Stjärnorps kyrka och kyrkogård

En helg i augusti gjorde en kollega och jag en liten tur och turistade i närområdet. Målet var Löfstad slott där vi både fikade, gick den guidade turen på en av våningarna i slottet, samt strövade runt i parken. Sen hamnade vi i Kimstad, besåg både kyrka och kyrkogård, därefter intogs lite mat i en restaurang vid Göta kanal och slutligen hamnade vi i Stjärnorp, där vi besökte både kyrkogården och ravinen.

Varför man gör såna här saker när man är ledig kan ju tyckas som en gåta. Det är lite som att vara på jobbet, men ändå inte. Kanske förklaras det av att vi bägge har lite drag av den autoteliska personligheten? För en sådan person räcker det liksom inte "bara" med ett jobb eller en sysselsättning. Man har ett behov av att jobbet ska kännas intressant också. Och yrket har så många olika aspekter och omfattar så otroligt många olika arbetsuppgifter. Det ger upplevelser, mest av positiv karaktär, och möjligheterna att lära sig nya saker känns ibland obegränsade

Till Stjärnorp kom vi lagom till helgmålsringningen. Se på kyrktornet hur brant lutningen är. Tänk att det går att lägga taktegel nästan lodrätt. Tornluckorna öppnades...

Bakom kyrkan skymtar ruinen efter familjen Douglas gamla slott.

Det är ganska långt avstånd mellan gravstenarna på den här delen av kyrkogården. På många av gravplatserna fanns det buskar planterade bakom gravstenarna, men inga häckrader.

På bilden ovan är det mahonia bakom gravstenen och på bilden nedan en riktigt frodig ölandstok.

När man går riktigt nära kan man få se något som man annars kunde missat. Bakom en gravsten fanns det frukt. Inte riktigt plockmogna, men väldigt vackra att se på redan i det här stadiet.

En del gravvårdar i kalksten, den ovan i gott skick, den nedanför drabbad av tidens tand.

Nedan ett vattenkar inramad av en rosbåge. Riktigt 1800-talsromantiskt till utseendet, även om arrangemanget som sådant kanske inte är så gammalt. Jag tycker om den här typen av vackra överraskningar på offentliga platser. Ibland känns strikta rader av häckar och gravstenar bara så tråkiga.

Den här platsen ger en skönhetsupplevelse över det vanliga. Bara infarten med sina vackra trädrader och de välskötta gamla husen är värda att ses. Och tycker man om djur och natur är det bara att fortsätta in i ravinen. Är man riktigt tyst får man troligen syn på några av de många hjortar som finns i området.