Oj oj oj...

Idag var jag tvungen att hålla mig hemma hela förmiddagen tills sotningsväsendet utfört en brandskyddskontroll. Jag hade meddelat ett par av kollegorna, så att de skulle veta att det inte fanns någon vaktmästare på plats ifall något skulle inträffa. Vad händer? Jo, ALLT!

Samtal efter samtal kommer. Jag får gå ut i trädgården och prata i jobbmobilen, eftersom det är dålig täckning där jag bor. Först är det en person från kommunen som tar vattenprover med jämna mellanrum. Han skulle naturligtvis även till mig, jag menar till Viby. Det problemet löstes med att en person som bor i byn kunde ge honom tillträde till vattnet.

Sen får jag höra att bränsle och motorolja som jag har beställt till gräsklipparna ska levereras idag. Typ nu! Tur att det fanns en kollega som kunde dirigera in bränslet på ett lämpligt ställe så länge.

Kort därefter får jag höra att alla vårblommor, penséer, har levererats. De skulle inte komma förrän tidigast nästa måndag! Jag är inte klar med förberedelserna inför planteringen ännu. Jag trodde att jag hade resten av den här veckan på mig att byta jord i så många rabatter som möjligt.

Slutligen, när sotaren äntligen är på plats i huset, så ringer stenhuggaren också. Och undrar var de två gravstenar som han har med sig ska ställas upp! Och jag har ingen aning. Jag hade inte en tanke på att fråga förre vaktmästaren om de gravar som grävts under vintern och ännu inte hade några stenar. Det fanns ingen skyltning som talade om vem som var begravd var. Vad gör man? Ber stenhuggaren att ringa min vaktmästarkollega som har ganska bra koll på flera av kyrkogårdarna i pastoratet. Tack och lov reder hon ut dilemmat och rätt sten hamnar på rätt plats.

När jag äntligen kommer till jobbet, har stenhuggaren hunnit till monteringen av sten nummer två. Jag fick fotografera honom i arbete. Så här såg det ut:

Det är roligt att se hur människor i andra yrkesgrupper arbetar. Hur de gör i praktiken, hur de löser problem, vilka hjälpmedel de har, som den där fiffiga kranen som är monterad längst bak på lastbilen.

Sen var det bara att sätta igång och plantera penséer. Men först skulle jag sätta på vattnet till kyrkogården, så att det säkert fanns till vattning av de nyplanterade blommorna. Jag följde instruktionerna jag fått av förre vaktmästaren, och det gick smidigt. Det finns tre vattenkar på kyrkogården. Man fyller lämpligen ett i taget, så att man har lite överblick, och kan se att allt är i sin ordning. När kar nummer ett var fyllt, gick jag ner till nummer två för att öppna kranen. Vad ser jag? Jo detta:

En vattenläcka... under grusgången. Jag stängde av vattnet och satte igång med penséplanteringen. Det får bli en samordnad insats en annan dag, med grävare och rörmokare. Vädret var i alla fall fantastiskt hela dagen idag. I morgon är en annan dag...