Jag letar vårtecken medan jag arbetar på kyrkogården. Det finns så många platser att titta på och jag vill ju ha koll på allt! I minneslunden knoppas körsbärsträdet.

Bakom gravkapellet står kastanjen med sina ljusgröna blad och blomknopparna är på tillväxt.

I den stora urnan framför gravkapellet trängs minipenséerna. Det ser nästan överbefolkat ut, och alla har små ansikten som tittar storögt på en när man går förbi. Nej, jag är inte paranoid, men det känns faktiskt som de tittar...

Det här är en blivande syren. I minneslunden, alldeles intill körsbärsträdet, växer ett uppstammat litet syrenträd. Undrar om syrenen och körsbärsträdet tänker blomma samtidigt? Var det så anläggaren av minneslunden hade tänkt? Jag är nyfiken...

Bakom en gravsten gömmer sig så söta violer.

I en del gravrabatter flödar skönheten och färgen. Vivorna finns i några olika färger, alla lika praktfulla, och man ser knappt bladen för all blomsterprakt.

Så klart man längtar tillbaka till jobbet när man vet hur mycket skönhet det finns att vila ögonen på där!