fredag, mars 05, 2010

Åkgräsklippare - Stiga, Walker & Husqvarna

För länge sedan hade jag ambitionen att skriva recensioner av åkgräsklipparna. Däremot fanns inte riktigt orken att genomföra det. Arbetet tog det mesta av både tid och kraft. Nu tar jag mig tid till en kortrecension av en Stiga, en Walker och en Husqvarna.

Nedan en Stigaklippare. De finns i hur många modeller och varianter som helst. Därför får man vara noga med att hålla reda på att maskin och klippaggregat har skilda modellnummer när man behöver skaffa reservdelar. Det hjälper inte att veta att maskinen heter exempelvis Stiga Millennium och tro att verkstan ska plocka fram rätt muttrar eller vad det nu är man behöver. (OBS! Maskinen nedan är inte en Millennium, men det finns en som heter så.) Kåpan bak är borttagen vid fototillfället då jag bytte batteri på maskinen.

Stigan i sig är ganska hög, man sitter högt och ser ganska bra vad man har omkring sig. Klippaggregatet är lite tungt och bökigt att släppa ner och lyfta upp. Inte så bekvämt, för man måste luta sig framåt-neråt med hela kroppen och sträcka ut högerarmen för att mickla med spaken.

Stor nackdel - vissa klippaggregat går inte att vinkla upp, vilket komplicerar rengöringen. Man behöver en ramp att köra upp på för att kunna angripa klumparna med gräsklipp underifrån.


Nästa maskin är en Walker. Finns förstås också i en rad varianter. Välj den om du vill bräcka grannen och riskera att få inbrott i garaget. Känns lyxig att köra. Kanske är den utvecklad av cowboys, för den vänder runt som en rodeohäst! Styrs med spakar, genialiskt enkelt när man fattat maskinens manövrerbarhet. Lite lurigt i början med hjulen på klippaggregatet som beter sig som hjulen på snabbköpets kundvagnar, men det lär man sig att utnyttja. Varning för snabba, snäva vändningar på gräsmatta där jorden är blöt, det kan bli riktigt fula märken efter bakhjulet.

Stor fördel också att det är enkelt att vika upp klippaggregatet för rengöring, men det kräver dock viss styrka att dra upp den. Klart manlig ljudvolym på motorn, nästan lite V8-känsla.

Nackdelar? Dyr i inköp och ganska törstig. Den här lilla varianten väger ca 300 kg enligt papperen. Har du läst blogginlägget jag skrev dagen innan semestern förra året, så vet du också att det inte är helt enkelt att knuffa in den i garaget om marken lutar något uppåt och du väger runt 60 kg. Det motverkar möjligtvis risken för stöld, för man lyfter inte in den i en skåpbil i en handvändning.

Ytterligare något som jag upplevde som en stor fördel: återförsäljarens trevliga bemötande och servicekänsla. Att kunna ringa och få instruktioner per telefon när det kniper. Toppen!



Ser den bronto-tuff ut, eller?



Slutligen min favoritmaskin - Husqvarna Rider. Detta exemplar är en ganska gammal maskin. Har Kawasakimotor. Går jättebra trots att den gått mycket. Helt suverän att köra på snedden i sluttningar. Man gasar så mycket man kan och lutar som en durkslav för att inte välta. Här är säkerhetsspärren urkopplad för att man ska kunna lätta från sätet utan att maskinen stannar. Vitsen är ju att man måste ha full fart för att inte välta.

Det är inte alltid man faller för det dyraste, flottaste eller tekniskt mest fulländade. Ibland handlar det om mer subtila saker, eller om något så enkelt som att just min kropp sitter så bra i just den här maskinen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar