Trots att marken fortfarande är frusen på vissa ställen på kyrkogården, så har dessa underbara vårens budbärare trotsat kylan och tittat upp. Gissa om vaktmästar'n blev glad över åsynen :) Njut av våren och skönheten!

Trädgårdsmässan i Älvsjö

Förra fredagen åkte en kollega och jag upp till Trädgårdsmässan i Älvsjö. Det blev en resa där nytta och nöje kombinerades på ett alldeles förträffligt sätt. Ingen av oss har tidigare besökt den mässan, så nyfikenheten var stor, och vi kände oss nöjda när dagen var slut. Eftersom vi planerar att utveckla delar av våra respektive kyrkogårdar inom kort, behöver vi både kunskap och inspiration. Det fick vi i mängder.

Jag fotograferade inte särskilt mycket eftersom det fanns folk överallt. Men några bilder blev det ändå. Här är en härlig miljö, med en unik bänk, och jag skulle vilja kopiera alltihop till en mysig sittplats på kyrkogården.

Ett företag som visade upp sig på mässan tillverkar gravvårdar efter gamla förlagor. Helt fantastiskt vackra! Den här typen av gravvårdar är ovanliga i våra trakter, men så är inte heller Östgötaslätten känd för några järnmalmsfyndigheter. De är väl vanligare längre uppåt landet, antar jag.

Denna soffa med alla sina kuddar skulle passa perfekt i Viby kapell som har ett blått innertak, vita väggar och ett mörkgrått stengolv. Ungefär fyra soffor kunde vara lagom. Visst kan man väl sitta i en soffa med kuddar under en gudstjänst? Soffan kommer från Monika Design.

Vi tittade in i många montrar, träffade trevliga människor, och lärde oss mer om både det ena och det andra. Handlade gjorde vi förstås också. Mest böcker om trädgård och natur. Och så besökte vi Garden Girl! Det blev inga bilder därifrån, för det var trängsel där inne och jag kan förstå varför. ALLT de säljer är jättesnyggt!

Jag älskar ju mina Garden Girl-byxor och det finns mängder av färgmatchade tillbehör till trädgårdsbyxorna. Från topp till tå. Solhatt, t-shirt, otroligt vackra trädgårdshandskar, ett snyggt bälte till byxorna, söta sockor och fina gummistövlar. Och paraply om det skulle regna... Bilderna nedan är från Garden Girls hemsida.

Det har kommit en hel del väldigt snygga och användbara nyheter. Klickar du på länkarna kommer du direkt till deras hemsida. Är du kvinna, tycker om romantiska mönster och färger, och har en kropp med de typiska kvinnliga formerna (dvs är kurvig), så kommer du att trivas i Garden Girls kläder.

Ja, jag vet, nu gör jag reklam här, men Garden Girl är det bästa som har hänt i Sverige när det gäller trädgårdskläder för kvinnor. Visst får jag bra service när jag går in i den yrkesklädesbutik där vi brukar handla, men faktum är att designen är trist och passformen utgår ofta från en mera manlig (rak) kroppsform. Nu väntar jag bara på att de ska ta in Garden Girls sortiment...

En blomma till Dig som behöver den just nu

Den senaste tiden på jobbet har varit väldigt händelserik på många sätt. Både negativa och positiva händelser har påverkat mig, och det finns lärdomar att dra av både det ena och det andra. Några personer som jag träffat genom arbetet har drabbats av olyckor och akuta sjukdomstillstånd. Sånt skapar oro och man får sig en tankeställare varje gång. Tankarna går till dessa människor, till deras anhöriga, till den sjukvårdspersonal som tar hand om dem och till arbetskamraterna. Frustrationen över att inte kunna hjälpa är påtaglig. Tacksamheten över att man själv inte har värre små krämpor än att man ignorera dem är stor.

Just nu är det många som behöver känna hopp. Till alla Er - en liten blomma, en vårens budbärare, ett tecken på att hoppet är något som kan bära oss framåt. De här rara rokokopenséerna planterades vid Viby kyrkas entré förra torsdagen, och de har klarat några frostnätter och kalla blåsiga dagar. Precis så som våra liv ibland kan utsättas för livets frostnätter och kalla blåst.

Vårtecken

Förra veckan hördes lärkans sång över åkrarna utanför kyrkogården. Någon dag senare vräkte det ner 25 cm snö. Nu har det mesta av den snön försvunnit igen. Undrar hur det gick för lärkan, dock...

Igår gick jag ner och kikade i minneslunden för att se om det hänt något. Och jo, våren är ankommen även till Viby minneslund. Pärlhyacinterna sticker upp genom jorden, och en liten, liten viva har skickat ut den första blomman!

Jag sänder tankar av tacksamhet till damen som gav mig vivorna att plantera i minneslunden. De är så vackra!

Döende cotoneaster

På Viby gamla kyrkogård finns en äldre cotoneasterhäck. Jag tycker den är lite för hög, både av estetiska skäl, men också av arbetsmiljöskäl. Det är helt enkelt väldigt påfrestande att snubbla omkring på ojämnt underlag med häcksacksen i höjd med näsan. För att inte tala om hur mycket tvåtaktsavgaser man hinner dra i sig samtidigt.

Under det här året som jag jobbat på kyrkogården har jag sett att det vuxit lite klent i en ände av häcken. I måndags tog jag tag i en gren som såg dålig ut, och grenen gick av nere vid marknivå. Stackars cotoneaster! Den pinnen var helt död, och flera med den. Barken har krullat upp sig och ger inte längre något skydd åt växten.

De små hålen är väl gjorda av någon insekt, gissar jag. Om det är någon av er, kära läsare, som har större kännedom om detta, får ni gärna ge er till känna och berätta mer. Jag är väldigt nyfiken på vad det är som har hänt.

I samråd med en betrodd kollega har jag beslutat att vi skär ner häcken helt och provar att starta om den. Ja, de döda delarna lär ju inte skjuta nya skott, men för häcken i övrigt är det nog dags för föryngring.

Egentligen vill jag inte ta ner fler häckar i år, men det här blir ett måste, tyvärr. Sparvarna har cotoneastern som sin tillflykt och en och annan fågel bygger bo i den. Nu tar jag bort ett skydd utan att erbjuda något annat. Jag tycker det är viktigt med djur på kyrkogården. Det blir en bättre balans med ett fungerande ekosystem. Men jag har redan funderingar kring sparvvänlig plantering. Vi får se vad det kan bli av det...

Kuddar

Så var det dags att avslöja vad jag höll på med den där fredagen då trädbeskärningen ägde rum på Viby kyrkogård och jag var annorstädes. Jag sydde kuddfodral. Det är inte en arbetsuppgift som står i mitt löneformulär, dvs i listan av arbetsuppgifter som hör till min tjänst. Men det finns en förklaring.

När det är barndop i kyrkan, är en betydande andel av dopgästerna också barn. Barn i alla åldrar, men företrädesvis en hel del småttingar. De har svårt att se vad som händer framme vid dopfunten eftersom kyrkbänkarna är byggda för vuxna. Så jag tänkte att om man lägger fram stora kuddar i koret, alldeles inpå platsen där dopfamiljen brukar stå, så kan alla verkligen följa med i dopgudstjänsten, mer på sina egna villkor.

Jag for till det stora inredningsvaruhuset för att inhandla kuddar och kuddfodral. Tyvärr fanns det bara två varianter av kuddfodral att välja mellan, och de passade inte ihop med Viby kyrkas färger. Därför köpte jag tyg och sydde överdragen själv.

Det var roligt att ta fram symaskinen. Det är en riktig nostalgimaskin, en gammal Husqvarna 2000 som blev min för snart trettio år sen. Och den var begagnad redan då. (Hu, vilket perspektiv, man kan ju undra hur gammal jag själv är...)

Så här blev det i kyrkan. Små stolar för barn, kuddar och en korg med små böcker och gosedjur. Det ska bli kul att se småttingarna där framme i händelsernas centrum på gudstjänsterna framöver. Ett sätt att värna om Svenska kyrkans yngre medlemmar, tycker jag.

Härligt utearbete!

I fredags var det dags att ta bort några av de lägsta grenarna på fyra av lindarna längs vägen utmed nya kyrkogården. Detta var alldeles nödvändigt, för under den varmare årstiden passerar här ett antal lastbilar och grenarna har hängt så lågt, att de släpat i lastbilstaken. Och jag får medge att en chaufför var väldigt arg över detta. Inte konstigt heller, för han hade en väldigt fin och otroligt välskött bil. Jag skulle också blivit arg i hans situation.

Men det var inte jag som klängde omkring bland trädgrenarna flera meter uppe i luften, nej, det gjorde ett par personer som är duktiga på sånt. Och vad sysslade jag med under tiden? Ja, det ska jag avslöja en annan dag. Jag var inte ens på plats när trädbeskärningen ägde rum. Men på lördagen när jag kom till jobbet, såg det ut så här:

Och hela dagen igår var jag och två kollegor sysselsatta med att ta reda på bråten. Såga och sortera för att därefter frakta bort riset. Veden blev kvar, för den kommer att hämtas av någon som kommer att värma sin bostad med den.

Även idag har vi sysslat med exakt samma arbete, men denna gång på Veta kyrkogård. Tre turer med två bilar och släp blev det, och jag kom till insikt om en viktig sak: det är enklare att backa med släpet om jag tvättar bakrutan på bilen först :)