Döende cotoneaster

På Viby gamla kyrkogård finns en äldre cotoneasterhäck. Jag tycker den är lite för hög, både av estetiska skäl, men också av arbetsmiljöskäl. Det är helt enkelt väldigt påfrestande att snubbla omkring på ojämnt underlag med häcksacksen i höjd med näsan. För att inte tala om hur mycket tvåtaktsavgaser man hinner dra i sig samtidigt.

Under det här året som jag jobbat på kyrkogården har jag sett att det vuxit lite klent i en ände av häcken. I måndags tog jag tag i en gren som såg dålig ut, och grenen gick av nere vid marknivå. Stackars cotoneaster! Den pinnen var helt död, och flera med den. Barken har krullat upp sig och ger inte längre något skydd åt växten.

De små hålen är väl gjorda av någon insekt, gissar jag. Om det är någon av er, kära läsare, som har större kännedom om detta, får ni gärna ge er till känna och berätta mer. Jag är väldigt nyfiken på vad det är som har hänt.

I samråd med en betrodd kollega har jag beslutat att vi skär ner häcken helt och provar att starta om den. Ja, de döda delarna lär ju inte skjuta nya skott, men för häcken i övrigt är det nog dags för föryngring.

Egentligen vill jag inte ta ner fler häckar i år, men det här blir ett måste, tyvärr. Sparvarna har cotoneastern som sin tillflykt och en och annan fågel bygger bo i den. Nu tar jag bort ett skydd utan att erbjuda något annat. Jag tycker det är viktigt med djur på kyrkogården. Det blir en bättre balans med ett fungerande ekosystem. Men jag har redan funderingar kring sparvvänlig plantering. Vi får se vad det kan bli av det...

Risigt

Vad tog det åt alla buskar och häckväxter i vintras? Frös de? Torkade de? Både och? Samtliga forsythior (detta har jag skrivit förut...) i minneslunden fick börja skjuta rotskott. Inget levande på de gamla grenarna. Bort med dem!

 

Cirka tio meter av en gammal cotoneasterhäck har varit kal sedan växtsäsongen satte igång i våras. Här och var har några försiktiga små, taniga, rotskott dykt upp, men definitivt inget som ger intryck av häck. Bort med dem bara!

Igår började jag såga i cotoneasterhäcken. Har ingen motorsåg, och tur är väl det, för det skulle nog aldrig gå väl. Jag har varit nära att sätta häcksaxen i benet ett antal gånger. Skärpning, vaktmästarn! Det finns heller inte tillräckligt motstånd i växtmaterialet för att motivera motorsåg. Men häcksaxen fick jobba. Inte gick det snabbt och inte var det praktiskt. Kanske blir det manuellt arbete med en grensax nästa gång jag ska fortsätta med det arbetet?

Häckning och häckklippning

Denna vecka har jag klippt några av häckarna på kyrkogården. I Viby finns måbär, häckoxbär, tuja, och idegran. Eftersom måbären var de yvigaste, började jag med dem.

De finns i varierade stadier av utveckling, från relativt låga till onödigt höga. Med onödigt höga menar jag att de är så höga att man inte kan se över dem, om man inte är basketspelare. Dessutom är det jobbigare att klippa en sån häck. Men det är ju sånt man får ta i det här jobbet.

Självklart har jag börjat arbeta ut en plan för hur häckarna ska se ut i framtiden, men den är långsiktig och tiden får utvisa om jag får anledning att komma tillbaka till ämnet...

Något av det mest tacksamma med att klippa häckar, är att det blir ett slutresultat. Som till exempel det här:

När det är klippt och kvistarna är borträfsade, då känner jag mig så nöjd, så nöjd! Ibland hittar man små överraskningar i häckarna, och då menar jag inte gamla gravlyktor som man råkat ha sönder med häcksaxen (men sånt händer nog också). Nej, det här var en mycket gulligare syn, ett litet fågelbo! Någon har häckat i häcken...

Nu undrar jag förstås vems bo det har varit, hur äggen såg ut, hur många ungar det blev och om boet är gammalt eller om det har använts i år. Förmodligen får jag inga svar, men jag kommer nog att vara mer uppmärksam i fortsättningen, och hålla bättre koll på fåglarna.

Häckklippningen kommer att fortsätta på måndag. Och gårdagen ägnades nästan uteslutande åt att göra stora rabatten i minneslunden vackrare inför kommande år. Det var ett riktigt roligt arbete, så jag kommer att skriva mer om det i ett annat inlägg framöver.

Häckar...

Att få följa hela vår- och sommarsäsongen på kyrkogården har inneburit möjligheter att lära nya saker. Häckklippning till exempel. Tidigare har jag bara klippt småhäckar med vanlig, icke-motoriserad häcksax. Häcksax med motor är annorlunda. Det är tungt, det väsnas, och man får sniffa tvåtaktsavgaser medan man jobbar. Fördelarna då? Jo, det går snabbt och man tränar många av musklerna i kroppen, framför allt överkroppens muskler.

Här är muskelbyggarmaskinen. En riktigt bra finess på den är att handtaget går att vrida åt olika håll, så att det blir lättare att klippa i olika vinklar. Nu är jag inte så erfaren att jag kan ägna mig åt formklippning. Det räcker gott med att jag lyckas klippa bort lite kvistar över huvud taget.

Nedan en yvig ligusterhäck med inslag av både ask och lind. Från början var det nog en ren ligusterhäck. Sen har diverse träd fröat av sig och slagit rot i häcken. Men ska det bli riktigt snyggt måste trädplantorna bort. De olika växtsorterna i blandhäckar växer olika fort och ger snabbt ett spretigt intryck.

Samma häck efter rejäl bortrensning av träd. Jag lyckades dra bort de flesta trädplantorna med rötterna. Några var så pass gamla och kraftiga att det inte gick. Där använde jag sekatören och klippte av dem så nära marken som möjligt. En kollega visade mig dock en riktigt fiffig metod. Han drar bort trädplantor med kofot stöttad mot en plankbit! Det ska jag prova nästa gång...