Majestätiska begonian Dragon Wing

I början av sommaren åkte jag till Rönneshytta för att köpa en alldeles speciell begonia att plantera i urnorna vid kyrkan. Plantorna var redan då skapligt stora, större än vanliga knölbegonior. När jag kom tillbaka efter semestern i mitten av augusti, hade de vuxit till sig ordentligt. Blomrankorna hängde så vackert ut över urnornas kanter. Ja, det blev precis så lyckat som jag hade föreställt mig.

Det enda man möjligtvis kan invända emot, är att de skräpar lite. Men vad gör det att det ligger ett strössel av röda blommor runt urnan, egentligen?

I tisdags blåste det hårda vindar över Viby kyrkogård, och det blev dödsstöten för dessa skönheter. En av de gick av helt och hållet, de övriga ruskades runt så mycket att de inte längre är särskilt fina. Troligen åker jag iväg till Rönne Trädgård i Rönneshytta även nästa år och handlar begonior. Och så passar jag på att stanna till i Askersund och fikar på Café Tutingen. Ett riktigt favoritställe inrymt i en gammal kulturbyggnad med goda smörgåsar och läckra tårtor...

Styrketräning

Med hänvisning till rubriken - vad har styrketräning med arbetet som kyrkvaktmästare att göra? Enligt mig - massor. Om jag inte tränade, skulle jag inte orka med jobbet. Så enkelt är det. Arbetet är tidvis tungt och innebär ibland en opraktisk, oergonomisk kroppsställning. Ett exempel på detta är häckklippning.

Nyligen putsade jag till en gammal idegranshäck som är cirka 140 cm hög och dryga halvmetern bred. Jag är 158 cm lång och väger 60 kg och arbetar med en motoriserad häcksax strax över axelhöjd. Otränade rygg- och magmuskler hade garanterat resulterat i värk rätt så omgående. Nu klarade jag mig med en värkande axel som krånglar titt som tätt. Men ingen ryggvärk!!!

Styrketräning är något som jag tror får alla människor att må bättre. Jag är glad att jag började med styrketräningen för snart fyra år sen. Tidvis har jag hoppat över den veckor i sträck, men det fungerar naturligtvis inte i längden att göra så. Mitt mål det senaste året har varit att träna två gånger i veckan. Det har tyvärr inte fungerat. Så fort det kört ihop sig på jobbet, med mycket att göra och hålla reda på, så har jag hoppat över träningen. Vips har det gått två veckor mellan träningspassen.

Nu har jag rannsakat mitt beteende och orsakerna till det, och kommit fram till ett nytt träningsupplägg. Hädanefter tränar jag varje morgon före jobbet, måndag till fredag. Passen blir kortare och mer intensiva och jag slipper fundera över vilken dag jag ska träna. Varje morgon börjar likadant och ger en god grund för resten av dagen. Rutiner underlättar i det här sammanhanget. Det ger också vissa positiva sidoeffekter, bland annat kräver träningen att man äter bra mat vid rätt tidpunkt, något som jag aldrig tidigare tagit någon större hänsyn till. Att dålig kosthållning har många nackdelar känner vi väl alla till...

Vi ses på gymmet!

Ingen fjärilsskådning igår

Fjärilsskådning är svårt när väderförhållandena inte är de rätta. Igår var det mulet och blåsigt i Viby. Efter högmässan skulle vi gå till minneslunden för att titta på fjärilar, men de lyste med sin frånvaro. Det blev enbart kaffedrickande i kapellet, nog så trevligt förstås. Jag fick berätta lite om fjärilarna och minneslunden och sen skickade jag runt mitt fjärilsfotoalbum, och ett par böcker om fjärilar. På borden hade jag lagt kopior på växtlistor för fjärilslarver och fullvuxna fjärilar. De hade en strykande åtgång!

Kaffestunden var jättetrevlig och kapellet var fullt av härliga, positiva människor. Jag hann inte fotografera medan alla satt där, men så  här hade jag möblerat. Det fanns 20 sittplatser och vi var 23 personer totalt, men det gick bra att stå-fika också:)

Den stora växten i hörnet är en kaffebuske som jag tagit med mig hemifrån, enbart med syftet att det skulle bli lite skönare, grönare miljö inne i kapellet. Kaffebusken fick åka med hem igen efter uträttat värv. Jag är glad åt min lilla skåpbil, för den här kaffebusken hade nog varit svår att knöla in i en vanlig personbil. Otroligt nog stod den upp hela vägen.

Lite tur hade vi också, vi fick inte se en massa fjärilar, men den här lilla filuren satt på en av myntaplantorna och lät sig skickas runt bland kaffegästerna! Nu återstår att artbestämma den. Om DU vet vad det är för larv, får du gärna skriva det i en kommentar här.

Dagen blev bra, fast det hade ju varit så mycket roligare om det varit soligt, varmt och vindstilla - och massor av fjärilar i fjärilsrabatten i minneslunden. Men, men... vi får göra ett nytt försök nästa år, och alla andra år tills jag går i pension:)

Välkommen på fjärilsskådning på söndag!

På söndag den 14 augusti vill jag hälsa alla varmt välkomna till Viby kyrka och kyrkogård. Pastoratets huvudgudstjänst, söndagens högmässa, börjar kl 10 i Viby kyrka. Efter mässan, cirka kl 11, går vi tillsammans ner till minneslunden för att njuta av kyrkkaffet och titta på fjärilar.

Som väl de allra flesta vet, kan fjärilarna inte kommenderas fram, utan man får locka dem och se om de kommer. Vi ber om soligt, varmt och vindstilla väder för att öka chanserna att få se dessa fladdrande skönheter. I händelse av dåligt väder, tar vi kaffet i kapellet och där kommer då att finnas fotografier på en del av de fjärilar som jag sett i minneslunden.

För den som vill plantera en egen fjärilsrabatt, kommer det att finnas en växtlista med förslag på fjärilsväxter. Så finns också möjligheten att köpa med sig en planta av krusmyntan från minneslunden att starta sin egen fjärilsrabatt med. Det är en tacksam växt på många sätt och fjärilarna flockas på den. Intäkterna från försäljningen går oavkortat till ytterligare växtinköp till minneslunden.

På bilden ovan en storfläckig pärlemorfjäril, en sällsynt besökare från förra året.

Hoppas att just DU kan och vill komma på söndag! Välkommen!

Slut på semestern

Nu är semestern slut och jag ska strax iväg till jobbet. Det ska bli så roligt! Tjejerna som har vikarierat under den här tiden, har varit jätteduktiga och kyrkogården har sett välskött ut. Självklart har jag varit där och kollat:)

Bortsett från den allmänna skötseln, är det planteringarna i urnorna, samt minneslunden, som jag varit intresserad av att ha lite koll på. Urnplanteringar är något som jag tycker är så roligt att ägna mig åt, och minneslunden, ja den är ett helt kapitel för sig. Jag grävde ju bort dammen och tillhörande plantering. Första dagen på semestern var jag där med en kollega och sågade ner ett träd... Det går liksom inte att släppa taget riktigt:)

Så här såg urnorna framför kyrkan ut före semestern:

I urnan planterades två stycken begonior av sorten "Dragon Wing". Jag åkte ända till Rönneshytta för att hämta dem och det har jag inte ångrat. Rönneshytta ligger mellan Askersund och Örebro och där finns en härlig handelsträdgård vars ägare är både kunniga och trevliga. Fördelen med att åka så långt för att hämta blommor är att man naturligtvis får anledning att stanna och fika på café Tutingen i Askersund, där jag såg denna sortens begonior för första gången i augusti förra året. Det ska bli så roligt att se dem idag!

Ibland har man maximal TUR!

Just nu åtnjuter jag min andra semestervecka. Tiden innan semestern jagade jag runt som en galning överallt på kyrkogården. En del saker hanns inte med alls, och det som hanns med blev inte lika omsorgsfullt utfört. Maj och juni är definitivt de allra stressigaste månaderna för min del.

Något som bara var tvunget att hinnas med var häckklippningen. Därför började jag klippa i god tid. Eftersom det är ett tungt arbete som främst frestar på ryggen för min del, klippte jag lite varje dag, för att sedan variera med annat arbete.

Men när känslan av stress tog överhanden, blev jag lite slarvig. Inte med själva frisyren på häckarna, för den är jag petnoga med, men med säkerheten. Många gånger har jag varit nära att såga mig i benet när jag släppte ner häcksaxen, och jag har fått sända iväg många tankar i tacksamhet till Den Allsmäktige för att jag kommit undan med blotta förskräckelsen. Men så tyckte Han nog att jag behövde en liten påminnelse ändå...

Så när jag sträckte fram handen för att plocka bort en stor kvist som vägrade att falla till marken, nöp häcksaxen tag i ett finger. Det blev ett ytligt sår, men blodet rann. Snabbt in med alla grejor i garaget och åka till vårdcentralen. När jag berättade vad som hänt, frågade sköterskan: "Hur var det möjligt?" och det undrar faktiskt jag också - ha ha ha!

Sköterskorna på Mantorps vårdcentral är så bra! Det blev lite sårtvätt, lite tejp och ett konstaterande att jag slipper stelkrampssprutan denna gång. Sen var det bara att åka tillbaka och klippa färdigt. Och vara glad att jag inte klippte av fingret. Det hade nog känts väldigt jobbigt...

Rivningen i minneslunden fortsätter

Långsamt går det framåt med saker och ting. Jag har konstaterat att jag inte hinner med allt på "ordinarie" arbetstid. Ska saker och ting bli gjorda får man jobba några timmar extra då och då. Men mitt beslut att riva dammen och planteringen i minneslunden före semestern står fast. Och nu har jag bara fyra dagar kvar att avsluta jobbet.

Det kändes riktigt bra när jag kommit så här långt:

Det fanns gott om sten i dammen. Likaså några liter fruktansvärt illaluktande vatten. När alla stenarna var urplockade, gick det ganska lätt att dra bort dammduken, och det kändes som en seger. Handlederna fick ta mest stryk med alla tunga lyft, men det kändes liksom väldigt bra ändå.

Observera den lilla röda medhjälparen som plötsligt dök upp lagom till fotograferingen. Han bor granne med kyrkogården och vistas ofta där.

Nu ska allting slätas ut. Jorden med alla ogräsrötter ska grävas bort. Sen ska den före detta planteringsytan bli gräsmatta. Det ska bli så roligt att se det färdiga resultatet inom kort!