Hydrangea och klematis

I måndags, på väg hem från en härlig shoppingrunda med bästa väninnan, besökte jag kyrkogården igen. Det var strax efter åtta på kvällen. Ljuset faller annorlunda, stillheten känns också annorlunda. Dessutom fick jag se en besökare som aldrig visar sig där under dagtid - en av traktens katter.

Men det var som vanligt minneslunden som var målet för mitt besök. Den första klematis som jag planterade där, Paul Farges, har börjat blomma. Den får små, krämvita blommor, och några av dem hade slagit ut och också blivit lite naggade i kanterna. Om det varit på grund av regn och rusk, eller insekter, vet jag inte. Det satt i alla fall insekter i många av blommorna just då. Kanske är blommor fina sovplatser för en del insekter?

Här syns både knopp och utslagen blomma. Knopparna är så fina. Pyttesmå och runda.

Även syrenhortensian har börjat blomma. Dess blommor brukar ju vara dekorativa långt in på hösten, så det ska bli kul att hålla koll på den framöver. Jag tycker att det lilla trädet är underbart, både vad gäller blomning, men också storleken och utseendet i allmänhet. Jag sänder en tacksamhetens tanke till den person som planterade trädet där.

Minneslunden

Minneslunden känns just nu som ett sorgligt kapitel. Jag har inte hunnit med att snygga till den så som jag vill. Det har varit så mycket annat som fått gå före. Eländet började tidigare i våras, då jag upptäckte att alla fem forsythiabuskarna hade torkat ut under vintern. Här är två av dem.

Även de små granarna som satt inklämda mellan forsythiorna och idegranshäcken hade sett sina bästa dagar. Och kirskålen hade börjat bre ut sig med väldig fart.

 Hittills har jag hunnit gräva bort de döda granarna samt tre av forsythiorna. Men det har i stället skapat en större, tom yta av stenhård lerjord som behöver bearbetas innan man kan plantera något annat på platsen. Planen är att sätta in perenner som ska locka fjärilar till minneslunden. Fjärilar är ju som flygande blommor.

Bilden ovan: så här såg den blivande fjärilsrabatten ut i slutet av maj. Längst bort står de torra forsythiorna kvar. Det är de som jag nu hunnit få bort. Där vill jag plantera en fjärilsbuske, syrenbuddleja, i stället.

En bit in i juni har det vuxit till sig lite. Forsythiorna är väck. En höstaster håller på och breder ut sig alldeles för mycket intill gravkapellets vägg. Penséerna har sett sina bästa dagar... Det som bjudit på riktig skönhet på sistone är syrenträdet med sina mörklila blommor, men den står i andra änden av minneslunden.

Men det vackraste av allt är nog denna skönhet. Lite undanskymd bakom en uppstammad syrenhortensia i rabatten växer den. En blå iris som är något mera blå i verkligheten än på bilden. En av de andra vaktmästarna har en sån i sin trädgård, och har en gång i tiden delat sin egen planta och satt den här i minneslunden. Och jag fick en planta också, som nu knoppas i en rabatt hemma hos oss.

Kanske blir det lite tid till minneslunden nästa vecka? Jag hoppas det. Denna vecka blir ju lite kort, eftersom det är midsommarafton på fredag, och högmässan som brukar vara på söndagar inträffar nu på lördag i stället. I början av juli är det dags för häckklippning, och den vill jag ha avklarad innan semestern. Jag minns en gammal kyrkvaktmästares ord: "Det finns ALLTID något att göra på en kyrkogård."