Får jag presentera lilla, vackra Viby kapell? Det står allra längst bort på nedre kyrkogården i direkt anslutning till den lilla minneslunden. Själva byggnaden är ganska oansenlig utvändigt. Kanske är det bara spåntaket man lägger märke till om man höjer blicken.
Kapellet användes förr som bisättningsrum. Samtal med en del kyrkogårdsbesökare har fått mig att förstå att en del människor har sorgliga minnen av sitt kanske enda besök i kapellet. Där har de fått se någon nära anhörig ligga i kistan i väntan på begravningen.
Andra har kanske inte ens reflekterat över byggnaden, och de som varit tillräckligt nyfikna har självklart fått se den invändigt. Jag har ju ständigt alla nycklar redo. Reaktionerna har varit positiva och jag tycker själv att kapellets enda rum är så vackert i sin enkelhet.
Eftersom kapellet nu inte längre används till bisättning, tycker jag att det kan användas till annat, till glädje för så många människor som möjligt. Därför föreslog jag att vi skulle ha kyrkkaffet där en gång i somras, och det kan inte beskrivas på annat sätt än succé. Faktiskt! Det var helt enkelt fantastiskt trevligt den gången.
Nu, i advent, i väntans tider inför stundande julhelg, väcktes kapellet ur sin höstliga slummer. I torsdags kväll arrangerade vi, d v s jag samt ytterligare en vaktmästare och vår diakon, något som vi kallar "adventsro" i kapellet. Själva namnet och upplägget med adventsro har vi helt sonika plagierat. Det har förut förekommit i Veta kyrka för ett antal år sedan. Enligt de uppgifter jag fått, var det Vetas dåvarande vaktmästare som presenterade idén och var delaktig i genomförandet.
Och vad ska nu denna kolsvarta bild illustrera? Jo, det mörker med små ljusglimtar som mötte dem som deltog i adventsro. Det finns bara belysning i minneslunden. Resten av nedre kyrkogården ligger i fullständigt mörker. Därför satte vi ut mängder av marschaller för att guida besökarna rätt.
Invändigt var kapellet desto mer upplyst. Mängder av ljus var tända. Fotot är inte taget vid tillfället för adventsro, utan dagen efter medan dagsljuset letar sig in genom det enda fönstret i byggnaden.
Sammanlagt blev vi tjugo stycken och rummet kändes välfyllt av alla härliga människor som dök upp. Kanske hade vi kunnat klämma in ett par, tre stolar till men sen hade det varit stopp. Min glädje kände inga gränser när jag såg den ena efter den andra komma in och fylla rummet med sin närvaro.
Kapellet har vita väggar, blått tak med bjälkar och ett ljust stengolv. Altaret fick bära ett antal röda taizéljus som börjar fladdra väldigt fint när de varit tända ett tag.
Själva innehållet då? Jo, adventsro har som syfte att erbjuda människor en möjlighet att varva ner, att stilla sig och helt slappna av. Vi spelar meditativ musik från cd, läser dikter eller andra, korta texter som ger möjlighet till reflektion, och så har vi ljuständning i stillhet och tystnad. Adventsro pågår i en halvtimme. Därefter serverar vi kaffe, saftglögg och pepparkaka till alla som vill stanna kvar en stund till i lugn och ro, stämning och gemenskap.
Adventsro kommer att genomföras ytterligare tre gånger enligt följande:
Torsdag 1 december kl 18 i Veta kapell
Torsdag 8 december kl 18 i Viby kapell
Torsdag 15 december kl 18 i Veta kapell
Varmt välkommen att vara med oss då!
