Kyrkmössen och jag

För en tid sen upptäckte jag att det varit möss på besök i kyrkan. Och kanske inte bara på besök, utan rent av inneboende. Av en slump öppnade jag ett skåp som finns inne i kyrkans kassavalv. Skåpet innehöll böcker. Det såg onaturligt skräpigt ut därinne, så jag började plocka bort böckerna och fick då se en liten hög med urätna lindfrön.

Det finns bara ett sätt de kan ha hamnat där - någon har lagt dit dem. Med tanke på vilka det är som kan kombinationen till dörrlåset, uteslöt jag omgående att det skulle varit någon av dem som gjort sig besvär med en dylik handling. Lindfröleverantören måste alltså ha varit en mus, eller flera. Antar jag.

Efter ett kort telefonsamtal dök en skadedjursutrotare upp och lade ut några förpackningar med råttgift. Det fanns nämligen fler ställen i kyrkan där det varit gnagaraktiviteter. De lämnar ju ofta visitkort så man ser var de hållit hus.

Förklaringen till att sopsäcken alltid tycks vara trasig i botten uppenbarade sig då för mig. Det har förstås varit möss i städskrubben också! Där hamnade en ask med gift, och se, dagen därpå såg asken ut så här:

Någon har GNAGT SÖNDER asken med råttgift och dragit ut en del av innehållet på golvet! Veckorna har nu gått, och jag har kollat varje dag, och sett att kyrkan fortfarande får påhälsning av (o)djuren. Och trots att jag har bytt sopsäck flera gånger, har nya hål gnagts i de nya sopsäckarna. Kanske kommer det här att pågå tills det börjar våras och tillgången på mat utomhus blir mer intressant än att knapra på saker inne i kyrkan. Jag tror att både kyrkmössen och jag längtar lika mycket efter våren nu.