Hur kan det komma sig att det blir så mycket att göra så snart snön försvunnit och tjälen har släppt? Hur kan det komma sig att hela femton gravstenar valde att välta under vårvintern? Och varför är det dags att plantera penséer innan man fått upp gravstenarna? Det kändes verkligen som att allt kom på en gång. Puh!
Men det finns botemedel för det mesta. Torsdag och fredag förra veckan blev arbetstiden 7-19. Då hinner man få undan en del arbete. Det är väl bara att fortsätta på det viset tills man uppnått något slags jämvikt...
Denna syn har mött många besökare de senaste veckorna, men nu är den ett minne blott. Stenarna står som de ska nu.
Det var två mycket hårt arbetande kollegor som såg till att stenarna kom på plats igen. De var mycket samspelta och effektiva. Tur att det finns såna människor. Mina handleder har krånglat och med höger har jag inte ens kunnat vrida om en nyckel i ett lås, så att resa gravstenar kändes oöverkomligt. Jag tackar X och Y för all hjälp. Jag vet inte hur jag ska kunna återgälda det, men det kommer förhoppningsvis tillfällen framöver. Nu när stenarna är på plats, kan jag oroa mig över andra saker...
Att lista ut vem vaktmästaren är, det är inte så svårt, men jag skriver inget namn här. Däremot blir jag glad över att se din blogg. Ditt yrke är jordnära i dubbel bemärkelse, en kyrka och en kyrkogård stämmer till eftertanke vare sig man är troende eller inte. Platsen du jobbar på ligger mitt på "slätta", ljuset är speciellt i den miljön. Allt gott till dig och kollegorna önskar "Socialisten".
SvaraRaderaKom hit då jag sökte på "spyboll". Är naturvägledare och för tillfället insnöad på spybollar.
SvaraRaderaMysig blogg du har!
Det är ju ett romantiskt skimmer över ditt yrke. Verkar så vilsamt att gå där och påta.
Men jobbar du inte lite för långa dagar? 7-19 verkar lite magstarkt?
Hej!
Marie
Hej Marie, om du läser det här. Jag hittade inte din blogg (om du har någon?), men vill gärna svara dig. Spybollar är vansinnigt intressanta, liksom deras "upphovspersoner". Platsen där jag bodde tidigare, var också boplats för ett par hornugglor. Jag hade verkligen närkontakt med dem, underbara varelser. Nu hoppas jag att få upptäcka ugglan som vistas vid kyrkan.
SvaraRaderaArbetet på kyrkogården må ha ett romantiskt skimmer, men det är hårt arbete, och det tar aldrig slut. Under vintern kan vi ta det lugnare, men nu när allt går igång samtidigt, blir det hektiskt. Därav de långa arbetsdagarna. Dock är inte alla dagar lika långa...
Varma hälsningar, Outi (vaktmästar'n)