Tio i topp-listan

Under de snart två år som gått sen jag fick anställning som vaktmästare i Viby, har det inträffat många både positiva och negativa saker. Här är min personliga tio-i-topp-lista över det som varit riktigt, riktigt BRA under denna tid.

1. Kyrkorådet i Viby
Relationerna mellan mig och kyrkorådet präglas av ömsesidig respekt och mycket gott samarbete!

2. Arbetskamraterna
Ställer alltid upp. Fantastiskt!

3. Semestervikarierna
Lyfte inte bara sina löner, utan ansträngde sig till det yttersta för att göra kyrkogården så fin som möjligt.

4. Minneslunden
Har blivit finare sen rabatten med ogräshärden och den stinkande dammen togs bort. Nya planteringsurnor kom på plats och fjärilsrabatten fick ytterligare tillskott av växter. Försköningsarbetet kommer att fortsätta i år.

5. Fjärilarna
Oförfalskad skönhet, enorm glädje att få se dem och vara mitt ibland dem. Stunder av ren lycka.

6. Skönheten
Skönheten i allt som växer skapar känslor av harmoni och lugn. Hoppas fler än jag upplever detta. Kräver oftast att man stannar upp och ser sig omkring med alla sinnen. Troligen lika nyttigt som vitaminer.

7. Kapellet
En vacker byggnad som väckts till liv som rum för ceremonier, andakt och gemenskap. Kyrkkaffet som serverades i kapellet i augusti förra året var en höjdare.

8. Adventsro
Adventsro genomfördes vid fyra tillfällen under adventstiden förra året. Två gånger i Viby kapell, två i Veta kapell. Det blev precis så som vi önskat och planerat, och vi fick positiv förstärkning från många av dem som deltog. Vi kör i år igen!

9. Sjuksköterskorna
Stort tack till sjuksköterskorna på Mantorps vårdcentral som hjälper mig att pilla ut stickor ur fingrarna och som plåstrade om mig när jag råkade stoppa in ett finger i häcksaxen.

10. Gymmet
Mantorp Gym ska ha beröm för sina generösa öppettider. Kl 5.30 öppnas dörrarna. Då hinner jag med både träningen och efterföljande grötkokning på jobbet innan det är dags att gå ut på kyrkogården.

Hur ser din topplista ut?

Gravkapellet i Viby

Gravkapellet i Viby lever ett ganska undanskymt liv. Det står längst bort på den nyare, nedre delen av kyrkogården och används tyvärr alltför sällan.

Ändå är det både vackert och fridfullt där inne. Det enda fönstret vetter mot minneslunden och är överhöljt av vildvin. Kapellet är ganska litet. Utvändigt är det putsat och har spåntak som nyligen tjärades. Bilden ovan är tagen i maj, före taktjärningen.

Innertaket är härligt blått, med tvärgående bjälkar. Golvet är av sten. Stolarna har jag burit ner från kyrkan. Det verkar inte finnas någon genomtänkt möblering för kapellet. Mattan har nog sett sina bästa dagar. Dessutom ser det lite konstigt ut att den är kortare än katafalken.

Golvljusstakarna i smidesjärn har nog stått där ett tag, men den trearmade tennljusstaken och tennvaserna på altaret har jag burit ner från kyrkan. De är nu återbördade till kyrkan igen, för tenn får ju inte stå för kallt, och dessutom är det kyrkans altarvaser, så de var liksom bara "utlånade" till kapellet en stund.

Enligt min mening används kapellet alltför lite. Det är passande för små sällskap, kanske tio-femton personer. Eller färre, förstås. Alldeles utmärkt också om man vill förätta en borgerlig begravningsakt. Men det förutsätter förstås att det inte kommer för många gäster.

Det som inte kom med på bilden är den gamla tramporgeln, som faktiskt ger ljud ifrån sig. (Jag har testat, men kan inte gå i god för att det betyder njutbar musik.) Korset som brukar hänga ovanför altaret är inte heller med. Det är ett enkelt, brunt träkors och var nerplockat vid fotograferingstillfället.

Min önskan är att kapellet får leva upp lite då och då. Det står definitivt till förfogande, liksom jag själv. Välkommen på ett besök!