På Viby gamla kyrkogård finns en äldre cotoneasterhäck. Jag tycker den är lite för hög, både av estetiska skäl, men också av arbetsmiljöskäl. Det är helt enkelt väldigt påfrestande att snubbla omkring på ojämnt underlag med häcksacksen i höjd med näsan. För att inte tala om hur mycket tvåtaktsavgaser man hinner dra i sig samtidigt.
Under det här året som jag jobbat på kyrkogården har jag sett att det vuxit lite klent i en ände av häcken. I måndags tog jag tag i en gren som såg dålig ut, och grenen gick av nere vid marknivå. Stackars cotoneaster! Den pinnen var helt död, och flera med den. Barken har krullat upp sig och ger inte längre något skydd åt växten.
De små hålen är väl gjorda av någon insekt, gissar jag. Om det är någon av er, kära läsare, som har större kännedom om detta, får ni gärna ge er till känna och berätta mer. Jag är väldigt nyfiken på vad det är som har hänt.
I samråd med en betrodd kollega har jag beslutat att vi skär ner häcken helt och provar att starta om den. Ja, de döda delarna lär ju inte skjuta nya skott, men för häcken i övrigt är det nog dags för föryngring.
Egentligen vill jag inte ta ner fler häckar i år, men det här blir ett måste, tyvärr. Sparvarna har cotoneastern som sin tillflykt och en och annan fågel bygger bo i den. Nu tar jag bort ett skydd utan att erbjuda något annat. Jag tycker det är viktigt med djur på kyrkogården. Det blir en bättre balans med ett fungerande ekosystem. Men jag har redan funderingar kring sparvvänlig plantering. Vi får se vad det kan bli av det...
