torsdag, april 02, 2009

Räfsor och räfsor

Som ni kan se av dagens rubrik anser jag att det finns räfsor och så finns det räfsor. Plasträfsor och metallräfsor, hela räfsor och trasiga räfsor. Anledningen till valet av dagens ämne är att jag påbörjat vårstädningen av trädgården hemma. Och så är det ju bra att öva inför nästa veckas prövningar. Det kanske finns hur mycket som helst att räfsa på den kyrkogård jag hamnar på?

Vår egen trädgård är placerad nedanför en väg. Det innebär att de flesta som åker förbi också får sig en grundlig översikt över trädgården. Därför känner jag att trädgården behöver skötas så att den tål en viss granskning. Ifall nu någon, förutom grannen, skulle veta att jag jobbar som kyrkvaktmästare. Yrket förpliktigar, men det är en helt självpåtagen uppfattning. (Tänk om kyrkoherden på anställningsintervjun skulle frågat: "Och hur sköter du din egen trädgård?" och därefter kommit på studiebesök med ett bedömningsunderlag och avprickningslista?)

Igår åkte räfsorna fram och en bit av gräsmattan befriades från de asplöv som vare sig blåst bort eller blivit maskmat. För att arbetet ska bli så effektivt och trivsamt som möjligt krävs bra redskap. Efter åratals prövningar i olika sammanhang, har jag kommit fram till att de enkla plasträfsorna är oöverträffade på gräsmattor. Främst tack vare sin låga vikt. Man orkar hålla på länge. Har du en hyfsat jämn gräsmatta rekommenderas den extra breda plasträfsan. Då blir arbetet ännu mer effektivt. Till grusgångar och rabatter krävs dock tuffare grejor. Metallräfsor.

Metallräfsor har en akilleshäl - eh? Akillestand? Alltså de där smala, långa metallpinnarna längst ut på räfsan. Gamla och misskötta metallräfsors tänder går helt enkelt av. Och det är då problemen börjar. Hur man än räfsar, blir det inte snyggt. I stället för att dra ett tag, eller två, med räfsan, så står man där och river och river. Trots hårt arbete ser man försmädliga löv, småpinnar och annat krafs ligga kvar.

I de fall då många av tänderna på räfsan gått av, går det faktiskt snabbare att plocka upp löv och annat bös för hand! Så har du en sån gammal, trasig räfsa - ta fram en skruvmejsel, lossa hela metalldelen från träskaftet. Gör kaffeved av skaftet och lämna in metallen till återvinning. Önska dig en ny räfsa i födelsedagspresent eller julklapp. Det går inte att göra ett bra jobb med trasiga grejor. Och hantera räfsan med respekt så att den håller länge.


Jag ser med spänning fram emot att få undersöka tillståndet hos kyrkans räfsor!

2 kommentarer:

  1. Det är inte utan att jag blir lite imponerad av dina kunskaper i konsten att räfsa. Dock måste jag erkänna att jag bäst tycker om en hel metallräfsa. Men det an bero på att jag aldrig orkar ta bort äpplen på hösten, vilket orsaker en hel del arbete på våren.

    SvaraRadera
  2. Låter du äpplen ligga och ruttna i gräsmattan?!? Vilken bakteriehärd! Jag erbjuder härmed mina tjänster i trädgårdsröjning. Som städtanten och bakterieorgiasten på tv, fast utan laboratorieanalys på bakterierna. Du, jag och ett par räfsor? I höst?

    SvaraRadera