Igår var det min tur att tjänstgöra på högmässan. I vanliga fall förläggs den ju till söndagar, men igår var ett undantag. Något som fångade min uppmärksamhet mer än vanligt, var prästens predikan. Prästen som tjänstgjorde igår har en fantastisk berättarförmåga. Han använder inga minnesanteckningar, han kommer aldrig av sig, utan berättelsen bara flyter fram med betoningar på de rätta ställena. Det han talar om, kan man se framför sig som om det vore verklighet. För mig blev det en sällsam stund, eftersom jag oftast har svårt att koncentrera mig om någon talar längre än ett par minuter.
Jag kan inte återge berättelsen, men den handlade om en familjs midsommarfirande, särskilt om ett av barnen i familjen, om en tradition och om att inte bekymra sig varken för det som varit, eller för framtiden. Och altarblommorna, som jag plockade hemma i trädgården och i skogen intill, precis innan jag åkte iväg till kyrkan, illustrerade exakt en del av berättelsen.
Ibland tycks saker och ting sammanfalla på ett sånt sätt att man bara kan förundras över det. Igår var ett sånt tillfälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar