Jo, det är sant. En jordbegravning blir alltid ett tillfälle till styrketräning. Inom denna kyrkliga samfällighet fylls gravarna manuellt. Det betyder att vi inte får använda några maskiner (t ex grävskopa) för att fylla igen en grav.
Standardproceduren är följande: Graven grävs företrädesvis dagen innan begravningen. Först markeras gravens läge med plankor. Då tas eventuell grässvål upp, liksom stenkanter om det finns såna runt graven eller gravrabatten. De första skoporna jord brukar köras bort till ett jordupplag någonstans i utkanten av kyrkogården. Man kan ha det bekvämt och köra det på en liten vagn som dras av åkgräsklippare eller traktor, eller i värsta fall (för vaktmästaren ifråga) får man ta det på skottkärra... Det är tungt.
Därefter läggs resten av jordmassorna i en jordlåda. På min förra arbetsplats hade vi en jordlåda med tipp. Det innebär att man efter begravningen kunde luta jordlådan och försiktigt tippa ner jorden i graven. På nuvarande arbetsplats finns inte någon sådan jordlåda. Där får man skyffla ner jorden för hand. Därav likhetstecknet mellan begravning och styrketräning i dagens rubrik.
Igår eftermiddag fick jag vara med och skyffla. Vi brukar vara tre på den här sortens uppdrag, och det var vi denna gång också. Det var värsta sortens lera som bakat ihop sig i stora klumpar. Dels är det tungt att lyfta, dels fastnar det på allt (skyfflar, skosulor etc) och så är det svårt att dela klumparna så att de inte faller ner för tungt och förstör kistan. Det tar också något längre tid att utföra arbetet när det blir så tungt.
Efteråt kändes det som man gått igenom ett rejält arbetspass på gymmet. Belöningen för utfört arbete fanns i församlingshemmet, där vi fick gå lös på kakfat och hallontårta som blivit över från begravningskaffet. Alla arbeten har väl sina bonusar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar