Lavens landskap

Att arbeta på kyrkogården är ibland väldigt meditativt. De tillfällena kan uppstå då man gör något monotont, eller då man befinner sig en längre stund på ett och samma ställe. Då kan det inträffa att man iakttar något så pass länge att sinnena skärps och man upptäcker det man annars inte skulle lagt märke till. Det kan vara ett ljud, en rörelse eller ett synintryck.

För en tid sen tvättade jag några gravstenar. Det är framför allt laven som biter sig fast på stenarna, och som således får ge vika för vattenstrålen från högtryckstvätten. På ett sätt tycker jag det är fint med alla lavar på gravstenarna, men å andra sidan kan det ju vara trevligt att kunna läsa inskriptionerna på stenarna. De står ju där av en anledning, och syftet var väl inte riktigt att de skulle gömmas under lavar.

Dock fascineras jag av lavarna som bygger sina egna landskap. De skapar fantastiskt vackra mönster, och finns i ett stort antal färgnyanser. Efter arbetsdagens slut gick jag runt med kameran och tittade på några platser där högtryckstvätten inte fått komma nära.

Samtliga ovanstående lavar fanns på gravstenar. Lavarna som syns på bilderna nedan växer på trädstammar (lind) på kyrkogården.

Bilderna är tagna med makrofunktionen på kameran, så man måste gå riktigt nära för att se alla dessa detaljer. Gå sakta, söka med ögonen, komma nära, huka sig ner, titta noga...

Tänk att det finns något så fascinerande att upptäcka på en kyrkogård. Åk nu gärna till närmaste kyrkogård och titta efter hur det ser ut där! Och håll tummarna för att vaktmästarn inte varit alltför nitisk med högtryckstvätten...