Min partner på jobbet

Några av förra höstens torra löv fanns kvar i häckarna på kyrkogården. Idag gjorde vi processen kort med dem. Med lövblås och gräsklippare skapades ett finfördelat material som nu kommer maskarna och gräsmattorna till godo. Maskarna får mat och som tack för hjälpen kommer de att luckra jorden, så att gräset trivs bättre. Och gräset får näring av klippet. Och jag slipper räfsa och forsla bort löven.

Vädret var perfekt för sånt här arbete, vare sig för varmt eller för kallt. Jag fick jobba med mina två favoritmaskiner: åkklippare och lövblås. Det är märkligt hur mycket man kan tycka om att köra en gräsklippare. Och den som är med på bilden är inte ens särskilt bekväm att arbeta med. Man får lyfta upp klippbordet själv (på nyare, dyrare varianter räcker det att peta till på en liten spak så åker klippbordet upp), styrningen är ganska hård och man får inte hålla alltför krampaktigt i ratten när man kör på ojämnt underlag, för om det rycker till i ratten kan man göra sig illa i händer och handleder. En ny, dyr maskin har förstås servo... Sitsen är hård, och fjädrar inte särskilt mycket. Det är lätt att få ont i ryggen. Dessutom har överdragsklädseln till sitsen gått sönder. En ny, dyr maskin kan levereras med en superlyxsits som kan justeras efter hur mycket man väger och hur lång man är. Och en ny, dyr maskin kostar cirka 120000 kronor...

Ta nu inte detta som ett klagomål, för det är det inte. Visst kan det vara trevligt med lyx, men jag gillar verkligen den här maskinen. Den passar mig.

Kanske man kan säga att vi passar varandra? Kan man säga så om en gräsklippare? Jag tror att jag har en relation på gång med den. Vi ska ju arbeta ihop en lång tid framöver, hoppas jag. Min partner.

Åkgräsklippare - Stiga, Walker & Husqvarna

För länge sedan hade jag ambitionen att skriva recensioner av åkgräsklipparna. Däremot fanns inte riktigt orken att genomföra det. Arbetet tog det mesta av både tid och kraft. Nu tar jag mig tid till en kortrecension av en Stiga, en Walker och en Husqvarna.

Nedan en Stigaklippare. De finns i hur många modeller och varianter som helst. Därför får man vara noga med att hålla reda på att maskin och klippaggregat har skilda modellnummer när man behöver skaffa reservdelar. Det hjälper inte att veta att maskinen heter exempelvis Stiga Millennium och tro att verkstan ska plocka fram rätt muttrar eller vad det nu är man behöver. (OBS! Maskinen nedan är inte en Millennium, men det finns en som heter så.) Kåpan bak är borttagen vid fototillfället då jag bytte batteri på maskinen.

Stigan i sig är ganska hög, man sitter högt och ser ganska bra vad man har omkring sig. Klippaggregatet är lite tungt och bökigt att släppa ner och lyfta upp. Inte så bekvämt, för man måste luta sig framåt-neråt med hela kroppen och sträcka ut högerarmen för att mickla med spaken.

Stor nackdel - vissa klippaggregat går inte att vinkla upp, vilket komplicerar rengöringen. Man behöver en ramp att köra upp på för att kunna angripa klumparna med gräsklipp underifrån.


Nästa maskin är en Walker. Finns förstås också i en rad varianter. Välj den om du vill bräcka grannen och riskera att få inbrott i garaget. Känns lyxig att köra. Kanske är den utvecklad av cowboys, för den vänder runt som en rodeohäst! Styrs med spakar, genialiskt enkelt när man fattat maskinens manövrerbarhet. Lite lurigt i början med hjulen på klippaggregatet som beter sig som hjulen på snabbköpets kundvagnar, men det lär man sig att utnyttja. Varning för snabba, snäva vändningar på gräsmatta där jorden är blöt, det kan bli riktigt fula märken efter bakhjulet.

Stor fördel också att det är enkelt att vika upp klippaggregatet för rengöring, men det kräver dock viss styrka att dra upp den. Klart manlig ljudvolym på motorn, nästan lite V8-känsla.

Nackdelar? Dyr i inköp och ganska törstig. Den här lilla varianten väger ca 300 kg enligt papperen. Har du läst blogginlägget jag skrev dagen innan semestern förra året, så vet du också att det inte är helt enkelt att knuffa in den i garaget om marken lutar något uppåt och du väger runt 60 kg. Det motverkar möjligtvis risken för stöld, för man lyfter inte in den i en skåpbil i en handvändning.

