Töm byxfickorna innan tvätt...

Arbetskläder behöver tvättas ganska ofta. Hur kan det då komma sig att det är så svårt att komma ihåg att VERKLIGEN kontrollera att byxfickorna är tomma??? När jag nyligen tog ut ett par arbetsbyxor ur tvättmaskinen, gjordes detta fynd...

Trimmertråd och en skruvmejsel... vad ska jag säga? Tur att mejseln stannade kvar i byxfickan och inte hade sönder tvättmaskinen.

Skräpiga träd...

Ibland blir jag bara så trött på att de stora träden runt kyrkogården skräpar så mycket. Det är inte ofta jag skriver gnälliga inlägg här på bloggen, men det här med träden har varit *#*¤!!! tråkigt.

Under mars månad blåste det hårt vid många tillfällen. Efter varje omgång blåst, låg det ris och grenar överallt. En del ganska kraftiga grenar också, vilket ju utgör en fara för alla som vistas på kyrkogården.

Jag har fått lägga mycket mer tid på vårstädning, än vad som är avsatt. Det i sin tur innebär att annat blir eftersatt. Det känns stressande att ligga efter...Om jag kunde, skulle jag ge mig upp i träden och sköta om dem. Men det kan jag inte. Jag har inte de kunskaperna, och framför allt så är jag höjdrädd.

Enligt den trädvårdsplan som finns för alla kyrkogårdar i gamla Vifolka pastorat, ska arbetena utföras av arborister. Det är ett yrke där man specialiserat sig på att sköta träd och klättra i dem på ett säkert sätt. Jag längtar efter den dagen då jag får besked om att någon kommer och tar sig an träden.

De större grenarna på fotot är av den storleken att man INTE vill bli träffad av dem när de faller ner...

Märkligt fynd i kyrkbänken

Först Kinderegg i ljudanläggningen, och nu - lösnaglar i kyrkbänken. Man upphör aldrig att förvånas, och det är en nog så härlig känsla i livet. Och så blir jag ju så nyfiken... vem lämnade lösnaglarna där, och varför? Var det avsiktligt eller en närmast omedveten handling? Och varför sysslar man med att pilla loss sina lösnaglar under en gudstjänst..?

Om lindar och märkliga sammanträffanden

Den 4 mars gick jag en runda på kyrkogården och dokumenterade en del arbeten som behöver utföras. Bland annat fotograferade jag alla träd längs med södra kyrkogårdsmuren. De är verkligen i behov av lite omvårdnad. Det törs jag säga, även om jag inte kan särskilt mycket om träd.

Två dagar senare ringer telefonen. Samtalet var från en person som på uppdrag av NCC håller koll på träd som hänger ut över allmänna vägar. Vilket märkligt sammanträffande! Vi sågs och talades vid i fredags och kontentan av det samtalet blev att Viby kyrkogårds lindar hänger ut för mycket över vägen...

Personen i fråga var mycket trevlig och tillmötesgående och jag fick all den information jag behövde. Nu behövs en skylift för att komma åt grenarna. För att få använda skylift krävs en viss utbildning. Det kan behövas motorsåg för att kunna såga av grövre grenar, och då krävs det utbildning för det. Plus en viss typ av säkerhetsutrustning inklusive särskild skyddsklädsel. Nu har ju jag varken det ena eller det andra, men jag ska ta den lilla sågen med långt skaft och börja såga de grenar jag kan komma åt från marken så får vi se hur det blir.

Samtliga träd på kyrkogårdarna i Vifolka finns katalogiserade och bedömda i en nedtecknad trädvårdsplan. Där står exakt i vilket skick trädet var när planen upprättades. Där står också vad som bör göras med varje enskilt träd, och när det bör göras. Där står till och med vilken kompetens som krävs för att få utföra arbetet. (Jag har inte den kompetensen...)

Ett av de vanligaste klagomålen på Viby kyrkogård rör träden. Framför allt det faktum att det faller ner så många grenar från dem. En del klagar över att det ser skräpigt ut, andra över att det är farligt att gå under träden. Några personer har klagat över att träden helt enkelt är för stora...

Kinderegg i ljudanläggningen

Vad är nu detta? Kinderegg i ljudanläggningen? Vad har arbetet som kyrko- och kyrkogårdsvaktmästare med barngodiset Kinderegg att göra? Jo, våra vägar möttes en söndag när jag skulle tjänstgöra på mässan i Kyrkans Hus.

Jag öppnade skåpet där ljudanläggningen är placerad, och döm om min förvåning när jag får se en liten gul plastboll bredvid mixerbordet. Vid en närmare titt hittar jag omslagspapper bakom förstärkaren, och efter ett ögonblick inser jag att de där brunvita flagorna som ligger utspridda i skåpet är choklad.

Kyrkans Hus övervåning hyrs ofta ut till dopkalas, barnkalas osv, och troligen är det ett barn, som inte tycker om Kinderegg, som har strösslat ut choklad och omslagspapper bakom ljudutrustningen. Chokladen förpassades sedermera in i magen på dammsugaren, och undertecknad överväger om skåpet ska hållas låst när det är barnkalas...

Lär dig sopsortera och ta ditt ansvar!

Nu känner jag att det är dags för lite folkbildande upplysning - för dem som behöver det naturligtvis. Du som redan tar ansvar för de sopor du själv producerar, behöver inte ta åt dig av följande text.

Strax efter julen tog jag hand om soporna från kyrkogården. Döm om min förvåning när jag insåg att NÅGON hade slängt HUSHÅLLSSOPOR samt ELEKTRONIK i soptunnan på kyrkogården!!! Efter nyår hände det igen! NÅGON hade slängt HUSHÅLLSSOPOR direkt i containern (medan jag hade rast).

Jag gissar... personen ifråga hade glömt att kolla hur sophämtningen var förlagd under helgerna... och därmed missat sopbilen. Denna anonyma person bor i närheten av Viby kyrka och tyckte att det var en bra idé att slänga soporna vid kyrkan.

Vaktmästar'n som arbetar där tycker att det var en MYCKET DÅLIG idé, därför att soporna i containern, som det inte finns något lock på, sprids ut mycket snabbt över omgivningen av kråkor, kajor och skator. En sanitär olägenhet. SNUSK!

Denna manick låg i soporna... och vaktmästar'n åkte till Hulje återvinningsstation i Mjölby och lämnade in den där. Tycker du att privat sophantering ska bekostas av begravningsavgiften, råder jag dig att tala med politikerna i stället för att agera på det här sättet.

Med en önskan om ett Gott Nytt Sopsorteringsår 2014 då ännu mer av våra sopor sorteras och därmed kan återvinnas.

Klippning av taxus

Det finns några gamla förvuxna taxusbuskar på kyrkogården. Hittills har jag bara friserat dem varje år, men nu var det dags att få ner några av dem i mer hanterbar storlek. Blir de för höga, är det jobbigt att klippa dem och breder de ut sig för mycket, blir det svårt att komma åt med gräsklipparen.

Här är första busken nertagen och de andra två orörda.

Nu ser det rätt ynkligt ut, men det ska bli kul att se vad som händer med dem när växtsäsongen startar. Jag hoppas förstås på god tillväxt så att man kan forma dem till ett par fina små bollar.

De här buskarna har dolt en runsten emellan sig. Nu syns runstenen lite bättre.

Anledningen till att busken närmast i bild ser tätare ut, är att jag glesade ur den nertill för två år sen. Jag ville se hur villig den var att skjuta nya skott. Den visade sig vara mycket villig! Nu hoppas jag att de andra två ska vara lika växtvilliga.