Ha inte så bråttom!

I människans längtan efter våren, lät sig några luras av de varma, sköna dagarna i mars. Tyvärr. Penséerna stod i handelsträdgårdarna och lockade. Ivriga var de första som kom till kyrkogården med de vackra vårliga skönheterna. Sen kom frosten.

I min rädsla att få arga kommentarer hade jag satt på vattnet på kyrkogården. Jag tänkte att alla som planterar behöver ju vattna. Alla kulkopplingar på vattenutkasten frös sönder. Ett nybörjarmisstag.

Jag har lärt mig min läxa. Jag ska aldrig mer sätta på vattnet för tidigt. Jag får slå dövörat till griniga kommentarer från kyrkogårdsbesökare. En krävande person ifrågasatte varför vattnet inte var på. Jag svarade att det fortfarande var alldeles för kallt. Då sa hon: "Hemma hos oss var det plusgrader."

Vad svarar man på det?

Arkivmaraton

Igår körde vi maraton i Kyrkans Hus, en kollega och jag. För hennes del bestod arbetet av att sanera ett värdeskåp som luktade apa, att delvis tömma och sedan organisera om i ett kaotiskt förvaringsskåp, att byta ut ett förskräckligt fult och illa slitet bord som stått i foajén mot ett vackert träskåp som hon själv renoverat. Plus lite till.

Mitt jobb bestod av att torka av åratals (?) av samlat damm på hyllorna i arkivet allt eftersom de tömdes och innehållet organiserades om till enhetliga avdelningar. En del av arbetet har bestått av att identifiera det material som ligger i arkivet, om det är aktuellt eller inte. Mycket hamnade i en annan sorts arkiv, av typen "det runda arkivet", fast i det här fallet rörde det sig om cirka fem sopsäckar...

Fortfarande återstår en del arbete. Framför allt behöver alla pärmar en enhetlig märkning så att det blir lättare att identifiera deras innehåll. Dessutom ska hyllorna få märkning så att man får överblick.

Gårdagens arbete avbröts kl 21. Då var jag fortfarande pigg, men idag är jag så trött att jag har dubbla påsar under ögonen. Nu ska jag iväg till kyrkogården för att fredagsstäda. En trevlig helg tillönskas er alla, kära läsare!

En "vanlig" arbetsdag

Det finns mer eller mindre vanliga arbetsdagar. Dock innebär det inte att de har samma innehåll. En vanlig arbetsdag på mitt jobb är en dag som kan vara fylld av väldigt olika arbetsuppgifter. Förr, när jag arbetade som lärare inom den kommunala vuxenutbildningen, var själva arbetsuppgifterna mycket mer förutsägbara. Då var det relationerna till alla människor man mötte, som utgjorde en sorts spänningsfält. Om det till exempel hade hänt något särskilt, som att en konflikt seglat upp i en grupp, eller någon råkat ut för något allvarligt som akut sjukdom eller ett brott, då kände man av det direkt man klev in i klassrummet. Utan att någon hade sagt något.

I kyrkvaktmästarjobbet är det i stället arbetsuppgifterna som varierar stort. Visst möter vi många människor i arbetet, men det är ganska sällsynt att relationerna till dem fördjupas på samma sätt som i lärarjobbet. En av mina arbetsdagar för ett par veckor sen hade följande innehåll:

• Började med ett pass styrketräning på gymmet kl 5.30.
• Åkte till jobbet, kokade frukostgröt, duschade och klädde om.
• Satte upp anslag vid två av ingångarna till kyrkogården rörande gravplatser som saknar gravrättsinnehavare.
• Satte gröna skyltar vid några gravplatser där gravrättsinnehavare eller anhöriga ombedes kontakta pastorsexpeditionen.
• Bar in några lådor stearinljus i kyrkan.
• Mätte skrudskåpet som står i brudkammaren och planerade för hur vi ska göra för att flytta det. Det måste plockas isär, eftersom det är platsbyggt och inte går att bära ut genom dörröppningen.
• Gick en kontrollrunda på kyrkogården för att få överblick över kommande arbeten. Såg att en gravsten hade vält p g a rörelser i marken, och flera andra lutar betänkligt.
• Mätte den välta gravstenen, samt dem som lutade mycket, och räknade ut om socklarna håller rekommenderad säkerhetsstandard. Det gjorde de inte, och de behöver därför åtgärdas med någon typ av säkrare förankring.
• Kollade upp gravplatsnummer och gravrättsinnehavare för nämnda gravstenar för att kunna kontakta gravrättsinnehavarna om detta.
• Körde bort vissnade begravningsblommor från en gravplats.
• Räfsade och plockade upp nerfallna grenar.
• Åkte till Kyrkans Hus (pastorsexpedition mm) och hade ett samtal med arbetsledaren och en kollega om kommande större utomhusarbeten.
• Vidareförmedlade kontaktuppgifter om en bra anläggningsentreprenör för vissa tilltänkta arbeten.
• Samtalade med diakonen om det fortsatta arbetet med pilgrimsgruppen.
• Gick igenom ett arbetsmiljödokument med en kollega, gjorde vissa ändringar i dokumentet och mailade iväg det till berörda parter.
• Fick telefonsamtal från Frivården och förhörde mig i detalj om ärendet. Vissa pastorat låter personer som straffats med samhällstjänst att arbeta av sitt straff med enklare arbete på kyrkogårdar. Detta fall var inte aktuellt p g a att utomhussäsongen inte riktigt kommit igång ännu, så det fanns inte tillräckligt med rätt typ av arbetsuppgifter att erbjuda.
• Packade de sista volymerna ur kyrkoarkiven i Kyrkans Hus. Det är ett 40-tal fulla flyttkartonger som ska köras till Landsarkivet i Vadstena.
• Bad arbetsledaren om instruktioner rörande omstrukturering av arkivet.
• Planerade morgondagens arbete tillsammans med en kollega.
• Fick information om en del fondmedel som finns till förfogande, och gav förslag på nödvändiga arbeten som kan göras med hjälp av dessa medel.

Denna arbetsdag blev längre än vanligt. På kvällen när jag körde hemåt fick jag telefonsamtal från kollegan angående en nödvändig ändring av morgondagens planer (force majeure-läge).

Jag tror att det ibland är bra att punkta ner vad man gör på sitt arbete för att få överblick. Särskilt bra är det nog att göra det om man känner sig slutkörd och trött. Då är det lättare att se om det har med arbetssituationen eller något annat att göra.

Arkivet

På senare tid har jag fått kommentarer om att jag inte synts till på kyrkogården. Många människor är vana vid att jag alltid är där. Men oftast har jag varit där tidigt om morgnarna för att titta till kyrka och kyrkogård. För att släppa in hantverkare i kyrkan och för att göra några småjobb. Resten av min arbetstid har spenderats i arkivet i Kyrkans Hus, pastorsexpeditionen inne i Mantorp.

Arkivet har varit överfullt. Där har stått, och står fortfarande till viss del, en enorm mängd med gamla dokument som skulle ha levererats till Landsarkivet i Vadstena förra året. Men ingen har haft tid att ta itu med det arbetet. Eftersom vintern är den lugnaste perioden för de flesta kyrkvaktmästare, erbjöd jag mig att sortera ut de gamla dokumenten och frakta dem till Vadstena.

Igår, fredag, förmiddag lastade kollegan och jag in över femtio flyttlådor i våra bilar och körde till Landsarkivet i Vadstena slott. Vi möttes av 1:e arkivarien som visade sig vara en mycket trevlig person, och tillsammans körde vi in lådorna i en lång korridor i slottet. Allt gick snabbt och smidigt.

Fortfarande återstår en större mängd material att packa och köra iväg, men jag har hela tiden trivts med arbetsuppgiften så jag ser fram emot att få gömma mig i arkivet på måndag igen. Tänk så härligt att så här en ledig lördag morgon kunna se fram emot att få åka till jobbet på måndag:)

Grävning för va

Tänkte bara visa hur det såg ut precis utanför kyrkan när man grävt fram den gamla avloppsanläggningen. Det fanns inte bara en brunn visade sig - det fanns två.

Från början var det tänkt att man skulle dra de nya ledningarna för vatten och avlopp i den gamla avloppsledningen. Det gör man genom att blåsa in snöre med hjälp av en kompressor genom den gamla ledningen, och hoppas att snöret dyker upp i andra änden av ledningen. Sen fäster man snöret i det nya röret och drar det genom den gamla ledningen.

Tyvärr fungerade inte planen. Snöret kom aldrig fram trots envisa försök.  Det ledde till att man var tvungen att gräva fram hela avloppsledningen längs kyrkan.

Konsekvenserna blev följande:
1. Det blev nödvändigt att tillkalla arkeolog.
2. Arbetet försenades i väntan på arkeologen.
3. Särskild utrustning för tryckning av rör under kyrkogårdsmuren fick hyras in.
4.  Man fick lägga ner nya rör att dra va-ledningarna i.
5. Fler arbetare kallades in för de olika arbetsmomenten.
6. Frustration över att ingenting gick smidigt.
7. Kylan gjorde arbetet krångligare.
8. Allting tog mycket längre tid.
9. Gissa hur mycket det kommer att kosta i slutänden?!

Nytt vatten och avlopp till Viby kyrka

Ni som har besökt Viby kyrkogård på sistone har säkert sett att det är ganska stökigt vid kyrkan. Där pågår grävning för nya vatten- och avloppsledningar.

Kylan har gjort det nödvändigt att först tina upp marken för att möjliggöra grävning.

Från den röda "lådan" har man dragit ut värmeledningar som sen täckts med isoleringsmattor. Det är väldigt effektivt, men man kan ju undra hur mycket energi som går åt...

Utanför östra kyrkogårdsmuren har man grävt för att kunna trycka ledningarna under muren och upp igenom marken fram till kyrkan.

Tjälen är djup och man får använda särskilda redskap för att ta sig igenom.

Så här års är det väl inte världens glassigaste jobb vare sig att sitta i en grävmaskin eller vara spadgubbe. Själv har jag ibland möjlighet att välja om jag vill jobba ute eller inne, och det har jag utnyttjat när det varit som kallast. För den som undrar var jag hållit hus, kan jag berätta att jag mest uppehållit mig inne i arkivet i Kyrkans Hus. Där finns massor av arbete att uträtta. Mer om det arbetet kommer i ett inlägg framöver.

Arbete som inte syns

Har du någon gång tagit tag i arbetsuppgifter som ingen annan har tagit på sig att utföra? Såna där små saker som ingen märker att du har gjort? Arbetsuppgifter som alla andra bara struntat i, eller inte ens vetat om att de skulle behöva utföras. Lägger du själv märke till om någon annan fixar något som bara legat och väntat? Eller är just du en sån som fixar åt andra?

Jag känner till många som sköter sitt jobb. Punkt. De gör vad de ska. Så finns det personer, som förutom att sköta sitt eget jobb, också fixar och gör lite extra. Personer som tar lite extra ansvar för både arbetsplatsen och arbetskamraterna. Tar tag i såna saker som ibland faller mellan stolarna så att säga. Utför arbetsuppgifter som inte direkt kan sägas ingår i någon särskild persons ansvarsområde. Förutsättningen är förstås att man har ögon och öron öppna och lägger märke till dessa ibland väldigt små arbetsuppgifter.

Nu är inte jag världens mest lyhörda person. Ibland går jag omkring med skygglappar för både ögon och öron. Men det finns uppmärksamma personer runt omkring mig som ger mig inspiration. Det ledde härom veckan till att jag tog några minuter av min arbetstid till att laminera gudstjänstordningar att lägga i kyrksalen i Kyrkans Hus. Det var något som behövde göras. Allt material fanns på plats. Bara att sätta igång. Tog inte så lång tid. Enkelt. Det gick bra och jag blev nöjd.

Att utföra en sån arbetsuppgift kan göra underverk för den sinnesstämning man befinner sig i. För mig handlar det om att själva utförandet av arbetsuppgiften är själva belöningen. Då behövs ingen uppmärksamhet från andra. Jag blir inte beroende av andras uppskattning. Det gör inget ifall ingen skulle lägga märke till att just det här blev gjort. Eller att det var just jag som gjorde det. Förutsättningen är förmodligen att man från början tycker om det man gör, alternativt att man är så fokuserad på att uppnå själva resultatet. Att vara eller att göra? Eller?

De här möjligheterna finns nog på många arbetsplatser, i många yrken. Det gäller bara att upptäcka dem. Om man har den läggningen. Jag får hjälp på vägen av andra att lära mig detta. Det är jag tacksam för, eftersom det leder till att jag trivs ännu bättre på mitt jobb.

Det här är något som får mig att må bra. Men det är ju sånt som varierar bland människor. Vi söker ju ofta utlopp för en del av våra behov via våra yrken och arbeten. Vad ger dig tillfredsställelse på jobbet? Vad får dig att må bra på ditt jobb?