Töm byxfickorna innan tvätt...

Arbetskläder behöver tvättas ganska ofta. Hur kan det då komma sig att det är så svårt att komma ihåg att VERKLIGEN kontrollera att byxfickorna är tomma??? När jag nyligen tog ut ett par arbetsbyxor ur tvättmaskinen, gjordes detta fynd...

Trimmertråd och en skruvmejsel... vad ska jag säga? Tur att mejseln stannade kvar i byxfickan och inte hade sönder tvättmaskinen.

Skräpiga träd...

Ibland blir jag bara så trött på att de stora träden runt kyrkogården skräpar så mycket. Det är inte ofta jag skriver gnälliga inlägg här på bloggen, men det här med träden har varit *#*¤!!! tråkigt.

Under mars månad blåste det hårt vid många tillfällen. Efter varje omgång blåst, låg det ris och grenar överallt. En del ganska kraftiga grenar också, vilket ju utgör en fara för alla som vistas på kyrkogården.

Jag har fått lägga mycket mer tid på vårstädning, än vad som är avsatt. Det i sin tur innebär att annat blir eftersatt. Det känns stressande att ligga efter...Om jag kunde, skulle jag ge mig upp i träden och sköta om dem. Men det kan jag inte. Jag har inte de kunskaperna, och framför allt så är jag höjdrädd.

Enligt den trädvårdsplan som finns för alla kyrkogårdar i gamla Vifolka pastorat, ska arbetena utföras av arborister. Det är ett yrke där man specialiserat sig på att sköta träd och klättra i dem på ett säkert sätt. Jag längtar efter den dagen då jag får besked om att någon kommer och tar sig an träden.

De större grenarna på fotot är av den storleken att man INTE vill bli träffad av dem när de faller ner...

Märkligt fynd i kyrkbänken

Först Kinderegg i ljudanläggningen, och nu - lösnaglar i kyrkbänken. Man upphör aldrig att förvånas, och det är en nog så härlig känsla i livet. Och så blir jag ju så nyfiken... vem lämnade lösnaglarna där, och varför? Var det avsiktligt eller en närmast omedveten handling? Och varför sysslar man med att pilla loss sina lösnaglar under en gudstjänst..?

Om lindar och märkliga sammanträffanden

Den 4 mars gick jag en runda på kyrkogården och dokumenterade en del arbeten som behöver utföras. Bland annat fotograferade jag alla träd längs med södra kyrkogårdsmuren. De är verkligen i behov av lite omvårdnad. Det törs jag säga, även om jag inte kan särskilt mycket om träd.

Två dagar senare ringer telefonen. Samtalet var från en person som på uppdrag av NCC håller koll på träd som hänger ut över allmänna vägar. Vilket märkligt sammanträffande! Vi sågs och talades vid i fredags och kontentan av det samtalet blev att Viby kyrkogårds lindar hänger ut för mycket över vägen...

Personen i fråga var mycket trevlig och tillmötesgående och jag fick all den information jag behövde. Nu behövs en skylift för att komma åt grenarna. För att få använda skylift krävs en viss utbildning. Det kan behövas motorsåg för att kunna såga av grövre grenar, och då krävs det utbildning för det. Plus en viss typ av säkerhetsutrustning inklusive särskild skyddsklädsel. Nu har ju jag varken det ena eller det andra, men jag ska ta den lilla sågen med långt skaft och börja såga de grenar jag kan komma åt från marken så får vi se hur det blir.

Samtliga träd på kyrkogårdarna i Vifolka finns katalogiserade och bedömda i en nedtecknad trädvårdsplan. Där står exakt i vilket skick trädet var när planen upprättades. Där står också vad som bör göras med varje enskilt träd, och när det bör göras. Där står till och med vilken kompetens som krävs för att få utföra arbetet. (Jag har inte den kompetensen...)

