Så var det dags att avslöja vad jag höll på med den där fredagen då trädbeskärningen ägde rum på Viby kyrkogård och jag var annorstädes. Jag sydde kuddfodral. Det är inte en arbetsuppgift som står i mitt löneformulär, dvs i listan av arbetsuppgifter som hör till min tjänst. Men det finns en förklaring.
När det är barndop i kyrkan, är en betydande andel av dopgästerna också barn. Barn i alla åldrar, men företrädesvis en hel del småttingar. De har svårt att se vad som händer framme vid dopfunten eftersom kyrkbänkarna är byggda för vuxna. Så jag tänkte att om man lägger fram stora kuddar i koret, alldeles inpå platsen där dopfamiljen brukar stå, så kan alla verkligen följa med i dopgudstjänsten, mer på sina egna villkor.
Jag for till det stora inredningsvaruhuset för att inhandla kuddar och kuddfodral. Tyvärr fanns det bara två varianter av kuddfodral att välja mellan, och de passade inte ihop med Viby kyrkas färger. Därför köpte jag tyg och sydde överdragen själv.
Det var roligt att ta fram symaskinen. Det är en riktig nostalgimaskin, en gammal Husqvarna 2000 som blev min för snart trettio år sen. Och den var begagnad redan då. (Hu, vilket perspektiv, man kan ju undra hur gammal jag själv är...)
Så här blev det i kyrkan. Små stolar för barn, kuddar och en korg med små böcker och gosedjur. Det ska bli kul att se småttingarna där framme i händelsernas centrum på gudstjänsterna framöver. Ett sätt att värna om Svenska kyrkans yngre medlemmar, tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar