Vårens vivor i minneslunden

Nu har det börjat blomma i minneslunden igen! Vårens vivor har slagit ut och är så söta. Vivorna på översta bilden är lite mer rosa i verkligheten än vad bilden visar. De kommer från en annan kyrkogård där jag grävde upp några småplantor för att prova om de trivs i Viby, och det verkar de göra.

Dessa kraftfullt färgade vivor har jag fått av fru S som då och då gallrar bland vivorna i rabatten på sin makes gravplats.

De ljusgula vivorna kommer från min mors trädgård.

Hoppas du kan njuta av våren lika mycket som jag gör. Våren är definitivt "min" årstid. Jag vill vara ute hela tiden och bara känna att jag finns. De ljumma fläktarna, fågelsången, doften från penséerna, de första fjärilarna som har vaknat ur vintervilan... listan på glädjeämnen kan göras lång. Hur ser din lista över glädjeämnen ut just idag?

Vårtecken

Förra veckan hördes lärkans sång över åkrarna utanför kyrkogården. Någon dag senare vräkte det ner 25 cm snö. Nu har det mesta av den snön försvunnit igen. Undrar hur det gick för lärkan, dock...

Igår gick jag ner och kikade i minneslunden för att se om det hänt något. Och jo, våren är ankommen även till Viby minneslund. Pärlhyacinterna sticker upp genom jorden, och en liten, liten viva har skickat ut den första blomman!

Jag sänder tankar av tacksamhet till damen som gav mig vivorna att plantera i minneslunden. De är så vackra!

Mysteriet med vivan

Just nu blommar denna skönhet på kyrkogården. Den växer i gräsmattan alldeles intill en gravsten. Den är lik en gullviva, men blommorna är större och färgerna... ja, ni ser ju själva. Inom kyrkliga kretsar kan man ibland höra talas om ett mysterium, fast då avses kanske inte detta med artbestämning av växter på kyrkogården. Men för mig är detta ett mysterium.Vad är det för sort? Jag kom att tänka på aurikler, men det ser inte riktigt ut som det heller. Är det någon som vet, så hör av er!

Jag letar vårtecken medan jag arbetar på kyrkogården. Det finns så många platser att titta på och jag vill ju ha koll på allt! I minneslunden knoppas körsbärsträdet.

Bakom gravkapellet står kastanjen med sina ljusgröna blad och blomknopparna är på tillväxt.

I den stora urnan framför gravkapellet trängs minipenséerna. Det ser nästan överbefolkat ut, och alla har små ansikten som tittar storögt på en när man går förbi. Nej, jag är inte paranoid, men det känns faktiskt som de tittar...

Det här är en blivande syren. I minneslunden, alldeles intill körsbärsträdet, växer ett uppstammat litet syrenträd. Undrar om syrenen och körsbärsträdet tänker blomma samtidigt? Var det så anläggaren av minneslunden hade tänkt? Jag är nyfiken...

Bakom en gravsten gömmer sig så söta violer.

I en del gravrabatter flödar skönheten och färgen. Vivorna finns i några olika färger, alla lika praktfulla, och man ser knappt bladen för all blomsterprakt.

Så klart man längtar tillbaka till jobbet när man vet hur mycket skönhet det finns att vila ögonen på där!