Ett av de vanligaste klagomålen på Viby kyrkogård rör träden. Framför allt det faktum att det faller ner så många grenar från dem. En del klagar över att det ser skräpigt ut, andra över att det är farligt att gå under träden. Några personer har klagat över att träden helt enkelt är för stora...

Kinderegg i ljudanläggningen

Vad är nu detta? Kinderegg i ljudanläggningen? Vad har arbetet som kyrko- och kyrkogårdsvaktmästare med barngodiset Kinderegg att göra? Jo, våra vägar möttes en söndag när jag skulle tjänstgöra på mässan i Kyrkans Hus.

Jag öppnade skåpet där ljudanläggningen är placerad, och döm om min förvåning när jag får se en liten gul plastboll bredvid mixerbordet. Vid en närmare titt hittar jag omslagspapper bakom förstärkaren, och efter ett ögonblick inser jag att de där brunvita flagorna som ligger utspridda i skåpet är choklad.

Kyrkans Hus övervåning hyrs ofta ut till dopkalas, barnkalas osv, och troligen är det ett barn, som inte tycker om Kinderegg, som har strösslat ut choklad och omslagspapper bakom ljudutrustningen. Chokladen förpassades sedermera in i magen på dammsugaren, och undertecknad överväger om skåpet ska hållas låst när det är barnkalas...

Lär dig sopsortera och ta ditt ansvar!

Nu känner jag att det är dags för lite folkbildande upplysning - för dem som behöver det naturligtvis. Du som redan tar ansvar för de sopor du själv producerar, behöver inte ta åt dig av följande text.

Strax efter julen tog jag hand om soporna från kyrkogården. Döm om min förvåning när jag insåg att NÅGON hade slängt HUSHÅLLSSOPOR samt ELEKTRONIK i soptunnan på kyrkogården!!! Efter nyår hände det igen! NÅGON hade slängt HUSHÅLLSSOPOR direkt i containern (medan jag hade rast).

Jag gissar... personen ifråga hade glömt att kolla hur sophämtningen var förlagd under helgerna... och därmed missat sopbilen. Denna anonyma person bor i närheten av Viby kyrka och tyckte att det var en bra idé att slänga soporna vid kyrkan.

Vaktmästar'n som arbetar där tycker att det var en MYCKET DÅLIG idé, därför att soporna i containern, som det inte finns något lock på, sprids ut mycket snabbt över omgivningen av kråkor, kajor och skator. En sanitär olägenhet. SNUSK!

Denna manick låg i soporna... och vaktmästar'n åkte till Hulje återvinningsstation i Mjölby och lämnade in den där. Tycker du att privat sophantering ska bekostas av begravningsavgiften, råder jag dig att tala med politikerna i stället för att agera på det här sättet.

Med en önskan om ett Gott Nytt Sopsorteringsår 2014 då ännu mer av våra sopor sorteras och därmed kan återvinnas.

Klippning av taxus

Det finns några gamla förvuxna taxusbuskar på kyrkogården. Hittills har jag bara friserat dem varje år, men nu var det dags att få ner några av dem i mer hanterbar storlek. Blir de för höga, är det jobbigt att klippa dem och breder de ut sig för mycket, blir det svårt att komma åt med gräsklipparen.

Här är första busken nertagen och de andra två orörda.

Nu ser det rätt ynkligt ut, men det ska bli kul att se vad som händer med dem när växtsäsongen startar. Jag hoppas förstås på god tillväxt så att man kan forma dem till ett par fina små bollar.

De här buskarna har dolt en runsten emellan sig. Nu syns runstenen lite bättre.

Anledningen till att busken närmast i bild ser tätare ut, är att jag glesade ur den nertill för två år sen. Jag ville se hur villig den var att skjuta nya skott. Den visade sig vara mycket villig! Nu hoppas jag att de andra två ska vara lika växtvilliga.

Tankar inför julen

Julen... förknippad med allehanda känslor beroende på vad man bär med sig i sitt personliga bagage. Jag har träffat julhatare som helst vill utrota julen och julfirandet. Och människor som formligen älskar julen och vill maximera sin upplevelse av den.

Jag vill varva ner och känna lugn och stillhet. Njuta av några lediga dagar. Pyssla lite där hemma, gå en sväng i skogen med katterna, mysa med familjen. Göra något för någon annan, eftersom jag har det så bra som jag har det.

Här är en länk som jag gärna vill dela med dig. Den handlar om människor som fick uppleva att någon annan tänkt på dem, och vilket resultat det fick.

http://www.youtube.com/watch?v=pMWU8dEKwXw

Välkommen till Adventsro!

Nu stundar advent, och min kollega och jag vill hälsa er alla varmt välkomna till Adventsro! Vi börjar i Viby kapell i morgon kväll. Kapellet ligger allra längst bort på den nedre delen av kyrkogården i anslutning till minneslunden.

Interiörbilden från kapellet är tagen 2011 och vissa saker har förändrats, men hjärtat på väggen kommer nog att finnas på plats.

Programmet innehåller meditativ musik, diktläsning eller annan text, ljuständning och tystnad. Efter vår lilla rofyllda stund tillsammans, får den som vill, stanna kvar en stund och dricka lite kaffe/te och glögg.

Välkommen till Viby kapell torsdag 28 november kl 18.30!

Kan du inte komma i morgon, så är du välkommen till adventsro i Veta kapell torsdag nästa vecka, samma tid. Väl mött!

Naturen glöder

Det finns en period då naturen fullkomligen glöder av starka färger. De gör övergången från sommarens ljus och värme till vinterns kyla och mörker lite lättare att uthärda. De här bilderna togs i Gransnäs utanför Aneby tidigare i höstas. Njut!

På översta bilden geranium (det finns mängder av olika geranium), den nedersta är törel (finns olika varianter på den också). Höstfärg är definitivt något att ta i beaktande när man väljer växter till sin trädgård, till parker och kyrkogårdar.

Energieffektivisering - belysning

I början av oktober åkte en kollega och jag till Gransnäs utanför Aneby. Stiftet anordade ett belysningsseminarium som ett led i energieffektiviseringsarbetet. Linköpings stift har ett duktigt och engagerat gäng medarbetare som ser till att det händer saker. Vi har fått många tillfällen att skaffa oss information och ny kunskap. Så snart det nya budgetåret inleds, öppnar sig möjligheterna för en del förändringar som kommer att leda till stora besparingar. Det känns bra.

I den här ljuskronan visas två olika lampor, varmare, rödare ljus i den övre kransen, och klarare, vitare ljus i den nedre. Eftersom ljus används för olika ändamål, är det viktigt att välja rätt lampor när det är dags att byta ut de gamla energislukarna mot moderna sparsamma.

Som vanligt tog jag massor av bilder på allt möjligt när vi ändå var på "utflykt" från vårt ordinarie arbete. Fler bilder kommer att dyka upp här så småningom. Det blir växter i vackraste höstskrud, interiörbilder från Askeryds kyrka med mera...

Rönnbär och Öppen kyrka

Efter trastarnas framfart i rönnen i minneslunden, var marken täckt av bär. När eftermiddagssolens strålar nådde ner till marken, glödde färgerna så vackert. Skönheten i naturen finns inpå oss och jag är så glad att jag får vara nära den varje dag, både hemma och på jobbet.

Vi människor har enorma möjligheter att välja hur vi vill se på det vi har omkring oss, liksom vi har samma möjligheter att välja hur vi ska förhålla oss till det som händer. Dessa rönnbär påminde mig om det. Jag kunde ju ha suckat, och tänkt hur jobbigt det blir att få bort dem från grusgången. Men jag låter dem ligga kvar ett tag, så att andra människor får en möjlighet att se dem också. Kanske finns det fler som tycker att de är fina?

