Jag var mest otålig att få sätta igång och röja på kyrkogården. Vad ni än hör om arbete på en kyrkogård, så är sanningen den att det ALLTID finns något att göra där.
Här är några höstlöv, blandade med mängder av kastanjer, som jag fått ärva... Bilden togs igår...
De flesta har väl tröttnat på snön nu, men även den sista smältande snön har sin skönhet. Här framhäver den buxbomsbuskarna så fint.
Klockan sju i morse var jag igång med städningen på kyrkogården. Alla liggare, kransar och allt granris som legat på gravarna sedan Allhelgonahelgen ska nu städas bort. En del var fortfarande fastfruset, så jag får gå en runda till om ett par dagar.
Inne i kyrkan ska det förberedas för söndagens gudstjänst. Jag fick byta ut en del stearinljus. Måste dock säga att jag inte gillar att man bränner ner ljusen så långt ner att det inte går att ta ut stumparna för hand.
Det skonsamma sättet att avlägsna stearin är varmt vatten. Jag använder en mer brutal metod i såna här lägen. Jag använder en kniv som är inköpt i Frankrike för länge, länge sen, och som jag ALLTID har med mig. Jag skär ut stearinet, och då måste man förstås vara oerhört försiktig så att man inte förstör ljushållaren.Kniven är från Opinel och går att använda till allt möjligt. Den finns i en mängd storlekar och utföranden. I vanliga fall brukar jag använda min vid svampplockning och när jag snittar blomstjälkar.
Så här ser lampetten ut när ljushållaren sitter på plats - med ett nytt ljus i.
Så vill jag avsluta med det vackraste stearinlandskap jag hittills sett. Är det inte fantastiskt så mycket skönhet vi kan upptäcka omkring oss om vi bara går lite nära och stannar till där en stund?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar