Julens altarblommor

Blommorna som prydde altaret under julaftonens gudstjänst var helt underbart vackra. Julnejlikor...

Det är röda nejlikor som har fått dra upp blå färg i kronbladen. Min kamera ville inte återge färgerna riktigt sanningsenligt. Nejlikorna var mycket mörkare, mer dramatiska, än vad bilden visar. (Låter precis som något jag skrivit tidigare - det där om färgåtergivning...)

Prärieklockor

Veckans altarblommor är vita, fyllda prärieklockor med mycket långa stjälkar. Det blev också inköp av nya vaser så att blommorna verkligen kunde komma till sin rätt. De gamla vaserna passar bara för låga buketter.

Några av prärieklockorna hamnade i minikrukor som dekoration på kaffeborden.

Att fixa med blommorna till kyrkan är en av de roligaste arbetsuppgifterna i det här jobbet. En skön avkoppling efter snöröjningen så här års. Ett bra sätt att varva ner inför veckoslutet. En skönhetsupplevelse som man får betalt för att utföra.

Inför adventsfirandet i Viby kyrka

I fredags eftermiddag fixade jag till de sista detaljerna inför dagens högmässa i Viby kyrka. Förra veckans altarblommor återanvändes, men på olika sätt. Buketten såg ut så här:

De röda nejlikorna sattes på kaffeborden längst bak i kyrkan, och de underbara vita jättekryssen med limegröna kronbladskanter fick fortsätta att stå i altarvaserna. De fick sällskap av sky och vitfärgat björngräs. Jag tycker att de syns bra mot den mörka altartavlan.

Även adventsljusstaken fick lite dekor. Den ser rätt alldaglig ut, som en sån där som vem som helst kan ha haft hemma på 80-talet (?). Lite omodern utan att vara antik, inte tillräckligt gammal för att vara shabby chic, för nu ska det ju vara zink, eller möjligen gammalt slitet trä, som i gamla sockerlådor.

Två sorters mossa och ett par echeveria fick plats i den. Sen stack jag ner några småkvistar av sky också. Egentligen skulle den varit ännu mer dekorerad med växter, men det fanns inte plats för mer. Får använda det överblivna materialet till något annat arrangemang.

Hoppas nu att allt är fint i kyrkan när gudstjänsten snart börjar. Själv har jag ledig helg och ska ta fram adventsljusen och fiffa lite här hemma.

Tänd ett ljus, känn med dem som har det svårt, tänk med glädje på allt du har att vara tacksam för och njut av förväntan inför det som ska komma.

Varma tankar till alla själar därute från vaktmästarn

Veckans altarblommor

Här kommer ett fullständigt odramatiskt inlägg. Veckans altarblommor. Limonium i en underbart grålila nyans, lite åt lavendelhållet. Vita elegansnejlikor och härliga ruskor av eukalyptus.

Njut av helgen. Det ska jag göra.
Ha det gott!

Altarblommorna denna helg

Altaret på söndag kommer, enligt riktlinjerna i kyrkokalendern, att prydas av liljor. De fick ha vilken färg som helst, utom vit. Blomsterhandeln hade fina brandgula liljor. De fick sällskap av riktigt frodiga hypericum och lite vit sky.

Skyn satte jag dit mest för att altartavlan är så mörk, så alla blommor tenderar att försvinna in i mörkret om man inte tillsätter något ljust eller riktigt lysande färgglatt.

Det är knappt att lilla kompaktkamerans blixt räcker till mot den mörka bakgrunden. Oftast fotograferar jag altarblommorna i ljuset från något av fönstren intill.

Med dessa blommor önskar jag er alla, kära bloggläsare, en riktigt fridfull helg.

Skrudar, altarblommor och liturgi

Idag var det min tur igen att arbeta under högmässan. På Kristi förklarings dag. Liturgisk färg: vit. Men det fanns inga vita liljor i altarvaserna. Jag plockade vilda blommor utmed vägen till jobbet, trots att jag visste att det skulle vara liljor. Några vita röllekor fanns dock med i buketterna, hoppas att jag är förlåten för detta tilltag...

Något som jag däremot inte ens tänkt på, var att det inte fanns någon vit skrud till prästen. Det var ju mer allvarligt, men när jag försökte erinra mig hur det kom sig att den var borta, mindes jag plötsligt att en annan vaktmästare varit och hämtat den i kyrkan och lämnat in den på lagning någonstans. Och jag har ingen aning om när den kommer tillbaka. Och nu har min semester börjat... Men jag ska nog ändå kolla upp det där med skruden under veckan, även om jag egentligen inte jobbar. Vems är ansvaret att se till att en skrud finns på plats när den ska användas?

Och vad fick prästen ha på sig under mässan? Den gröna skruden... Så kan det gå.

Altarblommor och idéer

Jag har nog skrivit detta förr, men jag skriver det igen - en av de roligaste arbetsuppgifterna, som kyrkvaktmästare, är när man får åka till blomsteraffären och välja ut altarblommorna. I en särskild almanacka i kyrkan finns instruktioner om vad som ska stå på altaret vecka för vecka. För blommorna gäller nu blandade färger, vilket ger enorma möjligheter till variation.

Föregående och denna veckas altarblommor var helt oemotståndliga. Dessa blå chrysantemum är visserligen färgade, men jag tyckte den blå färgen var helt fantastisk. Tillsammans med den vita skyn blev buketterna anslående. De finska färgerna...

Den blå färgen är mycket mörkare i verkligheten än på bilderna.

Några enstaka kronblad har inte fått någon blå färg, utan lyser vita. Det gör dem bara extra charmiga, tycker jag. Bladen har blivit mörka av den blå färgen. Jag tycker det liknar ett gammalt svartvitt foto, där chryssen blivit kolorerade.

När jag gör i ordning blommorna, får jag ett gyllene tillfälle att iaktta detaljer och låta fantasin löpa sina egna vägar. Det är ett sånt tillfälle när det kan dyka upp nya idéer om vad som helst. För mig är det en av fördelarna med just det här yrket. Jag har jobbat med många andra saker förr, men aldrig med något som genererat så många tillfällen till reflektion på arbetstid som detta. När jag arbetade som folkhögskollärare fick jag visserligen massor av idéer, men de flesta var direkt yrkesrelaterade, och de dök oftast upp när man var ledig, vilket gjorde att det kändes som om man jobbade även på sin fritid. Skillnaden nu är att jag får idéerna under arbetstid, utan att det sinkar mig i utförandet av arbetsuppgifterna.

Blev det lite flummigt nu? Hoppas ändå att det går att förstå vad jag menar ;-)

Begravning

Idag har det varit begravning. Det blåste hårt och himlen såg då och då hotfull ut, men även några solstrålar letade sig fram till oss på jorden. När flaggan skulle hissas, fick man hålla hårt i linan, men det gick bra.

Det mesta var iordningställt i förväg inne i kyrkan. Jag tycker om att jobba så, för att undvika överraskningar i sista sekunden. Det som återstod för mig att göra, var att arrangera altarblommorna. I kalendern där det ges anvisningar om altarblommor, är det fortfarande vårblommor som gäller. Men jag hittade varken tulpaner eller påskliljor i butikerna, så det blev underbara, frodiga, väldoftande, vaniljvita lövkojor med kvistar av forsythia. Forsythian har stått i en hink med vatten i värmen i garaget under en vecka, men de har inte börjat blomma ännu. Nu hade inte det så stor betydelse. Även bara kvistar har sin skönhet, särskilt i såna här enkla arrangemang.

På en begravning lägger man kanske inte märke till altarblommorna över huvud taget. Det brukar ju bli ett blomsterhav både ovanpå och runt kistan.

När utrymmet på golvet inte räcker till, bygger man på höjden. Här har begravningsentreprenören varit riktigt fantasifull och ställt ett gigantiskt blomsterarrangemang ovanpå dopfunten. Hur vackert som helst!

Det känns skönt att allting flöt smidigt utan fadäser. Även idag fick jag samverka med proffs. När var och en tar sin roll på allvar, fungerar det så bra. På morgonen kom traktens mest respekterade florist och dekorerade kistan. Sen tog representanterna från begravningsbyrån över och arrangerade alla blommor, ställde fram begravningsljusstakar, lade ut program och allt annat som de brukar göra. Det är kul att se hur noga de är med detaljer.

Därefter kom musikerna och började öva, och sen kom prästen. Ceremonin skulle börja med klockringning, men jag kände mig osäker på när det var dags att sätta igång klockan. Det var inte heller läge att stega fram till prästen för att fråga, men han var förutseende nog att vända sig halvt om och göra en gest, som om han ringde med en klocka med ena handen! Sånt gillar jag! Så enkelt. Önskar att jag kunde lägga in ett videoklipp på det här, men tyvärr, det finns inget sånt...

Under gudstjänsten sköter vaktmästaren ljudanläggningen, och så ska man diskret kunna springa ut och hissa flaggan så att den är i topp när de anhöriga går ut ur kyrkan. Detta görs lämpligen under en psalm, för då låter orgeln så mycket att det inte hörs om det skramlar lite i dörrarna. För mig krävs det minst tre verser av "Härlig är jorden" för att jag ska hinna ut, lossa linan, trassla ut den, hissa flaggan, spänna fast den, och sen springa in i kyrkan igen. Idag hann jag precis!

Altarblommor

Den arbetsuppgift som kanske ger största skönhetsupplevelsen i kyrkan är att ordna med blommorna. Oftast är det bara till altaret som det ska fixas blommor, och det tar inte särskilt lång tid. Men det ger ändå en stund att njuta av skönhet, en stund till reflektion, att få varva ner om man känner sig stressad, eller bara känna det lugn som man kan känna när man är för sig själv inne i kyrkan.

Det finns en särskild bok, med anvisningar inför kommande gudstjänst. Där står hur många altarljus som ska ställas fram, vilken liturgisk färg som är aktuell, samt vilken sorts blommor, och vilken färg på blommorna, som det ska vara. Till denna helg anvisade boken att det skulle vara "vårblommor eller påskliljor, dock ej pingstliljor".

Blomsterhandeln hade så fina tulpaner, och de är ju vårens budbärare, och till dem valde jag vaxblommor som jag tycker är så söta.

Vaxblommornas "blad" är som barr och påminner lite om rosmarin, fast de har inte samma doft förstås. Det här med blommor kommer jag nog att återkomma till många gånger här i bloggen...