För mig är definitionen på ogräs helt enkelt allt som växer där jag anser att det inte ska växa. Allt som växer i en grusgång på en kyrkogård är ogräs. På grusgångarna i Viby växer det väldigt mycket, och väldigt bra. Kan bero på att jordmånen (ja!) är väldigt god. Grusgångarna består nämligen mest av jord, med några gruskorn på. Inte konstigt att det växer bra.
Vi har ogräsättika som ett vapen i kampen mot ogräset. Men om vädret är ostadigt, kan det vara svårt att avgöra om man ska ta fram ättikan eller inte. Det känns hemskt irriterande att sprida ättika, för att ett par timmar senare se arbetet gå om intet för att det kommer en regnskur.
Lika irriterande är det om man beslutar sig för att inte sprida ättika för att man tror att det ska börja regna, och så kommer det inget regn. Då kan man stå där och se ogräset växa medan man själv våndas.
Är man dum nog att börja handskyffla gångarna, luckrar man jorden och ger nyanlända frön en god chans att bekvämt bädda ner sig. Jag avskyr verkligen hela detta händelseförlopp. Kanske mest för att jag aldrig hinner med. Ogräset ligger alltid före. För jag måste ju sköta alla andra arbetsuppgifter också, medan ogräset bara behöver slå rot och växa till sig i lugn och ro. Inte konstigt att jag känner mig som en förlorare.
Så här ser en av mina värsta mardrömmar ut...
Gången har handskyfflats, sprutats med ättika, harvats... men det växer otroligt bra i den i alla fall. Just den här gången ser lite bättre ut idag, men det betyder bara att det finns någon annan gång som grönskar för fullt i stället.
Eftersom jag ser det här som ett riktigt problem, har jag naturligtvis utarbetat en åtgärdsplan. Den kostar tyvärr massor av pengar, men jag planerar vidare. Om några år hoppas jag kunna meddela att ogräsproblemet i gångarna har minskat till en hanterbar nivå.
Vad hoppas du på i ditt arbete?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar