begravningsbyrån över och arrangerade alla blommor, ställde fram begravningsljusstakar, lade ut program och allt annat som de brukar göra. Det är kul att se hur noga de är med detaljer.

Därefter kom musikerna och började öva, och sen kom prästen. Ceremonin skulle börja med klockringning, men jag kände mig osäker på när det var dags att sätta igång klockan. Det var inte heller läge att stega fram till prästen för att fråga, men han var förutseende nog att vända sig halvt om och göra en gest, som om han ringde med en klocka med ena handen! Sånt gillar jag! Så enkelt. Önskar att jag kunde lägga in ett videoklipp på det här, men tyvärr, det finns inget sånt...

Under gudstjänsten sköter vaktmästaren ljudanläggningen, och så ska man diskret kunna springa ut och hissa flaggan så att den är i topp när de anhöriga går ut ur kyrkan. Detta görs lämpligen under en psalm, för då låter orgeln så mycket att det inte hörs om det skramlar lite i dörrarna. För mig krävs det minst tre verser av "Härlig är jorden" för att jag ska hinna ut, lossa linan, trassla ut den, hissa flaggan, spänna fast den, och sen springa in i kyrkan igen. Idag hann jag precis!

onsdag, april 21, 2010

Full rulle på verksamheten

Idag har det rört på sig på kyrkogården. Dagen började med grävning för att komma åt vattenläckan som jag upptäckte förra veckan. Till sådant arbete behövs rejält yrkesfolk med bra maskiner och verktyg. Första medhjälparen anlände med detta ekipage. På vagnen står en liten Bobcat-grävare, en otroligt smidig maskin till krångliga kyrkogårdsmiljöer.


Det var bara att lasta av grävaren och sätta igång och jobba. Läckan hade vi lokaliserat till en grusgång i anslutning till ett vattenkar på kyrkogården. Vädret var inte det mest önskvärda. Iskalla vindar som förde med sig regnskurar och snö om vartannat.


 Oj, oj, oj, där rök den plana, fina stenläggningen framför vattenkaret. Hur ska jag få det så där slätt och fint igen?


Lite roligt var det också. Jag fick vara "spadgubbe" för första gången i mitt liv. Ni vet den där mannen som brukar stå och luta sig mot en spade i direkt anslutning till en arbetande grävmaskin. Nu vet jag hur det känns. Det är trevligt så länge man får luta sig mot spaden, men väldigt jobbigt när man måste kröka rygg för att ösa jord ur gropen och se till att hålla ledningarna synliga för grävmaskinisten.


Här ser ni problemet: det är definitivt ett hål på det rostiga röret.


Slutligen krävs det någon som är duktig på att fixa rör. Det dök upp inte bara en, utan två rörkrökare! (Undrar om det kommer dubbla räkningar? Glömde fråga!)

En av rörkrökarna blev fångad på bild, och han har godkänt publiceringen i denna blogg - fast han har inte sett bilden i förväg. (Eventuella modelluppdrag går genom mig, så att jag kan få lite procent på arvodena.) Jag kan rekommendera den här gladlynta typen av rörkrökare från trakten, som sprider trivsel omkring sig, och gärna kravlar omkring i lera och iskallt vatten för att åtgärda problem.


Sen var det bara att flytta tillbaka allt material som grävts upp...


Med skyffel och kratta får man släta till det allra sista. Det är ju knappt så det syns att det var ett stort hål i gången alldeles nyss...


Skönt att det blev åtgärdat så här tidigt på säsongen. Nu ligger det moderna ledningar på den här platsen i alla fall. Vi blev klara till lunch, och det var skönt att få komma in i stugvärmen i vaktmästeriet. Sen kom en bil från Östgötafrakt och levererade dressjord som jag beställt.


Lastbilar som tippar... finns det något som är mer intressant att titta på? Igår stod jag och såg på en containerbil när chauffören lyfte upp den fulla containern, körde ut den tomma och lyfte ner den. Jag skulle kunna ta fram en campingstol och sätta mig ner och glo en hel dag på lastbilar som lastar och lossar.


Och så blev jag ju så glad också, igår åkte en knökfull container iväg. Jag hade stått och hoppat på soporna i containern för att kunna fylla på den ännu mer, men någon gång får man ge upp och konstatera att det inte går att fylla den mer. Underbart att få en helt tom container att få fylla från början, alldeles själv.

Lika glad blev jag idag över den här jordhögen. "Min egen" jordhög!


Slutligen dök "klockmannen" upp. Det är en social, mycket trevlig skåning som känner till allt man behöver veta om kyrkklockor. Vilken bra dag jag har haft på jobbet idag. I morgon blir det en begravning.

fredag, april 16, 2010

Vårblommor

Arbetsveckan är till ända. Med kameran i handen gick jag en runda och dokumenterade kyrkogården. En del bilder ska in på pastoratets hemsida, andra kommer att fungera som dagboksbilder. 

I veckan har vi planterat penséer på kyrkogårdarna. Det var första gången jag fick välja blommor själv. Tidigare har jag varit vikarie, och då har andra bestämt hur det ska vara. Därför kändes det extra roligt att få välja penséer själv. Jag ville ha minipenséer till gravrabatterna. Det blev en riktigt glad överraskning när de levererades i alla möjliga färger! 

Förhoppningsvis växer de sig buskiga och fina. De är så söta när de sticker upp sina blommor ur allt större tuvor av blad. Varje blomma har sitt eget ansikte.




Jag ser fram emot att få träffa de här små gynnarna igen nästa vecka...

onsdag, april 14, 2010

Oj oj oj...

Idag var jag tvungen att hålla mig hemma hela förmiddagen tills sotningsväsendet utfört en brandskyddskontroll. Jag hade meddelat ett par av kollegorna, så att de skulle veta att det inte fanns någon vaktmästare på plats ifall något skulle inträffa. Vad händer? Jo, ALLT!

Samtal efter samtal kommer. Jag får gå ut i trädgården och prata i jobbmobilen, eftersom det är dålig täckning där jag bor. Först är det en person från kommunen som tar vattenprover med jämna mellanrum. Han skulle naturligtvis även till mig, jag menar till Viby. Det problemet löstes med att en person som bor i byn kunde ge honom tillträde till vattnet.

Sen får jag höra att bränsle och motorolja som jag har beställt till gräsklipparna ska levereras idag. Typ nu! Tur att det fanns en kollega som kunde dirigera in bränslet på ett lämpligt ställe så länge.

Kort därefter får jag höra att alla vårblommor, penséer, har levererats. De skulle inte komma förrän tidigast nästa måndag! Jag är inte klar med förberedelserna inför planteringen ännu. Jag trodde att jag hade resten av den här veckan på mig att byta jord i så många rabatter som möjligt.

Slutligen, när sotaren äntligen är på plats i huset, så ringer stenhuggaren också. Och undrar var de två gravstenar som han har med sig ska ställas upp! Och jag har ingen aning. Jag hade inte en tanke på att fråga förre vaktmästaren om de gravar som grävts under vintern och ännu inte hade några stenar. Det fanns ingen skyltning som talade om vem som var begravd var. Vad gör man? Ber stenhuggaren att ringa min vaktmästarkollega som har ganska bra koll på flera av kyrkogårdarna i pastoratet. Tack och lov reder hon ut dilemmat och rätt sten hamnar på rätt plats.

När jag äntligen kommer till jobbet, har stenhuggaren hunnit till monteringen av sten nummer två. Jag fick fotografera honom i arbete. Så här såg det ut:


Det är roligt att se hur människor i andra yrkesgrupper arbetar. Hur de gör i praktiken, hur de löser problem, vilka hjälpmedel de har, som den där fiffiga kranen som är monterad längst bak på lastbilen.

Sen var det bara att sätta igång och plantera penséer. Men först skulle jag sätta på vattnet till kyrkogården, så att det säkert fanns till vattning av de nyplanterade blommorna. Jag följde instruktionerna jag fått av förre vaktmästaren, och det gick smidigt. Det finns tre vattenkar på kyrkogården. Man fyller lämpligen ett i taget, så att man har lite överblick, och kan se att allt är i sin ordning. När kar nummer ett var fyllt, gick jag ner till nummer två för att öppna kranen. Vad ser jag? Jo detta:

En vattenläcka... under grusgången. Jag stängde av vattnet och satte igång med penséplanteringen. Det får bli en samordnad insats en annan dag, med grävare och rörmokare. Vädret var i alla fall fantastiskt hela dagen idag. I morgon är en annan dag...

söndag, april 11, 2010

Altarblommor

Den arbetsuppgift som kanske ger största skönhetsupplevelsen i kyrkan är att ordna med blommorna. Oftast är det bara till altaret som det ska fixas blommor, och det tar inte särskilt lång tid. Men det ger ändå en stund att njuta av skönhet, en stund till reflektion, att få varva ner om man känner sig stressad, eller bara känna det lugn som man kan känna när man är för sig själv inne i kyrkan.

Det finns en särskild bok, med anvisningar inför kommande gudstjänst. Där står hur många altarljus som ska ställas fram, vilken liturgisk färg som är aktuell, samt vilken sorts blommor, och vilken färg på blommorna, som det ska vara. Till denna helg anvisade boken att det skulle vara "vårblommor eller påskliljor, dock ej pingstliljor".
Blomsterhandeln hade så fina tulpaner, och de är ju vårens budbärare, och till dem valde jag vaxblommor som jag tycker är så söta.
Vaxblommornas "blad" är som barr och påminner lite om rosmarin, fast de har inte samma doft förstås. Det här med blommor kommer jag nog att återkomma till många gånger här i bloggen...

onsdag, april 07, 2010

Min partner på jobbet

Några av förra höstens torra löv fanns kvar i häckarna på kyrkogården. Idag gjorde vi processen kort med dem. Med lövblås och gräsklippare skapades ett finfördelat material som nu kommer maskarna och gräsmattorna till godo. Maskarna får mat och som tack för hjälpen kommer de att luckra jorden, så att gräset trivs bättre. Och gräset får näring av klippet. Och jag slipper räfsa och forsla bort löven.

Vädret var perfekt för sånt här arbete, vare sig för varmt eller för kallt. Jag fick jobba med mina två favoritmaskiner: åkklippare och lövblås. Det är märkligt hur mycket man kan tycka om att köra en gräsklippare. Och den som är med på bilden är inte ens särskilt bekväm att arbeta med. Man får lyfta upp klippbordet själv (på nyare, dyrare varianter räcker det att peta till på en liten spak så åker klippbordet upp), styrningen är ganska hård och man får inte hålla alltför krampaktigt i ratten när man kör på ojämnt underlag, för om det rycker till i ratten kan man göra sig illa i händer och handleder. En ny, dyr maskin har förstås servo... Sitsen är hård, och fjädrar inte särskilt mycket. Det är lätt att få ont i ryggen. Dessutom har överdragsklädseln till sitsen gått sönder. En ny, dyr maskin kan levereras med en superlyxsits som kan justeras efter hur mycket man väger och hur lång man är. Och en ny, dyr maskin kostar cirka 120000 kronor...

Ta nu inte detta som ett klagomål, för det är det inte. Visst kan det vara trevligt med lyx, men jag gillar verkligen den här maskinen. Den passar mig.

Kanske man kan säga att vi passar varandra? Kan man säga så om en gräsklippare? Jag tror att jag har en relation på gång med den. Vi ska ju arbeta ihop en lång tid framöver, hoppas jag. Min partner.

fredag, april 02, 2010

Långfredagen - första gudstjänsten

Idag fick jag följa ordinarie vaktmästare på långfredagsgudstjänsten i Herrberga kyrka. Det kan ju hända att jag får tjänstgöra där någon gång. Vi har ett rullande schema, där tre vaktmästare turas om att jobba var tredje helg, och då får man ta alla gudstjänsterna i tre kyrkor den helgen, i den mån det hålls gudstjänst. I vissa kyrkor är det bara gudstjänst en gång i månaden, så det blir oftast inte särskilt betungande. Men för att kunna tjänstgöra överallt måste man ju veta hur det går till i respektive kyrka. Och framför allt, var allting finns, som till exempel hur man får igång och stänger av kyrkklockorna, hur ljudanläggningen fungerar, vilka ljus som ska tändas, var alla saker finns och hur man tar sig in i kassaskåpet...Här har Jesus fått sin törnekrona prydd med fem röda rosor, och altaret är helt avklätt. Det ligger inga dukar ovanpå altaret, utan krucifixet står direkt på stenskivan, som altaret i denna kyrka består av. Denna utsmyckning görs bara på långfredagen, ingen annan dag. Andra dagar har man altarblommor i vas.

Långfredagen i Sverige har under lång tid betraktats som en stillsam dag då man inte fick roa sig. Butiker och dansställen skulle hålla stängt, barnen fick inte leka och så vidare. I kyrkan markerades detta idag med ett svart antependium (ett förhänge som sitter på framsidan av altaret) och av att ljusen inte tändes.

Men kören var på plats, och körsång lyfter alltid livsandarna till högre höjder. Bara att lyssna på de olika stämmorna är en skön sysselsättning. Och när kören är där kan man sjunga med i psalmerna, för då kan man ju sjunga för fullt utan att man stör andra med sina falska toner...

Här är en detaljbild på törnekronan. Den är flätad av taggiga grenar från rosenbuskar, och har prytts med fem röda färska rosor. Jag tycker den är så vacker!