söndag, oktober 31, 2010

Kyrktak kan man irritera sig på

I år skulle taken på kyrkan och gravkapellet ses över. Byggnaderna har spåntak och kräver därmed också särskild expertis för åtgärderna. Delar som är i gott skick ska tjäras, dåliga bitar bytas ut och där det redan fattas spån, ska det förstås läggas på nya. Två mindre tak ska läggas om helt och hållet.

När arbetena påbörjades, såg det ut så här.

Högst upp på taket, i bortre änden, kan man skymta en av personerna som har jobbat med att få taket i ordning. I det perspektivet känner jag mig nöjd med mitt arbete på marknivå. Tyvärr har arbetena försenats på grund av vädret. Det börjar kännas som en seg följetong. Sånt brukar inte bekymra mig, men när det förde med sig konkreta negativa konsekvenser, blev jag... irriterad.

En morgon för några veckor sedan upptäckte jag att det läckt in vatten i sakristian. Mattan därinne var dyngsur. Eftersom det ligger ett rum ovanför, var det ju uppenbart att det även fanns vatten där någonstans. Regnvattnet hade letat sig in utmed ytterväggen på övervåningen, sen runnit in i golvet, och därefter läckt in genom taket i rummet nedanför, in i sakristian.

Åtgärd: ringa och informera, samt rådgöra med en högt respekterad person i fastighetsnämnden, och därefter åka och hyra en avfuktare. Avfuktaren fick gå en vecka i sakristian och en vecka i rummet ovanför. Under tiden blev taket fixat. Allt frid och fröjd.

I måndags möttes jag av denna syn i brudkammaren i kyrkan.
Helgens tjänstgörande vaktmästare hade fått lyfta undan möbler, hänga upp mattan, samt sätta en hink där vatten droppade ner från taket. Det hade även runnit in vatten längs med ytterväggen.

Då kändes det extra irriterande, för jag hade nämligen returnerat avfuktaren till uthyrningsfirman två dagar tidigare, och nu var det bara att sätta sig i bilen och åka och hyra den igen!

Det mest positiva är att inga av mässhakarna har blivit förstörda, vare sig de nya eller de riktigt gamla. Jag tror faktiskt att Vår Herre höll sin hand över dem hela tiden droppandet pågick. Nu ser jag fram emot ett nytt tak som ett barn ser fram emot julafton. Så roligt det ska bli när det äntligen blir klart!

lördag, oktober 23, 2010

Träningsvärk

Denna lördag bjuder endast på träningsvärk. Jag utgår från tesen att man behöver träna styrka, om man ska orka med jobbet som kyrkvaktmästare. Därför går jag på gym cirka två gånger i veckan. Tro nu inte att jag är en bodybuilder, för jag kan knappt stava till ordet. Inte heller är jag en sån där tjusig fitness-tjej, även om det vore kul att se så snygg ut. Nej, medelålders, med allt hastigare rynkbildning både här och där (skyller på att jag är ute i väder och vind hela dagarna) samt allt mer expanderande badringar runt midjan, p g a dagligt kakätande.

Men jag försöker faktiskt vara lite förutseende med träningen. Om jag vet att jag ska gå mycket, så tränar jag mera överkropp, armar och axlar. Om jag däremot kommer att sitta mycket på gräsklipparen, går det bra att köra lite hårdare med benträning.

Den gångna veckan blev det lite si och så med framförhållningen. Hade oturligt nog tränat för hårt med armar och axlar, fast jag visste att jag skulle såga ner en häck och lasta två-tre-meterslånga syrenruskor på släpet. Idiotiskt, men det var bara att bita ihop.

Igår tränade jag ben och mage extra hårt. Det var tidigt på morgonen. På förmiddagen fick jag veta att vi ska upp på taket hemma i helgen. Allt taktegel ska ner, och ett nytt tak ska börja läggas på måndag, om allt går som det ska. Hur smidig blir man på ett tak när man har ont i alla muskler från magen och neråt? Det blir till att bita ihop, en gång till, denna vecka...

torsdag, oktober 21, 2010

Barnskor

Kylan sveper in över landet och det blir allt kallare att jobba ute på kyrkogården. Ett par gånger har jag verkligen frusit ordentligt om fötterna i mina ofodrade lågskor. Kängorna, som jag tyckte att jag beställde i god tid, dröjde, och sen visade det sig att butiken fått in fel storlek. För storleken är nämligen en del av problemet. Jag har skostorlek 36.

Det är inte så att jag har små fötter. De är korta, men normalbreda. Därför är det inte bara att knalla in på barnavdelningen och handla. Och en vanlig skoaffär har inte barnskor med stålhätta och diverse andra skydd och finesser. Tack och lov ändå, att det gick att beställa vinterfodrade arbetskängor i min storlek, och att de verkligen passade. Jag hämtade kängorna i måndags och redan i affären skojade flickan bakom butiksdisken om "barnskor". Kartongen som de levereras i, är nämligen lika stor oavsett storlek på kängorna, så hon tyckte att de liksom skramlade omkring i den för stora lådan.

Igår blåste det ruggigt kallt från norr hela dagen. (Det vet man om man kan höra ljudet från motorvägen när man är på toaletten.) Kängorna provades ute i den hårda kyrkvaktmästarverkligheten och fick godkänt. Fötterna höll sig varma. Verkligen skönt. Och under dagen hann jag få ytterligare en kommentar om "barnskor"...

tisdag, oktober 19, 2010

Höstlöv

Höstlöv - hur många dikter satt man och skrev om höstlöv när man gick i skolan? En dikt varje höst genom alla årskurserna i grundskolan, tror jag nog att det blev. Var man riktigt exalterad, när man var i de yngre årskurserna, kunde man kanske producera mer än en dikt när man väl kommit i stämning.

Idag, på jobbet, blir höstlöven en arbetsuppgift. Något som ska hanteras. Framför allt ska höstlöven oftast flyttas från ett ställe till ett annat. De får aldrig ligga kvar exakt där de faller efter sin flykt från en gren ner på marken.

Med maskiner går det ganska smidigt. Lövblåsen är en favorit. Det är ROLIGT att jobba med den. Det spelar heller ingen roll om det är kallt ute, för man jobbar sig verkligen varm när man går med den. Löven hamnar i raka rader på gräsmattorna.

Sen tar gräsklipparen vid. Med de nya lövknivarna (cross cut kallas de, om jag minns rätt) flisas varje löv i många små bitar redan vid första överkörningen. Verkligen effektivt. Löven liksom bara försvinner in i gräsmattan efter ett par dagar.

Så var daggmaskarna utfodrade idag :)

fredag, oktober 15, 2010

Sommarblommornas öde

I samband med att en kollega och jag åkte på komposteringskurs, uppkom också en diskussion kring vår verksamhet hemma. Kommunens miljöinspektör har rekommenderat oss att kompostera visst material, hellre än att vi slänger i det en container som sen körs bort. Miljöinspektören har helt rätt. Det är mer miljövänligt att ta hand om materialet på plats och återvinna det, och samtidigt undvika onödiga transporter.

Men om man ska anlägga en kompost måste man ha rätt sorts material i rätt mängd och en plats som är lämplig att lägga det på. Det behövs också maskiner för hanteringen av komposten, samt tid avsatt för denna hantering. Plus kunskap att göra det på rätt sätt. Att vi har gått en kurs är bara början. Sen måste man sätta sig in i lagar och regler, och det finns många aspekter att ta hänsyn till. Det där man gör hemma, slänger allt möjligt trädgårdsavfall i en hög i utkanten av trädgården, fungerar inte på en kyrkogård.

Vi kom fram till att vi redan återför en massa material på plats. Vi använder inte uppsamlare när vi klipper gräs, utan det återgår direkt i gräsmattorna. Det är ju multiklipp som gäller numera. När vi har klippt häckarna, kör vi bara över rubbet med gräsklipparna, och så återgår även det materialet direkt till marken. Samma sak med höstlöven. Särskilda lövklippningsknivar monteras på gräsklipparna, och sen mal vi sönder rubbet.

Så återstår då penséerna från vårplanteringen, och sommarblommorna som tas upp på höstkanten. Ja, de har ju hittills hamnat i containern. Då tänkte jag, att det kanske går att klippa ner dem också. Så jag testade, och det gick alldeles utmärkt. De sista isbegoniorna togs upp och slängdes på gräsmattan. Sen körde jag över dem med gräsklipparen. Här ser ni resultatet.

Före:


Efter:
Skulle man dessutom slänga ut lite dressjord ovanpå gräsmattorna, skulle ingen ens kunna misstänka att det ligger söndermalda isbegonior här. Det känns nästan lite fånigt att tänka på att man tidigare forslat bort så mycket växter.

Sen är det ju så, att jag har anlagt en pytteliten kompost ändå, bara för att testa...

onsdag, oktober 13, 2010

Komposteringskurs

För några veckor sedan åkte en kollega och jag på komposteringskurs i Nyköping. Den var bra. Kursledaren var kunnig och presentationen intressant. Innehållet i kursen var precis det vi efterfrågat. Dagens schema var också bra. Teori på förmiddagen, god lunch mitt på dagen, och kyrkogårdsvandring med besök på en komposteringsanläggning på eftermiddagen.


Konferenshotellet var verkligen fräscht. I den här fina matsalen fick vi lunch.


I anslutning till kyrkogården i Nyköping finns en ganska stor komposteringsanläggning. Materialet läggs i strängar och vänds regelbundet. Observera de vackra granarna i bakgrunden. Minns nu inte vad det var för sort, men man har byggt ett vackert landskap med olika sorters träd, framför allt barrträd, på kyrkogården.


De har ganska många strängar med material i olika stadier av nedbrytning. Vi fick med oss väldigt matnyttig kunskap från kursen. Här är några punkter:
  • Lägg aldrig jord i komposten. Den ska bara innehålla växtmaterial, inget annat. När komposten är klar, har allt material omvandlats till humus, och den blandas sedan med exempelvis sand, jord eller grus eller lite av varje beroende på vad den ska användas till.
  • Förhållandet mellan grundämnena kol och kväve är viktigt för optimal nedbrytning. Kol finns i trämaterial, kväve finns i gräsklipp, växter, löv etc.
  • Man måste tillföra grovt material som ris, grenar och kvistar, dels för att lufta komposten så att det kommer in syre, och dels för att öka mängden kol. Det gör inget om inte alla kvistar brutits ner när komposten i övrigt är färdig, för det sållar man ändå bort i sluthanteringen.
  • Det är viktigt att ha en hög med ris till hands under hela komposteringsprocessen för att kunna tillföra vid behov. Det räcker oftast inte att bygga en hög, och sen låta den vara. Blir högen för kompakt, måste man blanda i mera ris. Däremot ska man inte mata på med något annat material. 
  • Komposten måste vändas då och då. Ju oftare den vänds, desto snabbare går nedbrytningsprocessen.
  • Komposten bryts ner av en mängd olika levande organismer, från daggmaskar och andra insekter, till svampar och bakterier. Om komposten blir för kompakt och innehåller för mycket kväve, kan dessa organismer inte utföra sitt arbete. Då avstannar komposteringsprocessen. I värsta fall blir det i stället en kemisk process som kallas rötning och då bildas illaluktande gaser.
  • En fungerande kompost är varm, och det medför bland annat att en stor andel av eventuella ogräsfrön dör. I en hög där rötning pågår, är högen kall och ogräsfröna överlever. Sprider man ut rötat material i sin rabatt, sår man också ogräs.


På bilden ovan ligger väntande rishögar och på bilden nedan diverse material som tillförs när komposten omvandlats till humus och är klar att användas.


Det var intressant att få åka på en kurs när innehållet var så bra. Att få träffa andra som arbetar inom samma yrke var också roligt. Man jämför arbetsuppgifter och metoder, pratar om arbetsvillkor och får ökad förståelse för varandra. En del människor man möter är ju så himla TREVLIGA och det gör mycket till en positiv upplevelse. Och solen lyste hela dagen. Toppen!

måndag, oktober 11, 2010

Helgens gudstjänster bestod av en vigsel, en högmässa och en söndagsgudstjänst. Allting flöt på som det skulle, vilket alltid är trevligt. Inte ens olägenheten med att det läckt in vatten genom taket till sakristian i Viby kyrka, ställde till det särskilt mycket. Tur i oturen att det bara var mattan och en del av möblemanget som blivit blött. Alla skrudar var oskadade! Kanske hade Vår Herre hållit sin hand över garderoben, medan Han lät regnvattnet sippra in över de andra sakerna?

Inför firandet av tacksägelsedagen, pyntade en av damerna i kyrkorådet kyrkan med mängder av vackert från skog och trädgård. Löv, äpplen, små pumpor, japanska lyktor...


Min favorit blev dessa härliga mangoldstjälkar!


Nu ska jag njuta av min lediga måndag.

onsdag, oktober 06, 2010

Spyboll

Ibland gör man ju små fynd på kyrkogården. Den här spybollen hittade jag på marken alldeles intill kyrkan. Förmodligen har en uggla suttit på kanten av kyrktaket och spytt upp den. Tänk, jag blir alltid lika glad över att hitta spybollar!


En gång i tiden bodde jag på en plats där det fanns hornugglor i trädgården. Man hörde dem pipa tidigt på våren och senare fick man se små rundögda dunbollar som hoppade omkring från träd till träd. Hornuggleungarna hoppar ur boet innan de kan flyga, så har man tur, får man många tillfällen att titta på dem. Sen får man ju passa sig för föräldrarna. Men där jag bodde, vande sig föräldraparet vid att jag förföljde deras ungar. Vid ett tillfälle blev jag överflugen bakifrån av en av de vuxna ugglorna. Han/hon flög ljudlöst, så plötsligt hade jag en uggla två decimeter från mitt huvud. Den var kanske 80 cm från vingspets till vingspets, så det var en mäktig upplevelse! Det blev många härliga upplevelser och möten med "mina" ugglor. Tänk om det kan bli så på kyrkogården också...


En närmare titt på spybollen kan ge information om vad ugglan har ätit. Nu är inte jag kunnig på sånt här, men man kan i alla fall se en massa djurhår, och det ljusa som sticker fram är kanske en del av en gnagarskalle?

Min glädje över spybollen är nog lika stark som ett barns glädje över julklapparna på julafton. Nu tänker jag ju på möjligheterna att få se en uggla där jag jobbar, fast då blir det nog till att stanna kvar till sena kvällen. I vår blir det garanterat ugglesafari på Viby kyrkogård. Alla är välkomna att delta!

tisdag, oktober 05, 2010

Den morgonpiggas belöning

Vissa morgnar bjuder på mer skönhet än andra. I gryningsljuset ser det mesta lite annorlunda ut. Så här fint var det att se soluppgången bakom kyrkan en morgon förra veckan.

lördag, oktober 02, 2010

Frusen fjäril

En morgon var det frost på kyrkogården. Första frosten brukar kännas både vemodig, för att något kanske har dött, och spännande, för att man kanske får syn på något väldigt vackert. Jag fick se något otroligt vackert! En frusen fjäril satt på utebelysningen i minneslunden. Den levde, men behövde nog värma upp sig ett tag innan den flög iväg.

Om du klickar på bilderna blir de lite större, och då kan du tydligt se hur fjärilen är täckt av frost! Se hur den har vikt in sina fjäderantenner under vingarna på sista bilden. Jag behöver inte skriva så mycket mer, bilderna talar för sig själva...