I eftermiddag är det Öppen kyrka i Viby. Kyrkan är öppen kl 14 - 18 och vår underbara diakon kommer att välkomna Dig till kaffebordet. Eftersom jag lite oväntat fick andra arbetsuppgifter idag, ansluter jag senare under eftermiddagen. Öppen kyrka är det härligaste evenemanget på hösten. Kyrkogården har många besökare och det är så roligt att träffa alla som vill komma in i kyrkan och umgås en stund. Jag hoppas hinna till Viby vid halv fyra i eftermiddag. Ses vi då?

Det svänger i Veta kyrka

Föregående helg tjänstgjorde jag på gudstjänsterna i Viby och Veta kyrkor. Kvällen i Veta blev en höjdare med svängig musik framförd av Odd Fellow Band. Mest Duke Ellington men även några andra pärlor från 1930-talet. Riktigt trevligt!

Lövjakt

När en avsevärd del av landets manliga befolkning (och ett och annat fruntimmer) ger sig ut på älgjakt, ger jag mig ut på lövjakt. Ett märkligt sammanträffande blev det när samtliga löv i en trädrad bestämde sig för att komma ner mer eller mindre samtidigt. Men så här såg det ut. Ett tjockt täcke med löv och skapligt kala träd mötte mig på jobbet igår.

Bästa medhjälparna är lövblåsen och gräsklipparen. Här har jag kört med klipparen ett par vändor.

Slutresultatet blir så här. Ett täcke av finfördelade löv som får förmultna och göda gräsmatta och träd. Ett obrutet kretslopp. Maskarna gör det största jobbet...

Lövjakten är ett roligt arbetsmoment tycker jag. Det är kul att jaga runt dem med lövblåsen och otroligt tillfredsställande att se hur gräsklipparen mal sönder dem så snabbt och enkelt. Ett stort tack till G som lärde mig hur man gör detta på ett effektivt sätt. Det gör stor skillnad när man får lära sig av ett proffs.

Pilgrimsvandring på Birgittaleden etapp 1

För exakt ett år sen, den 5 oktober 2012, deltog jag i etapp 1 på Birgittaleden. En pilgrimsvandring som i sin helhet sträcker sig från domkyrkan i Linköping till klosterkyrkan i Vadstena. Ledare för vandringen var pilgrimspräst Lars Cederlöw.

Det hela började med en mässa ledd av biskop Martin Modéus inne i domkyrkan. Det var också han som "sände iväg" oss. Utanför kyrkan samlades vi vid den rödbladiga blodlönnen som planterats där som ett tecken för pilgrimsleden.

Första stoppet på vår vandring blev kyrkan i Skäggetorp. Där bjöds på te och kaffe och stora fat med bullar. Efter fikat fick vi en presentation av kyrkan. På bilden ses altartavlan. Kyrksalen är ljus tack vare stora fönster ut mot två atriumgårdar.

Fyllda av energi vandrade vi vidare mot Vreta Kloster. Vi gick på cykelbanan hela vägen, med sjön Roxen som utsikt åt höger. Stannade och vilade fötterna då och då, åt av vår matsäck och samtalade. Strax före skymningen kom vi fram till kyrkan i Vreta Kloster och där tog första etappen slut.

Idag, exakt ett år senare, kommer jag att delta i andra etappen av Birgittavandringen, den mellan Vreta Kloster och Borensberg. Det blir en längre sträcka och jag hoppas att fötterna håller. Det längsta jag har gått sen min ena fot opererades är cirka sju kilometer. Dagens sträcka bli ungefär tre gånger så lång...

Ingången till Viby kyrka

Tack och lov för att det finns duktiga hantverkare som har kunskap om gamla material och metoder! Putsen vid ingången till Viby kyrka var sprucken och hade delvis börjat falla ner. Den stora stenskivan som låg precis i ingången hade också spruckit med tiden, och inte nog med det - den hade börjat röra sig, så att de olika delarna utgjorde en fara för allmänheten. Man kunde liksom fastna med en fot och ramla in i kyrkan om det ville sig riktigt illa.

