Cotoneasterhäcken...

Cotoneasterhäcken som länge givit struktur åt mittendelen av Viby nya kyrkogård är nu ett minne blott. Den hade varit sjuk länge, vissa partier helt döda. Det hade gjorts försök att sätta in nya plantor, men de ville sig inte riktigt heller. Här är ett par bilder på sjuklingarna:

Efter idogt arbete utfört av grävmaskinist och spadgubbe såg det ut så här:

Häcken grävdes upp och fraktades bort. Nu finns plats för något nytt.

Nästa år ska en ny häck planteras. Viktigast är att det man planterar kommer att trivas i den jord som finns på kyrkogården. Den nya häcken måste också ha ett skönhetsvärde, det kan vara blommorna, växtsättet eller höstfärgen... Och den bör vara lättskött, så att vaktmästaren inte tappar humöret av att det blir svårarbetat. Fortsättning följer...

Retreat i Vårdnäs

Förra året, vid den här tiden, blev jag sjuk. Nu har det gått ett år och jag är fortfarande inte frisk. Till och från ger sig sjukdomen till känna med koncentrationssvårigheter, en viss fumlighet och minnesstörningar. Minnesstörningarna är mest irriterande eftersom de inte bara drabbar mig själv. Jag drabbar i min tur andra när jag glömmer vad jag lovat.

Nu har jag varit på min första retreat. Den kändes som ett riktigt bra komplement till den vård som samhället erbjuder. Retreaten omfattade ett dygn på Stiftsgården Vårdnäs och var en förunderlig upplevelse. Endast åtta deltagare, ledd av rara, fina stiftgårdskaplanen Anna Toivonen i den vackra och vilsamma miljön som platsen erbjuder. Övningar i medveten närvaro med Ingrid och meditationer i det stämningsfulla kapellet med Anna gav struktur åt dygnet. Tystnaden upplevdes som värdefull, framför allt de tysta måltiderna. Tänk att bara få njuta av maten utan att behöva föra en konversation samtidigt. En annorlunda men givande erfarenhet.

Ett par promenader i novembernaturen hann jag också med. Jag utforskade omgivningen närmast stiftsgården och blev överraskad av en havsörn som kom flygande förbi. Stillheten ackompanjerad av naturens ljud gav frid i själen. Bilden är tagen från Vårdnäs hembygsgård. Överallt är det lika vackert.

Stjärnorps kyrka och kyrkogård

En helg i augusti gjorde en kollega och jag en liten tur och turistade i närområdet. Målet var Löfstad slott där vi både fikade, gick den guidade turen på en av våningarna i slottet, samt strövade runt i parken. Sen hamnade vi i Kimstad, besåg både kyrka och kyrkogård, därefter intogs lite mat i en restaurang vid Göta kanal och slutligen hamnade vi i Stjärnorp, där vi besökte både kyrkogården och ravinen.

Varför man gör såna här saker när man är ledig kan ju tyckas som en gåta. Det är lite som att vara på jobbet, men ändå inte. Kanske förklaras det av att vi bägge har lite drag av den autoteliska personligheten? För en sådan person räcker det liksom inte "bara" med ett jobb eller en sysselsättning. Man har ett behov av att jobbet ska kännas intressant också. Och yrket har så många olika aspekter och omfattar så otroligt många olika arbetsuppgifter. Det ger upplevelser, mest av positiv karaktär, och möjligheterna att lära sig nya saker känns ibland obegränsade

Till Stjärnorp kom vi lagom till helgmålsringningen. Se på kyrktornet hur brant lutningen är. Tänk att det går att lägga taktegel nästan lodrätt. Tornluckorna öppnades...

Bakom kyrkan skymtar ruinen efter familjen Douglas gamla slott.

Det är ganska långt avstånd mellan gravstenarna på den här delen av kyrkogården. På många av gravplatserna fanns det buskar planterade bakom gravstenarna, men inga häckrader.

På bilden ovan är det mahonia bakom gravstenen och på bilden nedan en riktigt frodig ölandstok.