Ytterligare något som jag upplevde som en stor fördel: återförsäljarens trevliga bemötande och servicekänsla. Att kunna ringa och få instruktioner per telefon när det kniper. Toppen!



Ser den bronto-tuff ut, eller?



Slutligen min favoritmaskin - Husqvarna Rider. Detta exemplar är en ganska gammal maskin. Har Kawasakimotor. Går jättebra trots att den gått mycket. Helt suverän att köra på snedden i sluttningar. Man gasar så mycket man kan och lutar som en durkslav för att inte välta. Här är säkerhetsspärren urkopplad för att man ska kunna lätta från sätet utan att maskinen stannar. Vitsen är ju att man måste ha full fart för att inte välta.

Det är inte alltid man faller för det dyraste, flottaste eller tekniskt mest fulländade. Ibland handlar det om mer subtila saker, eller om något så enkelt som att just min kropp sitter så bra i just den här maskinen.

Veckan som gått

Under veckan har följande hänt:

Måndag - Jag har kantat alla grusgångar på den största av mina tre små kyrkogårdar.

Tisdag - Det har varit arbetslagsträff då alla som arbetar i samma område träffas. Träffen börjar alltid med psalmsång, därefter läses några ord ur bibeln och sedan en bön eller två. Efter det går vi igenom hur föregående två veckor förflutit, och diskuterar vad kommande två veckor ska bjuda på.

Onsdag - Fick en ny Walker åkgräsklippare till största kyrkogården. Och den klipparen går inte av för hackor. Det är en mycket speciell maskin på många sätt. Bild och recension kommer senare. I samma veva flyttades den äldre åkgräsklipparen (en Stiga Park) till den kyrkogård där det hittills inte funnits någon åkgräsklippare.

Torsdag - I den minsta av "mina" kyrkor har en av kyrkklockorna strejkat. Den blev fixad av "klockmannen" tidigt på torsdag morgon. Jag passade på att klippa gräsmattan runt församlingshemmet, och råkade då ut för ett klippaggregatshaveri.

Fredag - Jag gjorde ett studiebesök i en kollegas kyrka. Jag ska jobba på en högmässa där nästa söndag och ville ha instruktioner om rutiner och om hur de tekniska prylarna fungerar. Det blev ett positivt möte med en mycket trevlig arbetskamrat.

Efter en sån här vecka finns det några saker att fundera över. Bland annat undrar jag om jag kan fixa det havererade klippaggretatet själv. Och vilka verktyg jag behöver ta med mig hemifrån för det jobbet. Det är ungefär 8 mil mellan mitt hem och garaget där haveriklipparen står. Då kan man inte kvista hem efter en polygrip eller något annat som man upptäcker att man skulle ha behövt.

Sen undrar jag över den gamla Stigan som vi flyttade från ett ställe till ett annat. På det nya stället finns en rejäl backe att ta sig uppför om man vill in på kyrkogården. Jag ställer mig tveksam till om klipparen orkar upp där. En alternativ bakväg finns, men det finns ett litet uppförslut där också. Förra året testade jag mindre branta backar med en annan typ av klippare men fick ge upp. Därav mina farhågor.

Slutligen känner jag mig lite ängslig över att manövrera den nya Walker-klipparen bland gravstenar. Den styrs inte med en ratt utan med spakar. Hjulen på klippaggretatet snurrar runt på samma sätt som hjulen på en kundvagn på Ica. Maskinen var säkert jättedyr, så jag vill ju inte klanta till det. Jag måste övningsköra lite till innan jag tar upp den på kyrkogården.

Veckans aha-upplevelse stod fönsterputsaren för. Det dök alltså upp en person som skulle putsa fönster i församlingshemmet. När jag råkade titta bort mot parkeringen kunde jag inte se någon firmabil. I stället såg jag detta:

När gick fönsterputsarlönerna upp så mycket att man kan skaffa en sån bil? Eller har jag mött en person som faktiskt vunnit på lotteri? Eller är fönsterputsaren en uttråkad miljonär som undrar hur det är att ha ett vanligt kneg? Hur det nu än är med den saken, så fick jag i alla fall förmånen att få se ett i trakterna sällsynt åkdon. Inte helt i min smak, men ändå en otroligt fin bil. (Nej, jag är inte avundsjuk, min drömbil står i garaget hemma. Det räcker att få höra bilen starta för att lyckokänslan ska sprida sig i kroppen!)