Nu är allt detta åtgärdat. En ny entrésten, i två delar för att minska risken för sprickor, ligger på plats. Den gamla putsen knackades ner, och ny har lagts på i omgångar under sensommaren. Slutligen färgades den nya putsen och nu ser det så fint ut.

Arbetet med att knacka ner den gamla putsen och lägga på ny puts i omgångar, gjordes av ett par grabbar. Själva färgningen sköttes av en man som fyllt 80 år. Jag säger bara: TACK för att ni finns!

Tjänstgöringslista till kyrkovalsdagens högmässa...

Ibland gör man små roliga upptäckter. Tjänstgöringslistan i slutet av kyrkomusikerns agenda för högmässan i Kyrkans Hus på kyrkovalsdagen innehöll en annorlunda detalj. Läs själv. Om du inte hittar det roliga, har du och jag helt enkelt inte samma humor.

Allt gott!

Kormattan i Ödeshögs kyrka

I våra kyrkor finns ju fantastiska kulturskatter och textilierna är något jag är extra förtjust i. Det kan vara mattor, skrudar, altarbrun och antependier. Broderier och spetsar, sytt, virkat, knypplat... Detta intresse har jag gemensamt med en kollega och vi passar alltid på att slinka in i kyrkor där porten står öppen.

En dag när vi befann oss i Ödeshög, blev vi glatt överraskade av att kyrkan mitt i byn var öppen. Vi slank in och tittade. Så fick vi syn på kormattan! Enligt mitt tycke en alldeles underbar matta, och så här ser den ut:

Kyrktak i fara?

En dag förra året när jag råkade klättra upp till takfoten på Viby kyrka, fick jag syn på lite murket trä. Berörda överordnade vidtalades och det beslutades att vid tillfälle ta in en skylift och undersöka det närmare. För en tid sedan blev det gjort. En timmerman med lärling tog sig an uppdraget. Resultatet blev skrämmande. De bytte ut en bit och gav mig en souvenir att presentera för beslutsfattarna. Här kommer en serie bilder på en bit trä som såg helt oskyldigt okej ut när man stod nere på marken...

 

Samtalen med stiftsantikvarien och länsstyrelsen har börjat...

Anläggning av gräsmatta del 1

Äntligen har arbetet med gräsmattorna kunnat påbörjas på Viby kyrkogård. Underlaget har fått sätta sig under vintern och nu är det dags att jämna ut för att kunna så. Innan jag började såg det ut så här:

Det var ojämnt och ogräset hade redan etablerat sig. Men det finns ju bot för sådant. Man lånar en harv av en snäll person, och så kör man runt, runt och river upp alltihopa.

Efter harvningen blir det så här fint.

Därefter slätar man ut det hela. Eftersom den totala ytan är ganska stor, skulle ta för lång tid att gå och kratta. I stället tog jag en trasig lastpall som jag sparat och drog omkring med den. Pallen är av en klenare sort, så jag fick lägga på en vikt för att den inte bara skulle studsa omkring. Fyrhjulsdriften på gräsklipparen är också bra, för då drar den jämnare.

Härnäst får jag gå runt och plocka sten och troligen också köra på mera jord. Det blir jobbigare eftersom vi inte har någon lastmaskin att köra jord med. Man får skyffla för hand. Jag hoppas att vi som jobbar nu hör till sista generationen vaktmästare som får utföra sånt arbete i så stor omfattning. Det är tungt och tidskrävande, och gör det svårt att hinna med övriga arbetsuppgifter. Belöningen ligger i det färdiga resultatet, så det ser jag verkligen fram emot.

Nu tar jag helg och ska snart upp och täta ett stort plåttak här hemma. På återseende!