När man går riktigt nära kan man få se något som man annars kunde missat. Bakom en gravsten fanns det frukt. Inte riktigt plockmogna, men väldigt vackra att se på redan i det här stadiet.

En del gravvårdar i kalksten, den ovan i gott skick, den nedanför drabbad av tidens tand.

Nedan ett vattenkar inramad av en rosbåge. Riktigt 1800-talsromantiskt till utseendet, även om arrangemanget som sådant kanske inte är så gammalt. Jag tycker om den här typen av vackra överraskningar på offentliga platser. Ibland känns strikta rader av häckar och gravstenar bara så tråkiga.

Den här platsen ger en skönhetsupplevelse över det vanliga. Bara infarten med sina vackra trädrader och de välskötta gamla husen är värda att ses. Och tycker man om djur och natur är det bara att fortsätta in i ravinen. Är man riktigt tyst får man troligen syn på några av de många hjortar som finns i området.

Bekvämlighetsinrättning för katt

Nu är den äntligen på plats - bekvämlighetsinrättningen för katter i Viby! Med denna lösning hoppas jag slippa en del av problemet med att traktens katter använder grusgångarna på kyrkogården som toalett. Idén har funnits länge, men ibland tar det tid innan en idé blir verklighet. Så småningom ska det bli en liten plantering med kattmynta (Nepeta cataria) invid sandlådan. Dels för att dölja den lite, men främst för att locka dit katterna.

Tidigare inlägg i ämnet: http://vaktmastarn.blogspot.se/2010/09/kattlort.html

Stort tack till W som jag fick sanden av, och ett lika stort tack till S som lastade släpet med lastmaskin så att jag slapp ösa för hand.

Förberedelser för häckklippning

Den senaste veckan har jag förberett för klippning av kyrkogårdens längsta häck. Det är en taxus som inte blivit friserad på utsidan på några år, helt enkelt för att det inte har fungerat att ta sig fram där på ett praktiskt sätt. Fullt av kirskål och sly. Några av träden var flera meter höga och hade vuxit till sig ganska ordentligt. De måste ha stått där några år...

Så här såg det ut när jag hade röjt en liten bit. Längst bort på bilden syns en skapligt hög björk. Ännu högre träd finns längre bort... Häcken har vuxit till sig ordentligt och behöver verkligen klippas.

 

Hittills har det varit en rolig uppgift. Det är tillfredsställande att se så tydliga resultat av sitt arbete:-)

Tjädertupp

På väg till jobbet igår fick jag se denna fantastiska tjädertupp. Bildkvalitén är dålig för att fotot är taget genom bilrutan och det var svårt att komma tillräckligt nära fågeln. Men tänkt vilken upplevelse att få se denna mäktiga skogsfågel!!!

Tidigare i år har jag sett en tjäderhöna och hon gick inte av för hackor heller. Maffigt stora är de, både herrn och frun. Och det känns fint att få bo på en plats där det finns ett rikt djurliv. Det ger livet en dimension som för mig är oerhört värdefull.

Om du också tycker att vår natur är värdefull, kan jag rekommendera ett medlemskap, eller en donation, eller både och till Naturskyddsföreningen.

Södra Vings kyrka

I slutet av maj genomfördes den årliga personalresan. Första stoppet blev Södra Vings kyrka utanför Ulricehamn. På kyrkogårdsmuren satt vi och åt medhavd matsäck. Vi var tre som delade på en prinsesstårta. Det gjorde vi på förra årets resa också, så det är väl närmast att betrakta som en tradition nu...

Södra Vings kyrka är ett trevligt besöksmål med en historia som går långt bak i tiden. Det jag främst fastnade för var den uppseendeväckande predikstolen med sina figurer och det underbara broderade antependiet.

Notera den virkade remsan som har korset och kalken som motiv.

Pampig entré i söder.

En vacker kyrka väl värd ett besök. Även kyrkogården var fin. Lummig och grön, inramad av en klassisk stenmur.