Även de små granarna som satt inklämda mellan forsythiorna och idegranshäcken hade sett sina bästa dagar. Och kirskålen hade börjat bre ut sig med väldig fart.
Hittills har jag hunnit gräva bort de döda granarna samt tre av forsythiorna. Men det har i stället skapat en större, tom yta av stenhård lerjord som behöver bearbetas innan man kan plantera något annat på platsen. Planen är att sätta in perenner som ska locka fjärilar till minneslunden. Fjärilar är ju som flygande blommor.
Bilden ovan: så här såg den blivande fjärilsrabatten ut i slutet av maj. Längst bort står de torra forsythiorna kvar. Det är de som jag nu hunnit få bort. Där vill jag plantera en fjärilsbuske, syrenbuddleja, i stället.
En bit in i juni har det vuxit till sig lite. Forsythiorna är väck. En höstaster håller på och breder ut sig alldeles för mycket intill gravkapellets vägg. Penséerna har sett sina bästa dagar... Det som bjudit på riktig skönhet på sistone är syrenträdet med sina mörklila blommor, men den står i andra änden av minneslunden.
Men det vackraste av allt är nog denna skönhet. Lite undanskymd bakom en uppstammad syrenhortensia i rabatten växer den. En blå iris som är något mera blå i verkligheten än på bilden. En av de andra vaktmästarna har en sån i sin trädgård, och har en gång i tiden delat sin egen planta och satt den här i minneslunden. Och jag fick en planta också, som nu knoppas i en rabatt hemma hos oss.
Kanske blir det lite tid till minneslunden nästa vecka? Jag hoppas det. Denna vecka blir ju lite kort, eftersom det är midsommarafton på fredag, och högmässan som brukar vara på söndagar inträffar nu på lördag i stället. I början av juli är det dags för häckklippning, och den vill jag ha avklarad innan semestern. Jag minns en gammal kyrkvaktmästares ord: "Det finns ALLTID något att göra på en kyrkogård."
