Begravning

Idag har det varit begravning. Det blåste hårt och himlen såg då och då hotfull ut, men även några solstrålar letade sig fram till oss på jorden. När flaggan skulle hissas, fick man hålla hårt i linan, men det gick bra.

Det mesta var iordningställt i förväg inne i kyrkan. Jag tycker om att jobba så, för att undvika överraskningar i sista sekunden. Det som återstod för mig att göra, var att arrangera altarblommorna. I kalendern där det ges anvisningar om altarblommor, är det fortfarande vårblommor som gäller. Men jag hittade varken tulpaner eller påskliljor i butikerna, så det blev underbara, frodiga, väldoftande, vaniljvita lövkojor med kvistar av forsythia. Forsythian har stått i en hink med vatten i värmen i garaget under en vecka, men de har inte börjat blomma ännu. Nu hade inte det så stor betydelse. Även bara kvistar har sin skönhet, särskilt i såna här enkla arrangemang.

På en begravning lägger man kanske inte märke till altarblommorna över huvud taget. Det brukar ju bli ett blomsterhav både ovanpå och runt kistan.

När utrymmet på golvet inte räcker till, bygger man på höjden. Här har begravningsentreprenören varit riktigt fantasifull och ställt ett gigantiskt blomsterarrangemang ovanpå dopfunten. Hur vackert som helst!

Det känns skönt att allting flöt smidigt utan fadäser. Även idag fick jag samverka med proffs. När var och en tar sin roll på allvar, fungerar det så bra. På morgonen kom traktens mest respekterade florist och dekorerade kistan. Sen tog representanterna från begravningsbyrån över och arrangerade alla blommor, ställde fram begravningsljusstakar, lade ut program och allt annat som de brukar göra. Det är kul att se hur noga de är med detaljer.

Därefter kom musikerna och började öva, och sen kom prästen. Ceremonin skulle börja med klockringning, men jag kände mig osäker på när det var dags att sätta igång klockan. Det var inte heller läge att stega fram till prästen för att fråga, men han var förutseende nog att vända sig halvt om och göra en gest, som om han ringde med en klocka med ena handen! Sånt gillar jag! Så enkelt. Önskar att jag kunde lägga in ett videoklipp på det här, men tyvärr, det finns inget sånt...

Under gudstjänsten sköter vaktmästaren ljudanläggningen, och så ska man diskret kunna springa ut och hissa flaggan så att den är i topp när de anhöriga går ut ur kyrkan. Detta görs lämpligen under en psalm, för då låter orgeln så mycket att det inte hörs om det skramlar lite i dörrarna. För mig krävs det minst tre verser av "Härlig är jorden" för att jag ska hinna ut, lossa linan, trassla ut den, hissa flaggan, spänna fast den, och sen springa in i kyrkan igen. Idag hann jag precis!