Ingen fjärilsskådning igår

Fjärilsskådning är svårt när väderförhållandena inte är de rätta. Igår var det mulet och blåsigt i Viby. Efter högmässan skulle vi gå till minneslunden för att titta på fjärilar, men de lyste med sin frånvaro. Det blev enbart kaffedrickande i kapellet, nog så trevligt förstås. Jag fick berätta lite om fjärilarna och minneslunden och sen skickade jag runt mitt fjärilsfotoalbum, och ett par böcker om fjärilar. På borden hade jag lagt kopior på växtlistor för fjärilslarver och fullvuxna fjärilar. De hade en strykande åtgång!

Kaffestunden var jättetrevlig och kapellet var fullt av härliga, positiva människor. Jag hann inte fotografera medan alla satt där, men så  här hade jag möblerat. Det fanns 20 sittplatser och vi var 23 personer totalt, men det gick bra att stå-fika också:)

Den stora växten i hörnet är en kaffebuske som jag tagit med mig hemifrån, enbart med syftet att det skulle bli lite skönare, grönare miljö inne i kapellet. Kaffebusken fick åka med hem igen efter uträttat värv. Jag är glad åt min lilla skåpbil, för den här kaffebusken hade nog varit svår att knöla in i en vanlig personbil. Otroligt nog stod den upp hela vägen.

Lite tur hade vi också, vi fick inte se en massa fjärilar, men den här lilla filuren satt på en av myntaplantorna och lät sig skickas runt bland kaffegästerna! Nu återstår att artbestämma den. Om DU vet vad det är för larv, får du gärna skriva det i en kommentar här.

Dagen blev bra, fast det hade ju varit så mycket roligare om det varit soligt, varmt och vindstilla - och massor av fjärilar i fjärilsrabatten i minneslunden. Men, men... vi får göra ett nytt försök nästa år, och alla andra år tills jag går i pension:)

Välkommen på fjärilsskådning på söndag!

På söndag den 14 augusti vill jag hälsa alla varmt välkomna till Viby kyrka och kyrkogård. Pastoratets huvudgudstjänst, söndagens högmässa, börjar kl 10 i Viby kyrka. Efter mässan, cirka kl 11, går vi tillsammans ner till minneslunden för att njuta av kyrkkaffet och titta på fjärilar.

Som väl de allra flesta vet, kan fjärilarna inte kommenderas fram, utan man får locka dem och se om de kommer. Vi ber om soligt, varmt och vindstilla väder för att öka chanserna att få se dessa fladdrande skönheter. I händelse av dåligt väder, tar vi kaffet i kapellet och där kommer då att finnas fotografier på en del av de fjärilar som jag sett i minneslunden.

För den som vill plantera en egen fjärilsrabatt, kommer det att finnas en växtlista med förslag på fjärilsväxter. Så finns också möjligheten att köpa med sig en planta av krusmyntan från minneslunden att starta sin egen fjärilsrabatt med. Det är en tacksam växt på många sätt och fjärilarna flockas på den. Intäkterna från försäljningen går oavkortat till ytterligare växtinköp till minneslunden.

På bilden ovan en storfläckig pärlemorfjäril, en sällsynt besökare från förra året.

Hoppas att just DU kan och vill komma på söndag! Välkommen!

Slut på semestern

Nu är semestern slut och jag ska strax iväg till jobbet. Det ska bli så roligt! Tjejerna som har vikarierat under den här tiden, har varit jätteduktiga och kyrkogården har sett välskött ut. Självklart har jag varit där och kollat:)

Bortsett från den allmänna skötseln, är det planteringarna i urnorna, samt minneslunden, som jag varit intresserad av att ha lite koll på. Urnplanteringar är något som jag tycker är så roligt att ägna mig åt, och minneslunden, ja den är ett helt kapitel för sig. Jag grävde ju bort dammen och tillhörande plantering. Första dagen på semestern var jag där med en kollega och sågade ner ett träd... Det går liksom inte att släppa taget riktigt:)

Så här såg urnorna framför kyrkan ut före semestern:

I urnan planterades två stycken begonior av sorten "Dragon Wing". Jag åkte ända till Rönneshytta för att hämta dem och det har jag inte ångrat. Rönneshytta ligger mellan Askersund och Örebro och där finns en härlig handelsträdgård vars ägare är både kunniga och trevliga. Fördelen med att åka så långt för att hämta blommor är att man naturligtvis får anledning att stanna och fika på café Tutingen i Askersund, där jag såg denna sortens begonior för första gången i augusti förra året. Det ska bli så roligt att se dem idag!

Ibland har man maximal TUR!

Just nu åtnjuter jag min andra semestervecka. Tiden innan semestern jagade jag runt som en galning överallt på kyrkogården. En del saker hanns inte med alls, och det som hanns med blev inte lika omsorgsfullt utfört. Maj och juni är definitivt de allra stressigaste månaderna för min del.

Något som bara var tvunget att hinnas med var häckklippningen. Därför började jag klippa i god tid. Eftersom det är ett tungt arbete som främst frestar på ryggen för min del, klippte jag lite varje dag, för att sedan variera med annat arbete.

Men när känslan av stress tog överhanden, blev jag lite slarvig. Inte med själva frisyren på häckarna, för den är jag petnoga med, men med säkerheten. Många gånger har jag varit nära att såga mig i benet när jag släppte ner häcksaxen, och jag har fått sända iväg många tankar i tacksamhet till Den Allsmäktige för att jag kommit undan med blotta förskräckelsen. Men så tyckte Han nog att jag behövde en liten påminnelse ändå...

Så när jag sträckte fram handen för att plocka bort en stor kvist som vägrade att falla till marken, nöp häcksaxen tag i ett finger. Det blev ett ytligt sår, men blodet rann. Snabbt in med alla grejor i garaget och åka till vårdcentralen. När jag berättade vad som hänt, frågade sköterskan: "Hur var det möjligt?" och det undrar faktiskt jag också - ha ha ha!

Sköterskorna på Mantorps vårdcentral är så bra! Det blev lite sårtvätt, lite tejp och ett konstaterande att jag slipper stelkrampssprutan denna gång. Sen var det bara att åka tillbaka och klippa färdigt. Och vara glad att jag inte klippte av fingret. Det hade nog känts väldigt jobbigt...

Rivningen i minneslunden fortsätter

Långsamt går det framåt med saker och ting. Jag har konstaterat att jag inte hinner med allt på "ordinarie" arbetstid. Ska saker och ting bli gjorda får man jobba några timmar extra då och då. Men mitt beslut att riva dammen och planteringen i minneslunden före semestern står fast. Och nu har jag bara fyra dagar kvar att avsluta jobbet.

Det kändes riktigt bra när jag kommit så här långt:

Det fanns gott om sten i dammen. Likaså några liter fruktansvärt illaluktande vatten. När alla stenarna var urplockade, gick det ganska lätt att dra bort dammduken, och det kändes som en seger. Handlederna fick ta mest stryk med alla tunga lyft, men det kändes liksom väldigt bra ändå.

Observera den lilla röda medhjälparen som plötsligt dök upp lagom till fotograferingen. Han bor granne med kyrkogården och vistas ofta där.

Nu ska allting slätas ut. Jorden med alla ogräsrötter ska grävas bort. Sen ska den före detta planteringsytan bli gräsmatta. Det ska bli så roligt att se det färdiga resultatet inom kort!

Vart tog nyfikenheten vägen?

En händelse fick mig att fundera över människors nyfikenhet. På morgonen gick jag min sedvanliga kontrollrunda på kyrkogården. Ofta lyfter jag på locken till soptunnorna för att se om det är dags att tömma dem. När jag så lyfter på ett lock, far det ut ett antal getingar i full fart. De är verkligen snabba. Jag var också snabb - att backa undan.

Nå, detta måste ju åtgärdas så snart som möjligt. Planerna tar form. Ta loss sopsäcken för att hitta getingbilan. Åka till Citygross och köpa Radar. Spraya. Jag lämnar getingarna i fred och hämtar en ny sopsäck. Lirkar loss sopsäcken ur hållaren medan getingarna åter far omkring mig. Hittar boet precis under kanten där den täckts helt av sopsäcken. Det gick alltså inte att få syn på boet medan sopsäcken satt på sin plats. Hoppas ingen hann bli stucken. Jag har redan tagit bort ett getingbo ur samma tunna i år. Soptunnan lämnas helt öppen, med locket uppfällt, så att det tydligt ska framgå att något inte är som det ska.

Under dagen nämner jag episoden för en kollega. Han föreslår att jag väntar till kvällen, alternativt tar boet tidigt på morgonen, när alla getingar befinner sig inne. Jag beslutar mig för att följa hans råd, inhandlar Radar och skrider till verket morgonen därpå.

Döm om min förvåning dagen därpå när jag får se detta:

Ja, först och främst handlar det ju om att folk vill göra rätt. Sopor ska läggas i en soptunna. Det kanske var för långt att gå till en av de andra. Att det inte satt någon sopsäck i, och att locket stod öppet, tycktes inte fungera som en signal att inte lägga sina sopor just i denna behållare.

Var det någon som undrade varför det inte satt en sopsäck där? För det brukar ju alltid sitta en sopsäck just där.

När slutar en människa att vara nyfiken på dessa små, till synes obetydliga detaljer i livet? Att börja fundera när något vardagligt plötsligt är en liten, liten aning förändrat? Och att då själv förändra sitt beteende efter situationen?

Och jag undrar: blev någon stucken?

Rivning i minneslunden

Något som sett alldeles förskräckligt ut under hela våren, är anläggningen med damm och tillhörande plantering i minneslunden. Själva dammen har kantats av kalksten, planteringen av betongsten. I dammkanten har det legat natursten. Så finns det ytterligare tre olika sorters stenmaterial i denna ytterst lilla minneslund. Det kändes lite plottrigt. Det är som att hänga upp fem olika sorters gardiner i fönstren i sitt vardagsrum.

Nå, det var materialvalet det. Så var det växterna. Forsythior planterade med en halvmeters mellanrum. Då att betänka att en forsythia kan bli flera meter hög och ett par meter i omkrets. I en rad bakom forsythiorna små sockertoppsgranar. Som ju också kan bli både breda och höga.

Det avgörande för min önskan att få riva hela anläggningen var dock följande: när man fyllde på vatten i dammen, så sprutade vattnet ut med samma fart på två ställen. Dammduken hade uppenbarligen gått sönder. Dammen blev bara halvfull. Och så rotogräset i rabatten. Kirskål och kvickrot. De behöver väl inte någon närmare presentation?

På bilden syns "planteringen" med kirskål i blom och frodig kvickrotsgrönska. Som ni, kära läsare, förstår, har jag inte ens försökt att få bort eländet.

Ni må tro att jag blev lycklig när min önskan att ta bort hela anläggningen beviljades av kyrkogårds- och fastighetsnämnden! Allt ska bort, och ytan liksom bara slätas till. Sen får vi se vad man kan hitta på. Det är ju alltid fint med en vattenspegel, men det måste vara LÄTTSKÖTT.

Översta lagret runt dammkanten är nu borta, likaså en hel del av naturstenarna. Målet är att få bort rubbet innan semestern, så jag har några veckor på mig. Detta är något som jag längtat efter att få göra, så jag  stannar gärna kvar någon timme varje dag utöver ordinarie arbetstid bara för att få det klart. Nu ser jag fram emot att få åka till jobbet och riva vidare :)