Tack och lov för att det finns duktiga hantverkare som har kunskap om gamla material och metoder! Putsen vid ingången till Viby kyrka var sprucken och hade delvis börjat falla ner. Den stora stenskivan som låg precis i ingången hade också spruckit med tiden, och inte nog med det - den hade börjat röra sig, så att de olika delarna utgjorde en fara för allmänheten. Man kunde liksom fastna med en fot och ramla in i kyrkan om det ville sig riktigt illa.
Nu är allt detta åtgärdat. En ny entrésten, i två delar för att minska risken för sprickor, ligger på plats. Den gamla putsen knackades ner, och ny har lagts på i omgångar under sensommaren. Slutligen färgades den nya putsen och nu ser det så fint ut.
Arbetet med att knacka ner den gamla putsen och lägga på ny puts i
omgångar, gjordes av ett par grabbar. Själva färgningen sköttes av en
man som fyllt 80 år. Jag säger bara: TACK för att ni finns!
Visar inlägg med etikett Viby kyrka. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Viby kyrka. Visa alla inlägg
tisdag, oktober 01, 2013
fredag, januari 21, 2011
Nu kommer tiden då vaktmästar'n dinglar i ljuskronorna
Nu har de stora helgerna passerat och Viby kyrka har lagts i malpåse. På grund av de höga uppvärmningskostnaderna, beslutades förra året att söndagarnas högmässor, som tidigare alltid firats i just Viby kyrka, nu under den kallaste årstiden ska förläggas i Kyrkans Hus i Mantorp i stället. Självklart är detta en klok idé, men ändå känns det lite vemodigt. Här går jag och sköter en kyrka som inte används. Fast blir det exempelvis en begravning, där den avlidne hört till just Viby församling, så ska ju kyrkan användas förstås. Men jag kan ju inte gå omkring och önska att folk ska dö heller! Och inte är det många som gifter sig så här års heller... Ni förstår säkert dilemmat.
Vad sysslar då vaktmästarna med den här årstiden? Jo, storstädning av kyrkor till exempel. För på sommarhalvåret lägger sig dammet överallt, medan vi springer runt med grästrimmern utanför. Det finns varken tid eller ork till sånt då. Men nu har vi chansen att ta itu med putsandet! Jag har börjat så smått, lite överallt, och inte fått något färdigt ännu.
Till jul plockas dessa gigantiska fönsterljusstakar fram. De är tillverkade av trä och jag har varit rädd, dels för att de ska trilla ner från fönstren (för de står inte särskilt stadigt och är inte förankrade på något sätt) och dels för att själva ljusstakarna ska börja brinna. Under ljusstakarna har jag, på inrådan av en kollega, lagt aluminiumfolie för att det rinner så mycket stearin från ljusen. Alla ljus brinner olika fort, beroende på hur det drar från fönstren.
Mycket stearin blir det...
Så var det ljuskronorna. Det finns sju stycken i Viby kyrka. Väldigt vackra allihop. Den största hänger över mittgången längst bak i kyrkan och jag får höjdskräck när jag ska byta lampor i översta raden. Men rädslan är till för att övervinnas, och nu får jag tillfälle att öva mig på det. Alla ljusstumpar ska bort. Stearin och sot ska också bort. Det gäller dock att inte ge sig på ljuskronorna med putsmedel, för de har någon slags ytbehandling som ska skydda dem. Skydda mot vad? Oxidering kanske? Har inte riktigt koll på det ännu, men det får jag nog så småningom.
Även bänkljusstakarna ska rengöras innan de hamnar i förrådet igen. Glasen är sotiga och i hållarna finns en del stearin. Glasen läggs sen i kraftiga pappcylindrar (de vita runda sakerna i kartongen på bilden) så att de är ordentligt skyddade.
Allt det här kommer nog att ta sin tid. Jag har bara precis börjat. Sen återstår ju resten av städningen...
Vad sysslar då vaktmästarna med den här årstiden? Jo, storstädning av kyrkor till exempel. För på sommarhalvåret lägger sig dammet överallt, medan vi springer runt med grästrimmern utanför. Det finns varken tid eller ork till sånt då. Men nu har vi chansen att ta itu med putsandet! Jag har börjat så smått, lite överallt, och inte fått något färdigt ännu.
Till jul plockas dessa gigantiska fönsterljusstakar fram. De är tillverkade av trä och jag har varit rädd, dels för att de ska trilla ner från fönstren (för de står inte särskilt stadigt och är inte förankrade på något sätt) och dels för att själva ljusstakarna ska börja brinna. Under ljusstakarna har jag, på inrådan av en kollega, lagt aluminiumfolie för att det rinner så mycket stearin från ljusen. Alla ljus brinner olika fort, beroende på hur det drar från fönstren.
Mycket stearin blir det...
Så var det ljuskronorna. Det finns sju stycken i Viby kyrka. Väldigt vackra allihop. Den största hänger över mittgången längst bak i kyrkan och jag får höjdskräck när jag ska byta lampor i översta raden. Men rädslan är till för att övervinnas, och nu får jag tillfälle att öva mig på det. Alla ljusstumpar ska bort. Stearin och sot ska också bort. Det gäller dock att inte ge sig på ljuskronorna med putsmedel, för de har någon slags ytbehandling som ska skydda dem. Skydda mot vad? Oxidering kanske? Har inte riktigt koll på det ännu, men det får jag nog så småningom.
Även bänkljusstakarna ska rengöras innan de hamnar i förrådet igen. Glasen är sotiga och i hållarna finns en del stearin. Glasen läggs sen i kraftiga pappcylindrar (de vita runda sakerna i kartongen på bilden) så att de är ordentligt skyddade.
Allt det här kommer nog att ta sin tid. Jag har bara precis börjat. Sen återstår ju resten av städningen...
lördag, december 04, 2010
Fler skönhetsupplevelser på arbetsplatsen
Kyrkan ser majestätisk ut i den bleka vintersolen... Man blir ju glad när man kommer till jobbet och det ser ut så här.
Detalj av grinden som ser ut att ha fått tomteskägg...
Detalj av grinden som ser ut att ha fått tomteskägg...
torsdag, november 25, 2010
Snö...
Vinter. Snö. Snart första advent. Det nya kyrkoårets början. Känns som en tid då man ska varva ner och känna förväntan. Allt anläggningsarbete som jag planerade att utföra på kyrkogården ligger under snötäcket. Men snön självt gav lite utomhussysselsättning ändå. En ny bekantskap att göra - snöslungan.
För länge sen bodde jag på en annan plats och hade ett helt annat liv. Där hade vi också en snöslunga. Den var stor och mäktig. När batteriet på vår gamla dieselmerca var så dåligt att bilen vägrade starta, tog jag ut snöslungan och startkablarna och vips hoppade bilen igång.
Den lilla enstegs-Toron jag har på jobbet startar man nog inga bilar med. Men den fungerar, efter sina egna förutsättningar. Och den startar väldigt lätt. Maskiner som startar lätt är något som jag gillar. Helst ska de gå igång på första rycket. Det gör denna lilla snöslunga.
Min snöröjningsteknik är ännu inte så förfinad. Snö i knähöjd blev trixigt med slungan igår. Med skyffeln förstörde jag detta vackra landskap av snö som formats av vinden.
Snöslungan ser nästan lite bortkommen ut mot kyrkan...
Dagens tips från vaktmästarn är att skotta i lugn takt och spänna magmusklerna ordentligt för att undvika ryggskott :)
För länge sen bodde jag på en annan plats och hade ett helt annat liv. Där hade vi också en snöslunga. Den var stor och mäktig. När batteriet på vår gamla dieselmerca var så dåligt att bilen vägrade starta, tog jag ut snöslungan och startkablarna och vips hoppade bilen igång.
Den lilla enstegs-Toron jag har på jobbet startar man nog inga bilar med. Men den fungerar, efter sina egna förutsättningar. Och den startar väldigt lätt. Maskiner som startar lätt är något som jag gillar. Helst ska de gå igång på första rycket. Det gör denna lilla snöslunga.
Min snöröjningsteknik är ännu inte så förfinad. Snö i knähöjd blev trixigt med slungan igår. Med skyffeln förstörde jag detta vackra landskap av snö som formats av vinden.
Snöslungan ser nästan lite bortkommen ut mot kyrkan...
Dagens tips från vaktmästarn är att skotta i lugn takt och spänna magmusklerna ordentligt för att undvika ryggskott :)
onsdag, november 24, 2010
Kyrktornet
Med all snö som yrt omkring de senaste dagarna, är det nästan svårt att föreställa sig barmark och solsken. Men en dag förra veckan tittade solen fram på eftermiddagen, och då fick jag se ett träd avteckna sin skugga på kyrktornet. Det blev ett tillfälle att stanna upp en liten stund och förundras...
tisdag, oktober 05, 2010
Den morgonpiggas belöning
Vissa morgnar bjuder på mer skönhet än andra. I gryningsljuset ser det mesta lite annorlunda ut. Så här fint var det att se soluppgången bakom kyrkan en morgon förra veckan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)