Asfalt

Länge har det varit planerat för betongfack där man kan förvara jord, stenmjöl och liknande material som förr eller senare går åt på kyrkogården. Inför gjutningen såg det ut så här. Armeringsjärn och sönderkörd asfalt. Vi var fem personer som najade ihop nät och armeringsjärn, men eftersom alla medarbetare inte blivit tillfrågade om deltagande på bild i denna blogg, blir det en bild helt utan action. Ni får själva tänka dit fem personer med bakdelen i vädret och fingrarna i armeringsnätet.

Sen gjöts det en dag då jag var och handlade "vaktmästarförnödenheter" såsom arbetskläder och diverse verktyg. När jag kom tillbaka såg det ut så här. Eller, inte riktigt så här, för presenningen var spänd över de tre facken, och jag lossade den för att kunna börja vattna betongen.

Så blev det ett litet glapp mellan betongen och asfalten, och lutningen aningen för brant. Asfalten på parkeringen hade fått ännu fler skador efter tunga fordon. Det beslutades att även marken framför betongfacken behövde fixas till så att en lastbil kan backa upp och tippa sitt lass i ett fack.

Så i lördags, när jag åkte till jobbet för att hämta mina kvarglömda gummistövlar, låg denna hög med asfaltsblock på nedre delen av parkeringen. Vem har varit här och gjort detta? Och när? Måste skett i fredags, för sent på torsdageftermiddagen såg det ut som vanligt.

Igår (måndag) dök ett par goa grabbar upp tidigt på morgonen, och fixade till alltihop. Asfaltsbitarna lastades på en lastbil som levererat två lass med grus. Gruset spreds snyggt ut av grävmaskinen och packades ihop med hjälp av en rejäl padda. Egentligen hade jag gärna suttit på kyrkogårdsmuren och tittat på medan de arbetade, men ogräshantering föll på min lott denna dag, så jag tog bara ett par bilder och återgick till mina sysslor.

Kolla bilden - det är fart på skyffeln! Båda herrarna som är med på bilden har samtyckt till publiceringen. Det är så roligt när planerade arbeten äntligen blir av, och när det kommer proffs som hjälper till att fixa det. Och i morgon kommer asfalten som ska läggas på den här ytan. Yippee!

Full rulle på verksamheten

Idag har det rört på sig på kyrkogården. Dagen började med grävning för att komma åt vattenläckan som jag upptäckte förra veckan. Till sådant arbete behövs rejält yrkesfolk med bra maskiner och verktyg. Första medhjälparen anlände med detta ekipage. På vagnen står en liten Bobcat-grävare, en otroligt smidig maskin till krångliga kyrkogårdsmiljöer.

Det var bara att lasta av grävaren och sätta igång och jobba. Läckan hade vi lokaliserat till en grusgång i anslutning till ett vattenkar på kyrkogården. Vädret var inte det mest önskvärda. Iskalla vindar som förde med sig regnskurar och snö om vartannat.

 Oj, oj, oj, där rök den plana, fina stenläggningen framför vattenkaret. Hur ska jag få det så där slätt och fint igen?

Lite roligt var det också. Jag fick vara "spadgubbe" för första gången i mitt liv. Ni vet den där mannen som brukar stå och luta sig mot en spade i direkt anslutning till en arbetande grävmaskin. Nu vet jag hur det känns. Det är trevligt så länge man får luta sig mot spaden, men väldigt jobbigt när man måste kröka rygg för att ösa jord ur gropen och se till att hålla ledningarna synliga för grävmaskinisten.

Här ser ni problemet: det är definitivt ett hål på det rostiga röret.

Slutligen krävs det någon som är duktig på att fixa rör. Det dök upp inte bara en, utan två rörkrökare! (Undrar om det kommer dubbla räkningar? Glömde fråga!)

En av rörkrökarna blev fångad på bild, och han har godkänt publiceringen i denna blogg - fast han har inte sett bilden i förväg. (Eventuella modelluppdrag går genom mig, så att jag kan få lite procent på arvodena.) Jag kan rekommendera den här gladlynta typen av rörkrökare från trakten, som sprider trivsel omkring sig, och gärna kravlar omkring i lera och iskallt vatten för att åtgärda problem.

Sen var det bara att flytta tillbaka allt material som grävts upp...

Med skyffel och kratta får man släta till det allra sista. Det är ju knappt så det syns att det var ett stort hål i gången alldeles nyss...

Skönt att det blev åtgärdat så här tidigt på säsongen. Nu ligger det moderna ledningar på den här platsen i alla fall. Vi blev klara till lunch, och det var skönt att få komma in i stugvärmen i vaktmästeriet. Sen kom en bil från Östgötafrakt och levererade dressjord som jag beställt.

Lastbilar som tippar... finns det något som är mer intressant att titta på? Igår stod jag och såg på en containerbil när chauffören lyfte upp den fulla containern, körde ut den tomma och lyfte ner den. Jag skulle kunna ta fram en campingstol och sätta mig ner och glo en hel dag på lastbilar som lastar och lossar.

Och så blev jag ju så glad också, igår åkte en knökfull container iväg. Jag hade stått och hoppat på soporna i containern för att kunna fylla på den ännu mer, men någon gång får man ge upp och konstatera att det inte går att fylla den mer. Underbart att få en helt tom container att få fylla från början, alldeles själv.

Lika glad blev jag idag över den här jordhögen. "Min egen" jordhög!

Slutligen dök "klockmannen" upp. Det är en social, mycket trevlig skåning som känner till allt man behöver veta om kyrkklockor. Vilken bra dag jag har haft på jobbet idag. I morgon blir det en begravning.