Den senaste tiden på jobbet har varit väldigt händelserik på många sätt. Både negativa och positiva händelser har påverkat mig, och det finns lärdomar att dra av både det ena och det andra. Några personer som jag träffat genom arbetet har drabbats av olyckor och akuta sjukdomstillstånd. Sånt skapar oro och man får sig en tankeställare varje gång. Tankarna går till dessa människor, till deras anhöriga, till den sjukvårdspersonal som tar hand om dem och till arbetskamraterna. Frustrationen över att inte kunna hjälpa är påtaglig. Tacksamheten över att man själv inte har värre små krämpor än att man ignorera dem är stor.
Just nu är det många som behöver känna hopp. Till alla Er - en liten blomma, en vårens budbärare, ett tecken på att hoppet är något som kan bära oss framåt. De här rara rokokopenséerna planterades vid Viby kyrkas entré förra torsdagen, och de har klarat några frostnätter och kalla blåsiga dagar. Precis så som våra liv ibland kan utsättas för livets frostnätter och kalla blåst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar