Rivningen i minneslunden fortsätter

Långsamt går det framåt med saker och ting. Jag har konstaterat att jag inte hinner med allt på "ordinarie" arbetstid. Ska saker och ting bli gjorda får man jobba några timmar extra då och då. Men mitt beslut att riva dammen och planteringen i minneslunden före semestern står fast. Och nu har jag bara fyra dagar kvar att avsluta jobbet.

Det kändes riktigt bra när jag kommit så här långt:

Det fanns gott om sten i dammen. Likaså några liter fruktansvärt illaluktande vatten. När alla stenarna var urplockade, gick det ganska lätt att dra bort dammduken, och det kändes som en seger. Handlederna fick ta mest stryk med alla tunga lyft, men det kändes liksom väldigt bra ändå.

Observera den lilla röda medhjälparen som plötsligt dök upp lagom till fotograferingen. Han bor granne med kyrkogården och vistas ofta där.

Nu ska allting slätas ut. Jorden med alla ogräsrötter ska grävas bort. Sen ska den före detta planteringsytan bli gräsmatta. Det ska bli så roligt att se det färdiga resultatet inom kort!

Rivning i minneslunden

Något som sett alldeles förskräckligt ut under hela våren, är anläggningen med damm och tillhörande plantering i minneslunden. Själva dammen har kantats av kalksten, planteringen av betongsten. I dammkanten har det legat natursten. Så finns det ytterligare tre olika sorters stenmaterial i denna ytterst lilla minneslund. Det kändes lite plottrigt. Det är som att hänga upp fem olika sorters gardiner i fönstren i sitt vardagsrum.

Nå, det var materialvalet det. Så var det växterna. Forsythior planterade med en halvmeters mellanrum. Då att betänka att en forsythia kan bli flera meter hög och ett par meter i omkrets. I en rad bakom forsythiorna små sockertoppsgranar. Som ju också kan bli både breda och höga.

Det avgörande för min önskan att få riva hela anläggningen var dock följande: när man fyllde på vatten i dammen, så sprutade vattnet ut med samma fart på två ställen. Dammduken hade uppenbarligen gått sönder. Dammen blev bara halvfull. Och så rotogräset i rabatten. Kirskål och kvickrot. De behöver väl inte någon närmare presentation?

På bilden syns "planteringen" med kirskål i blom och frodig kvickrotsgrönska. Som ni, kära läsare, förstår, har jag inte ens försökt att få bort eländet.

Ni må tro att jag blev lycklig när min önskan att ta bort hela anläggningen beviljades av kyrkogårds- och fastighetsnämnden! Allt ska bort, och ytan liksom bara slätas till. Sen får vi se vad man kan hitta på. Det är ju alltid fint med en vattenspegel, men det måste vara LÄTTSKÖTT.

Översta lagret runt dammkanten är nu borta, likaså en hel del av naturstenarna. Målet är att få bort rubbet innan semestern, så jag har några veckor på mig. Detta är något som jag längtat efter att få göra, så jag  stannar gärna kvar någon timme varje dag utöver ordinarie arbetstid bara för att få det klart. Nu ser jag fram emot att få åka till jobbet och riva vidare :)

Vad är det här för fjäril?

I måndags när jag vattnade i minneslunden, fick jag syn på denna fjäril. Den var bara ett par centimeter i vingbredd och jag har aldrig sett den förut. Vet du vad det är för art? Lämna gärna en kommentar!

Fjärilsrabatten

Under juli månad har jag lagt ner mycket arbete i minneslunden. Första åtgärden var att snygga till den stora rabatten mot gravkapellet. Där fanns tidigare uppstammade forsythior som tagit stryk under vintern. Jag grävde bort dem, och två av dem har fått en ny växtplats och har skjutit rotskott i mängder.

Planen var att plantera fjärilsväxter i rabatten, och arbetet har fortgått i omgångar med att förbereda för plantering, planera inköp, göra en budget (som självklart sprack) och slutligen plantera. Det återstår ännu en del arbete, men fjärilsrabatten är nu nästan färdigplanterad. Och budgeten är nog överskriden med dubbla beloppet...

Här förbereds det. En del av lerjorden grävdes bort och mullhaltig planteringsjord blandades med den som var kvar. Längst till vänster ett stort bestånd av någon slags höstaster som bredde ut sig mer och mer. Allihop grävdes bort och fick en ny växtplats på ett annat ställe. De utgjorde bara en stor grön, ointressant massa där de stod.

Sen åkte jag till Växthuset Mobilia som ligger bara ett par kilometer bort. De har kunnig och väldigt trevlig personal och man får verkligen den service och uppmärksamhet som en kund kan önska. Med tanke på den begränsade ytan, erbjuder de ändå ett rätt rikligt sortiment av växter, och det de inte har hemma, går att beställa.

Det här var andra lasset med växter. Skuffen full...

När jag trodde att jag plockat färdigt i butiken, fick jag syn på denna skönhet. En välväxt helenaros som heter Lykkefund. Ett impulsköp, som samtidigt gav mig en idé om hur minneslunden kan bli lite mer "ombonad". Nu måste det ju byggas en spaljé någonstans... Rosruskan fick åka i framsätet, för den var för hög för att få plats i skuffen.

Lykkefund producerar klasar av underbart väldoftande små vita rosor.

Fram med gräsklippare och vagn, lasta och åka ner och plantera.

Just nu ser det ut så här. Det är mest gröna ruskor här och där, inte så mycket som blommar ännu. Allt utom vildvinet, kantnepetan och lavendeln är nyplanterat.

Här finns nu syrenbuddlejor, rosenflockel, krusmynta, kungsmynta, röd solhatt, anisisop, kärleksört, stäppsalvia, rysk martorn och höstvädd. I framkanten har jag planterat små vivor som jag fått av en av alla dessa vänliga kyrkogårdsbesökare. En dam som sköter sin mans grav med stor noggrannhet, och som varje år ansar och gallrar vivorna i gravrabatten. Jag bad helt enkelt att få de rötter och plantor som hon rensade bort, och de finns nu i fjärilsrabatten.

Anisisopen har redan hunnit växa till sig. Det var en av de första sorterna som jag planterade, och jag är mycket nöjd med resultatet.

Rysk martorn och höstvädd fick jag beställa, och jag fick dem nu i veckan. Gissa om jag blev glad för att de hann komma innan min semester! Höstvädden har otroligt fina, stora blommor i en underbar färgnyans.

En klematis har också hamnat där, men inte för att locka fjärilar, utan för att försöka dölja det tråkiga trappräcket bakom. Jula säljer en tvättlina som nästan är genomskinlig, och som fungerar bra till klematis att klättra på.

Min mor har grävt upp plantor av sina underbara, gammaldags rosor som hon har i sin trädgård, och ett par av dem hamnade i fjärilsrabatten. Så småningom hoppas jag att de ska blomma på detta vis:

Allt detta arbete har varit ett nöje, en vilopaus från trimning och ogräsrensning, därför att det här är en av mina drömmar som håller på att bli verklighet. Jag har haft den här drömmen så länge, och den föddes långt innan jag ens fick det här jobbet som vaktmästare. Drömmen fanns redan innan jobbet ens annonserades ut. Ibland tänker jag att det är märkligt hur saker faller på plats. De kunde ju faktiskt valt någon annan av alla dem som sökte vaktmästartjänsten. Skulle det ha blivit en fjärilsrabatt då?

Minneslunden - ett sparvarnas paradis i värmen

Värmen har hållit i sig under en längre tid nu. Vi har alla behov av att svalka oss och ta en dusch då och då. Även sparvarna på kyrkogården. Minneslunden tillhandahåller ett passande fågelbad, och med tanke på att dammen är föga estetiskt tilltalande just nu, så är det glädjande att den är till så stor nytta för någon annan. Flygtrafiken är tät.

Här är det action. En som badar, en som planerar att hoppa i, och en som redan har badat och nu står och torkar sig.

De kan vara lite skygga i början, och de kommer inte fram om jag är alldeles intill, men igår fick jag vara så nära som ett par meter ifrån dem. Kommer jag för nära så flyger de iväg till jordhögen på andra sidan häcken och badar där i stället.

Här är en riktigt skön typ. Han/hon ville bada länge och satt på en sten i vattnet och tvättade sig omsorgsfullt.

Sparvarnas första kullar av ungar flyger nu, och en del har en andra kull på gång. Igår fick jag klappa en unge i väntan på att en av föräldrarna skulle komma med mat. Det är så härligt att ha djur omkring sig!

Minneslunden

Minneslunden känns just nu som ett sorgligt kapitel. Jag har inte hunnit med att snygga till den så som jag vill. Det har varit så mycket annat som fått gå före. Eländet började tidigare i våras, då jag upptäckte att alla fem forsythiabuskarna hade torkat ut under vintern. Här är två av dem.

Även de små granarna som satt inklämda mellan forsythiorna och idegranshäcken hade sett sina bästa dagar. Och kirskålen hade börjat bre ut sig med väldig fart.

 Hittills har jag hunnit gräva bort de döda granarna samt tre av forsythiorna. Men det har i stället skapat en större, tom yta av stenhård lerjord som behöver bearbetas innan man kan plantera något annat på platsen. Planen är att sätta in perenner som ska locka fjärilar till minneslunden. Fjärilar är ju som flygande blommor.

Bilden ovan: så här såg den blivande fjärilsrabatten ut i slutet av maj. Längst bort står de torra forsythiorna kvar. Det är de som jag nu hunnit få bort. Där vill jag plantera en fjärilsbuske, syrenbuddleja, i stället.

En bit in i juni har det vuxit till sig lite. Forsythiorna är väck. En höstaster håller på och breder ut sig alldeles för mycket intill gravkapellets vägg. Penséerna har sett sina bästa dagar... Det som bjudit på riktig skönhet på sistone är syrenträdet med sina mörklila blommor, men den står i andra änden av minneslunden.

Men det vackraste av allt är nog denna skönhet. Lite undanskymd bakom en uppstammad syrenhortensia i rabatten växer den. En blå iris som är något mera blå i verkligheten än på bilden. En av de andra vaktmästarna har en sån i sin trädgård, och har en gång i tiden delat sin egen planta och satt den här i minneslunden. Och jag fick en planta också, som nu knoppas i en rabatt hemma hos oss.

Kanske blir det lite tid till minneslunden nästa vecka? Jag hoppas det. Denna vecka blir ju lite kort, eftersom det är midsommarafton på fredag, och högmässan som brukar vara på söndagar inträffar nu på lördag i stället. I början av juli är det dags för häckklippning, och den vill jag ha avklarad innan semestern. Jag minns en gammal kyrkvaktmästares ord: "Det finns ALLTID något att göra på en kyrkogård."