Läsa gravstensinskriptioner

Om man mot förmodan skulle få tid över på jobbet, kan man alltid läsa inskriptioner på gravstenar. Ifall man inte har den tiden, får man passa på att läsa medan man passerar på åkklipparen. Det är som att fågelskåda medan man kör bil. Man hinner inte uppfatta allt, man vet inte riktigt var man är, och man riskerar att köra på något eller någon. Bra tillfällen att läsa stenar är medan man rensar ogräs i gravrabatter, eller när man planterar. Men då kan man få lite ont i nacken. Absolut bästa tillfället är när man går och vattnar gravrabatterna manuellt. Då hinner man läsa allt och räkna ut hur gamla personerna blev, och möjligtvis också, på familjegravar, fundera över hur de var släkt med varandra. Eller varför flera familjemedlemmar dog inom en tidsram på ett par månader.

Ett aber i bevattningssammanhanget är att det bara är skötselgravarna som ska vattnas. Och då missar man ju eventuellt intressanta texter och namn. Har man installerat automatbevattning på kyrkogården, får ju alla vatten, men då faller läsmöjligheten bort helt och hållet. För inte stannar man kvar på jobbet till kvällningen då sprinklersystemet går igång. Svårt att läsa i skymningen medan vattnet sprutar åt alla håll.

För att gå över till inskriptionerna: en del av dem beskriver egenskaper hos personer, eller uttrycker en känsla hos de efterlevande, vissa refererar till bibeltexter. På en del stenar finns en uppmaning till den döde, t ex: "Sov i ro". Så finns det de som helt enkelt vill göra ett uttalande. Som denne nedan. Frågan är om det var ett önskemål från de nu begravdas sida, eller om det var någon efterlevande som tyckte att texten var passande. Den går i alla fall inte att misstolka.
På stenen nedan har man kostat på en längre text, innehållande några rim, vilken i sin helhet lyder: "Saliga de som ifrån världens öden, somna i Jesu Kristi tro i döden, Herren skall föra deras själ ur nöden hem till sin glädje".

Dessa två exempel kommer förstås från de kyrkogårdar där jag jobbar. Men de mest originella inskriptionerna hittas nog på griftegårdar i anslutning till större städer. Min absoluta favorit av dem jag sett hittills är denna nedan. Den finns på en kyrkogård i en större stad i landet. Det mest intressanta står på baksidan av stenen! Mer behöver inte sägas...

Var det en sann livsnjutare som gav stenhuggaren detta uppdrag? En som kunde fånga dagen? Leva i nuet? Glädjas åt det lilla? Han eller hon fick i alla fall leva i "47 lyckliga år uppå träben". Undrar om han/hon också levt ett antal år med båda benen i behåll? Och om denne person var lycklig även då? Kanske infann sig den riktiga lyckan efter träbensincidenten? Som kyrkvaktmästare måste man ju få undra!